• Anonym (Ts)

    Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!

    Jag blir otroligt less varje gång jag hör om de höga sjukskrivningstalen och framför allt hur många som är sjukskrivna för stress och ångest. Vad är det för fel på svenskarna idag? Vad gör folk eller vad gör de inte? Tar svenskar idag inget ansvar för sina liv, för att må bra, för att orka med osv? Det verkar som att alla tycker det är en rättighet att köra på i 180 och sen när de kraschar så ska de vara sjukskrivna i månader och år. Helt absurt.

    Jag gör aktiva val hela tiden för att orka med. Jag prioriterar hårt för att jag vet att jag behöver sömn, återhämtning, lugna dagar. Inte alltid att det är det roligaste att välja bort men det är ju det som krävs för att må bra i det långa loppet.

    Många vuxna verkar leva som små barn idag, utan förmåga att se skillnad på vad de har lust med och vad de behöver (för att citera Jesper Juul).

  • Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!
  • Anonym (Ts)
    Anonym (X) skrev 2017-05-15 10:52:52 följande:
    Så... du tycker bara det är bra och nyanserade svar om de håller med?
    Right.
    Nej jag tycker bara det är bra och nyanserade svar när folk faktiskt skriver och argumenterar i sakfrågan, kommer med konkreta synpunkter och för diskussionen framåt istället för att bara skriva en mening på temat "du är en idiot".

    Inlägg 1, 3, 8 och 12 är ex på inlägg som inte för diskussionen framåt alls...
  • sextiotalist
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 10:56:50 följande:
    Fast å andra sidan framhålls ju gärna 70-80-talen som att det då var så mycket lugnare tempo i samhället. Och var det något man inte gjorde då så var det ju att hajpa upp nivåerna på barnkalas. Man hade korv med bröd eller glass i trädgården och lite lekar och alla var glada och nöjda över det...

    För övrigt är barnkalasen en typisk sådan aktivitet där vi lägger oss på en nivå som vi tycker är rimlig ur ork och kostnadsperspektiv. Och barnen är jättenöjda med det.
    Även arbetstempot var lägre
  • Anonym (X)
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 10:56:50 följande:
    Fast å andra sidan framhålls ju gärna 70-80-talen som att det då var så mycket lugnare tempo i samhället. Och var det något man inte gjorde då så var det ju att hajpa upp nivåerna på barnkalas. Man hade korv med bröd eller glass i trädgården och lite lekar och alla var glada och nöjda över det...

    För övrigt är barnkalasen en typisk sådan aktivitet där vi lägger oss på en nivå som vi tycker är rimlig ur ork och kostnadsperspektiv. Och barnen är jättenöjda med det.
    Fast då är du en oinspirerad tråkmåns i (Håller med)s ögon.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (X) skrev 2017-05-15 10:55:57 följande:
    Du tror inte de skulle må bättre av att sjukskriva sig, eller att de skulle göra det om de kunde?
    Är det eftersträvansvärt att slita ihjäl sig?
    I Japan dör man av stressen istället för sjukskriver sig. 
    Fast inget blir ju bättre av sjukskrivning. Att sjukskriva sig för att livet är för jobbigt är ju rätt knäppt, det är ju bara att man trycker på pausknappen, livet fortsätter ju ändå och är kvar som innan om man inte förändrar något.

    Det är också märkligt att sjukskriva sig från jobbet när det är privatlivet som är problemet.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (X) skrev 2017-05-15 11:00:47 följande:
    Fast då är du en oinspirerad tråkmåns i (Håller med)s ögon. smile5.gif
    Det bjuder jag på! Jag är i balans i alla fall och är inte sjukskriven...
  • sextiotalist
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 11:21:54 följande:
    Fast inget blir ju bättre av sjukskrivning. Att sjukskriva sig för att livet är för jobbigt är ju rätt knäppt, det är ju bara att man trycker på pausknappen, livet fortsätter ju ändå och är kvar som innan om man inte förändrar något.

    Det är också märkligt att sjukskriva sig från jobbet när det är privatlivet som är problemet.
    Den där pausknappen är nog mer värd än vad du anar. Jag märker själv att pauserna är viktiga i livet. Har jag inte fått pausa över helgen så märks det direkt. Det var något jag fick lära mig under min rehabilitering, återhämtningen (din pausknapp) är så väldigt viktigt för att hjärnan inte ska bli utbränd.
    Sedan måste man självklart även lära sig hantera livet, men återhämtningen är det absolut viktigast.

