Hej!
Nu startar jag en ny tråd för oss som är gravida med BF i december 2017 och väljer att följa varandras resa här på familjeliv då många har startat en FB grupp men vissa av oss kanske inte har FB.
Hoppas vi alla kan skriva lite varje dag om hur det går!
Då kör vi! När har ni ultraljud?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-06-23 14:49
www.familjeliv.se/forum/thread/77781039-bfrul-for-traden-gravida-dec-17
En fråga bara, tycker du inte själv det är lite skumt att hänga här med gravida mammor som diskuterar känningar och du diskuterar din fru?
Jag personligen tycker nog det känns lite halvt olustigt att prata om intima detaljer med en man i tråden...du är ju liksom inte gravid, det är ju din fru. Visst, det är NI som väntar barn, men att prata om hur hon mår och inte med henne blir lite konstigt för mig.
Vet hon att du skriver här om hur hon mår och läser om andra gravidas känningar och mående? Jag hade inte uppskattat om min man hade gjort detsamma.
Bara en fundering. Kan du inte skapa en tråd för blivande pappor i stället? Denna heter ju gravida dec-17. och du är ju faktiskt inte gravid.
Jag förstår inte varför du måste anta en massa saker om våra liv bara för att vi tycker att den här tråden är för gravida kvinnor. Vi kanske pratar massor med de blivande papporna. De kanske är med på alla besök på MVC och ultraljud etc. Det betyder inte att vi vill prata med andra blivande pappor om hur vi mår. Vi söker varandra främst för att vi är i samma situation, vi lever med ett barn i oss. Att prata med förstående män kan vi (förhoppningsvis) göra hemma men det är något annat att prata med någon som känner exakt samma saker med sin egen kropp.
Vissa saker anser jag är lika relevant för både män och kvinnor, t.ex. ultraljud och sådant som handlar om bebisen. Men andra saker har med kvinnans kropp att göra. Sen om ni i ert förhållande lever så att du är helt involverad i allt kring din kvinnas kropp så är det självklart helt upp till er.
Jag är jag, min man är min man, min kropp är min och hans kropp är hans, barnet är vårt. Jag lever i ett jämställt förhållande och är självständig, även med vårt barn i mig. Jag berättar massor för min man, allt som har med barnet att göra och även mer. Vi har barn sen förut, vi delar föräldraansvaret, vi delar föräldraledigheten, vid delar VAB. Min man har varit lika mycket förälder som jag har varit, tagit lika mycket ansvar etc.
Min man är inte i denna tråd för att den är för gravida. Han anser sig inte vara gravid. Han känner inte att han har något behov av att höra hur andra kvinnor mår under sin graviditet. Han är helt involverad i vår graviditet och förutom det så pratar han med andra pappor.
Jag vill tillsammans med några andra här som du kanske har sett förmedla att alla i den här tråden känner sig inte bekväm med att prata om våra kroppsliga iakttagelser med någon som inte själv är gravid. För min egen del gäller det både män och kvinnor. Jag tycker också det känns lite olustigt att läsa hur du skriver om hur din fru mår. Om du hade skrivit om barnet hade det varit en helt annan sak för mig, men om din fru mår illa och har kräkts är för mig din frus kropp, inte barnet.
Hade det här varit en tråd om barnets utveckling, med ultraljudsbilder, prat om hjärtljud etc så hade jag absolut inte haft något emot att blivande pappor var lika involverade i tråden. Den här tråden är för gravida. Hur involverad och delaktig en blivande pappa än är så har har inte barnet i sig. Hans kropp producerar inte massa extra hormoner som gör saker med den egna kroppen. Alla förändringar som sker med kroppen under en graviditet är ganska ovant och ibland lite skrämmande. En som inte har varit gravid själv kan aldrig helt förstå hur allt känns. Vi som är gravida kan ha ett behov av att prata med andra som är med om exakt det.
Jag förstår inte varför du måste anta en massa saker om våra liv bara för att vi tycker att den här tråden är för gravida kvinnor. Vi kanske pratar massor med de blivande papporna. De kanske är med på alla besök på MVC och ultraljud etc. Det betyder inte att vi vill prata med andra blivande pappor om hur vi mår. Vi söker varandra främst för att vi är i samma situation, vi lever med ett barn i oss. Att prata med förstående män kan vi (förhoppningsvis) göra hemma men det är något annat att prata med någon som känner exakt samma saker med sin egen kropp.
Vissa saker anser jag är lika relevant för både män och kvinnor, t.ex. ultraljud och sådant som handlar om bebisen. Men andra saker har med kvinnans kropp att göra. Sen om ni i ert förhållande lever så att du är helt involverad i allt kring din kvinnas kropp så är det självklart helt upp till er.
Jag är jag, min man är min man, min kropp är min och hans kropp är hans, barnet är vårt. Jag lever i ett jämställt förhållande och är självständig, även med vårt barn i mig. Jag berättar massor för min man, allt som har med barnet att göra och även mer. Vi har barn sen förut, vi delar föräldraansvaret, vi delar föräldraledigheten, vid delar VAB. Min man har varit lika mycket förälder som jag har varit, tagit lika mycket ansvar etc.
