Inlägg från: Anonym (Håller med) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Håller med)

    Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!

    Jag håller med helt. Sjukskrivningstalen går bara upp och jag undrar också vad folk håller på med. Jag tror inte bara att det är stress och oförmåga som ligger bakom, svenskarna tycks också ha fått en annan inställning till sjukskrivning och många anser sig ha rätt till det ganska snabbt. "Mår man inte riktigt bra ska man få vara hemma och det är statens / psykiatrins ansvar att försörja mig och göra mig frisk. . ."

  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Pinsamt) skrev 2017-05-15 09:51:40 följande:

    Har du barn ta? Jobbar du heltid? Har du råd att resa när du vill. Kan tala om för dig att många inte lever eller kan leva ä som du. Om du inte redan visste det. Pinsamt att du själv sitter och dömmer utan att ha en jävla aning om hur andra lever.


    Jag håller med TS och jag lever ensam med barn. Dock jobbar jag inte heltid i den sitsen - det är det inte värt!

    Faktum är att de allra flesta kan göra en hel del för att förbättra sina liv, men de gör det inte. De klagar och gnäller, tycker att allt är jobbigt (jobba, ta hand om barnen och allt vad du vill), men det händer inte mycket.

    Jag vet inte varför svenska folket har börjat tycka att allt är så jobbigt hela tiden, men det märks mer och mer. Man gör minsta möjliga överallt, ingen inspiration, ingen lek och ingen humor. Det gäller framför allt kvinnor.
  • Anonym (Håller med)
    sextiotalist skrev 2017-05-15 10:31:29 följande:
    De, som jag känner (inklusive mig själv), har inte klagat över att det varit jobbigt, utan kämpat på istället.
    Nej, många klagar inte och är inte heller sjukskrivna, men visst tycker jag att det är skrämmande många som klagar över att allt är jobbigt. Det blir att mycket som ska göras görs pliktskyldigast och snabbt. Totalt andefattigt och utan inspiration.
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (X) skrev 2017-05-15 10:39:53 följande:
    Jag gör saker betydligt mer pliktskyldigt och oinspirerat eftersom förutsättningarna ändrats så radikalt sen jag började i yrket för 15 år sen.
    Är det då mitt fel eller organisationens (samhällets) tycker du?
    Nu tänkte jag inte bara på jobbet utan överhuvudtaget. Det är ganska andefattigt och ibland på gränsen till lathet. Heminredning från Ullared, mello med chips till helgen, vid barnkalas och andra festligheter gör man det man måste (kastar ett par tusenlappar på barnkalas på BodaBorg, griljerar skinkan och köper gran), men jag har fått uppfattningen att det ofta är pliktskyldigt och utan vidare eftertanke.

    Det är väl underbart att planera ett roligt kalas tillsammans med barnet! Hitta coola bilder och ideer på tex Pinterst, bjuda hem kompisarna och glädjas tillsammans över att det är fest. Bara som exempel. . .

    (Självklart är det inte fel att köpa barnkalas, det var ett exempel på det torftiga, tråkiga, jobbiga sättet att hantera det).
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (X) skrev 2017-05-15 10:52:07 följande:
    Det där beror ju helt på vad man är intresserad av å andra sidan.
    Alla gillar ju inte heminredning och en del struntar i traditioner, men kanske coachar innebandy eller paddlar kajak med barnen på fritiden.

    Det är ju inte heller ett nytt fenomen.
    När jag var liten fanns det kompisar som hade kalas med tresmaksglass och ballonger, vilket väl skulle falla in i din kategori av "pliktskyldiga och oinspirerade", och ganska många köpte gran för vad är alternativet i stan?
    Det menar du inte?!

    Din kommentar har faktiskt inget med det jag skrev att göra. Om jag var otydlig eller om du läste för fort ska jag låta vara osagt.

    Kalas var ett exempel. Jag skrev att det inte gäller just barnkalas specifikt, utan livet i stort. Man lever pliktskyldigast (främst kvinnor) och uppfyller alla "måsten" som om det gällde att bock av dem på en lista. Väldigt lite lek och inspiration och väldigt mycket duktighet. Tacka tusan för att det blir jobbigt!