    En bra sjukskrivning innebär aktiv återhämtning, att man träffar bra rehabilterare (kan vara psykolog, kurator, läkare etc) för att få redskap att hantera världen man lever i (de gamla redskapen fungerade uppenbarligen inte), men även vilan, pausen från det som stressade en är lika viktigt.

    Även privata skäl som ger en stress kan vara skäl till sjukskrivning. Om stressen är så påtaglig att man inte kan arbeta (hjärnstress kan få en att nästan bli som dement) så är det lika stor anledning som influensa, operation, olycka på fritiden etc.


  • Anonym (Håller med)
    Anonym (X) skrev 2017-05-15 10:52:07 följande:
    Det där beror ju helt på vad man är intresserad av å andra sidan.
    Alla gillar ju inte heminredning och en del struntar i traditioner, men kanske coachar innebandy eller paddlar kajak med barnen på fritiden.

    Det är ju inte heller ett nytt fenomen.
    När jag var liten fanns det kompisar som hade kalas med tresmaksglass och ballonger, vilket väl skulle falla in i din kategori av "pliktskyldiga och oinspirerade", och ganska många köpte gran för vad är alternativet i stan?
    Det menar du inte?!

    Din kommentar har faktiskt inget med det jag skrev att göra. Om jag var otydlig eller om du läste för fort ska jag låta vara osagt.

    Kalas var ett exempel. Jag skrev att det inte gäller just barnkalas specifikt, utan livet i stort. Man lever pliktskyldigast (främst kvinnor) och uppfyller alla "måsten" som om det gällde att bock av dem på en lista. Väldigt lite lek och inspiration och väldigt mycket duktighet. Tacka tusan för att det blir jobbigt!

    Man behöver inte leva med den inställningen länge innan man börjar må dåligt och känna allt livet är stressigt, och det är något man måste ta ansvar för själv. Ingen medicin, ingen läkare och ingen sjukskrivning kan göra det åt någon.
  • Anonym (Freja)

    Jag är en av de som är långtidssjukskriven för psykiska besvär, men inte för stress, ångest eller utbrändhet.

    Samhället idag är uppbyggt så att vi ska bli utbrända, levnadsstandard idag mäts i vilka ägodelar vi har och det är helt sjukt. Allt runtomkring oss säger att för att vara lyckade ska man ha vissa saker och bo på ett visst sätt. Man ska göra karriär samtidgt som man bakar surdegsbröd och syltar och safta som en hemmafru. Det blir för mycket, i gen fixar allt det där. Jag har också känt pressen fast jag inte blivit utbränd.

  • sextiotalist
    Anonym (Ts) skrev 2017-05-15 11:22:45 följande:
    Det bjuder jag på! Jag är i balans i alla fall och är inte sjukskriven...
    En försynt fråga, men hur gammal är du?
    Jag var över 40 när jag gick in i väggen, min kollega (hon har inte ens barn) över 50.

    För mig var det en stress som byggts upp under nästan 15 år som sedan slog ut mig fullständigt, den kom smygande och märkte nog inte ens av den förrän pannan satt i betongväggen. En form av normalisering kan man nog säga.
  • sextiotalist
    Anonym (Freja) skrev 2017-05-15 11:33:53 följande:

    Jag är en av de som är långtidssjukskriven för psykiska besvär, men inte för stress, ångest eller utbrändhet.

    Samhället idag är uppbyggt så att vi ska bli utbrända, levnadsstandard idag mäts i vilka ägodelar vi har och det är helt sjukt. Allt runtomkring oss säger att för att vara lyckade ska man ha vissa saker och bo på ett visst sätt. Man ska göra karriär samtidgt som man bakar surdegsbröd och syltar och safta som en hemmafru. Det blir för mycket, i gen fixar allt det där. Jag har också känt pressen fast jag inte blivit utbränd.


    Fast det håller jag inte med om. Jag var ingen statusmänniska alls och likväl hittade jag väggen ändå.
    Jag möter ytterst få som har den inställningen, utan de flesta jag känner har inte det livet (även om de har ekonomi för det), inte ens de som gått in i väggen. Det har varit andra saker som varit bakgrunden till detta (för mig började det med min pappas död, där jag gjorde det mesta av det praktiska och var den starka personen som alla hade som stöd)
Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!