Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!

Vad bra att du är sååå duktig......

Men alla har inte den förmågan, och har du inget medkännande till andra så blir det svårt.

Jag håller med helt. Sjukskrivningstalen går bara upp och jag undrar också vad folk håller på med. Jag tror inte bara att det är stress och oförmåga som ligger bakom, svenskarna tycks också ha fått en annan inställning till sjukskrivning och många anser sig ha rätt till det ganska snabbt. "Mår man inte riktigt bra ska man få vara hemma och det är statens / psykiatrins ansvar att försörja mig och göra mig frisk. . ."

Bra att du lyckas göra det

Synd för de som misslyckats

Ska du kanske engagera dig mer och sprida kunskap om din metod? Hur du tacklar utmaningarna som leder till stress/ sjukskrivningar osv

Nu är det ju rätt stor skillnad på stress och ångest, men ja jag håller med när der gäller folk som är sjukskrivna pga stress. Det spontana intrycket av folk runt mig är att de inte tål NÅGON stress. Dvs de har en förväntning av att deras jobb ska vara 100% stressfritt. Har man det blir det ju en stress i sig om det blir stressigt....

Sen kommer dom hem och har ett totalt ostrukturerat liv så även om det egentligen är lugnt så måste dom stressa för att hinna med allt. Bara för att de inte kan tänka ut en plan i förväg. Har man tex träningar med barnen en timme efter hemgång kanske man inte ska dra igång med en storstädning samtidigt som man lagar mat och hjälper barnen med läxor...Självklart funkar inte livet bra då.

I vissa fall är det fullt förståeligt att folk går in i väggen (typ chefer som tagit på sig för mkt), men när det handlar om att man bara vill verka perfekt för alla andra så man stressar med städning 2 timmar om dagen efter jobbet så har jag noll och ingen förståelse. Speciellt när man har barn så måste man ju faktiskt ta ansvar och se över sina prioriteringar. Barnen blir ju också drabbade.

Jag håller halvt med.

Visst måste man ta ansvar för sitt eget mående, man kanske inte kan ha två jobb, plugga heltid samtidigt som man har tre blöjbarn själv och förvänta sig att må super. Det är bara du som styr över ditt mående och processen till att må bra igen är det du som måste kämpa med.

Men i det här måste vi komma ihåg de samhällsstrukturer som finns. Vill vi ha slut på sjukskrivningen för ångest, stress och depression, måste vi också sluta med att uppfostra våra barn till ja-sägare och fröken duktig. Från väldigt unga år är förväntningarna ganska höga på att man ska vara duktig, man ska ställa upp, man ska tacka ja, man ska göra ditten och datten för att duga. Inte konstigt att man blir utbränd av ångest med kravet på sig att man ska vara perfekt och bäst och platsa på det där glänsande tidningsomslaget.

Titta på vad som premieras i vårt samhälle så ser du också att den här utvecklingen inte alls är konstig, eller ens orimlig.

Från en som varit sjukskriven en gång i tiden för detta.
Problemet är att man är dålig på att uppfatta signaler och sätta gränser kring sig. Tyvärr märker man inte det förrän det är för sent.
Så ja, jag har lärt mig massor av denna sjukskrivning och är numera väldigt noga med att sätta gränser.

Den kollegan som senast blev sjukskriven sa nej, sa ifrån, men blev inte lyssnad på. Hon fick omöjliga krav av beställaren och uppdragsledaren men inget stöd, lägg till att hon är oerhört duktig, ambitiös och vill leverera. Ja, hon gick in i väggen med dunder och brak.
Håller med att vi måste hjälpa våra ungdomar med att inte bli ja-sägare, att sätta gränser kring sig själva.

Har du barn ta? Jobbar du heltid? Har du råd att resa när du vill. Kan tala om för dig att många inte lever eller kan leva ä som du. Om du inte redan visste det. Pinsamt att du själv sitter och dömmer utan att ha en jävla aning om hur andra lever.

Det är svårt att inte bli stressad när många arbeten ser ut som de gör, med neddragna resurser och höjda krav som arbetstagaren ska prestera under kortare tid.
Har man dessutom barn är det svårt att inte stressa då det är fler att ta hänsyn till, mat som måste lagas et.c.
Det viktigaste jag lär mina barn är att inte automatiskt säga ja till allt, som vi äldre (jag är 70-talist)  är uppfostrade till i luthersk anda för att inte anses lata.

se till att ändra på samhället då istället för att gnälla på de som redan är sjuka! det finns hur mkt statistik som helst idag på hur olika yrkesgrupper blir utbrända och det är ofta ekonomin som styr, tex inom vården osv. Det handlar sällan om enstaka individers förmåga eller ickeförmåga. Det är ett större problem än så