    Man behöver inte leva med den inställningen länge innan man börjar må dåligt och känna allt livet är stressigt, och det är något man måste ta ansvar för själv. Ingen medicin, ingen läkare och ingen sjukskrivning kan göra det åt någon.
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (...) skrev 2017-05-15 12:06:05 följande:
    T.ex. utmattningssyndrom och utmattningsdepression finns inte med som diagnoser i DSM5 men kommer säkert att införas i DSM eller ICD så småningom. Nedan länkar till bra podcast om ämnet med den professor som varit med och myntat begreppet och skrivit de riktlinjer som finns idag. Intressant både för oss som vet vad det innebär och för dem som undrar.

    http://sinnessjukt.se/avsnitt-20-utmattningssyndrom-utmattningsdepression-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del1/

    http://sinnessjukt.se/avsnitt-21-utmattningsdepression-utmattningssyndrom-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del-2/
    Fast just "Sinnessjukt" är nästan pinsamt i sitt upplägg. Jag har lyssnat på flera avsnitt och det är märkligt vad alla som pekar på en individs ansvar och saker man kan göra själv utmålas som "onda" och alla som menar att hjärnan är totalförstörd och det bara är vila och medicin som hjälper hyllas som kunniga och förstående.

    Det här mönstret blir pinsamt uppenbart om man lyssnat ett tag. . 

    (Lite från ämnet kanske, men "Sinnessjukt" är mest ett program för offerkoftor som vill ha bekräftelse på att deras självbild minsann är sann).
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (INI) skrev 2017-05-16 14:05:40 följande:

    Håller helt med "Hysteriskt". Allt i samhället ska vara med effektivt och mer ekonomiskt. Färre personal ska göra mer jobb. Inte undra på att folk går in i väggen. Sen beror det helt på vad man har för jobb också. Jag har exempelvis jobbat några år inom förskolan också och varit nära att gå in i väggen även där. För stora barngrupper + alltid personal sjuka = ökad belastning på den personal som finns DAGLIGEN. Har sovit 2-3 timmar efter jobbet varje dag, sedan gjort mat, stirrat rakt ut som en zombie i två timmar och sen sovit 8-9 timmar igen. Jättekul verkligen. 


    Tycker hela den här tråden är fruktansvärd. Att klanka ner på dom som sliter och gör allt för exempelvis barnen på förskolan och sedan inte orkar mer..  Ska de verkligen få mer skit? 


    Här kan ni lära er lite från en ung tjej: 


    Det blir tyvärr lätt jättefel när man pratar om stress och utbrändhet som något som kommer utifrån. Att det är "ökade krav" eller stressiga arbetsplatser. Det är ju trots allt inte alla arbetsplatser som ser ut så och det går att hitta något man trivs med, eller gå ner i arbetstid.

    Jag tror också att den ökade medvetenheten om psykiatriska diagnoser är en bov i dramat. Det är bra att vi talar mer öppet och stigmatiseringen minskar, men det kommer också att innebära att fler tycker sig vara "sjuka". Det blir som när man har satt sig och läst läkarboken - man blir övertygad om att man har minst en av sjukdomarna! Det är ingens fel, men det är den ökade medvetenhetens baksida.
  • Anonym (Håller med)
    Indianica skrev 2017-05-19 08:26:36 följande:
    På Facebook länkades något test från ett universitet där man kan kryssa i frågor som mäter ens stressnivå och så får man ett resultat som anser om man ligger i riskzonen för utbrändhet. Massor av mina vänner (kvinnliga) har gjort det på Facebook och det är nästan en tävling om vem som fått flest poäng verkar det som. Testet går på ett ungefär till så att man får visst antal poäng för varje stressad händelse på en dag ungefär. Tror man skulle ha 18 p för att ligga i riskzonen för utbrändhet och då sitter kvinnor som gjort det alltså och skriver "i gnällig ton" på Facebook typ "59 poäng och då är det en ovanligt stressfri dag idag" och "70 poäng och då har jag ändå varit ledig hela dagen" osv.

    Blir så irriterad. Det finns ju också någon slags jobba-ihjäldigkultur bland många kvinnor känns det som, det är helt enkelt lite status att vara stressad i vissa kretsar.
    Oj, det där känner jag verkligen igen! Undrar vad de personerna skulle säga om man skrev ett kallt "Åh, Herregud. Du måste verkligen lära dig att ta ansvar" under deras kommentarer.

    Förmodligen skulle man väcka en hel del ilska, men det är ju just det som de behöver höra.
Svar på tråden Vad tröttsamt det är med alla sjukskrivna och stressade svenskar!