Min man är inte i denna tråd för att den är för gravida. Han anser sig inte vara gravid. Han känner inte att han har något behov av att höra hur andra kvinnor mår under sin graviditet. Han är helt involverad i vår graviditet och förutom det så pratar han med andra pappor.
Jag vill tillsammans med några andra här som du kanske har sett förmedla att alla i den här tråden känner sig inte bekväm med att prata om våra kroppsliga iakttagelser med någon som inte själv är gravid. För min egen del gäller det både män och kvinnor. Jag tycker också det känns lite olustigt att läsa hur du skriver om hur din fru mår. Om du hade skrivit om barnet hade det varit en helt annan sak för mig, men om din fru mår illa och har kräkts är för mig din frus kropp, inte barnet.
Hade det här varit en tråd om barnets utveckling, med ultraljudsbilder, prat om hjärtljud etc så hade jag absolut inte haft något emot att blivande pappor var lika involverade i tråden. Den här tråden är för gravida. Hur involverad och delaktig en blivande pappa än är så har har inte barnet i sig. Hans kropp producerar inte massa extra hormoner som gör saker med den egna kroppen. Alla förändringar som sker med kroppen under en graviditet är ganska ovant och ibland lite skrämmande. En som inte har varit gravid själv kan aldrig helt förstå hur allt känns. Vi som är gravida kan ha ett behov av att prata med andra som är med om exakt det.
Jag förstår inte varför du måste anta en massa saker om våra liv bara för att vi tycker att den här tråden är för gravida kvinnor. Vi kanske pratar massor med de blivande papporna. De kanske är med på alla besök på MVC och ultraljud etc. Det betyder inte att vi vill prata med andra blivande pappor om hur vi mår. Vi söker varandra främst för att vi är i samma situation, vi lever med ett barn i oss. Att prata med förstående män kan vi (förhoppningsvis) göra hemma men det är något annat att prata med någon som känner exakt samma saker med sin egen kropp.
Vissa saker anser jag är lika relevant för både män och kvinnor, t.ex. ultraljud och sådant som handlar om bebisen. Men andra saker har med kvinnans kropp att göra. Sen om ni i ert förhållande lever så att du är helt involverad i allt kring din kvinnas kropp så är det självklart helt upp till er.
Jag är jag, min man är min man, min kropp är min och hans kropp är hans, barnet är vårt. Jag lever i ett jämställt förhållande och är självständig, även med vårt barn i mig. Jag berättar massor för min man, allt som har med barnet att göra och även mer. Vi har barn sen förut, vi delar föräldraansvaret, vi delar föräldraledigheten, vid delar VAB. Min man har varit lika mycket förälder som jag har varit, tagit lika mycket ansvar etc.
Min man är inte i denna tråd för att den är för gravida. Han anser sig inte vara gravid. Han känner inte att han har något behov av att höra hur andra kvinnor mår under sin graviditet. Han är helt involverad i vår graviditet och förutom det så pratar han med andra pappor.
Jag vill tillsammans med några andra här som du kanske har sett förmedla att alla i den här tråden känner sig inte bekväm med att prata om våra kroppsliga iakttagelser med någon som inte själv är gravid. För min egen del gäller det både män och kvinnor. Jag tycker också det känns lite olustigt att läsa hur du skriver om hur din fru mår. Om du hade skrivit om barnet hade det varit en helt annan sak för mig, men om din fru mår illa och har kräkts är för mig din frus kropp, inte barnet.
Hade det här varit en tråd om barnets utveckling, med ultraljudsbilder, prat om hjärtljud etc så hade jag absolut inte haft något emot att blivande pappor var lika involverade i tråden. Den här tråden är för gravida. Hur involverad och delaktig en blivande pappa än är så har har inte barnet i sig. Hans kropp producerar inte massa extra hormoner som gör saker med den egna kroppen. Alla förändringar som sker med kroppen under en graviditet är ganska ovant och ibland lite skrämmande. En som inte har varit gravid själv kan aldrig helt förstå hur allt känns. Vi som är gravida kan ha ett behov av att prata med andra som är med om exakt det.
Jag förstår inte varför du måste anta en massa saker om våra liv bara för att vi tycker att den här tråden är för gravida kvinnor. Vi kanske pratar massor med de blivande papporna. De kanske är med på alla besök på MVC och ultraljud etc. Det betyder inte att vi vill prata med andra blivande pappor om hur vi mår. Vi söker varandra främst för att vi är i samma situation, vi lever med ett barn i oss. Att prata med förstående män kan vi (förhoppningsvis) göra hemma men det är något annat att prata med någon som känner exakt samma saker med sin egen kropp.
Vissa saker anser jag är lika relevant för både män och kvinnor, t.ex. ultraljud och sådant som handlar om bebisen. Men andra saker har med kvinnans kropp att göra. Sen om ni i ert förhållande lever så att du är helt involverad i allt kring din kvinnas kropp så är det självklart helt upp till er.
Jag är jag, min man är min man, min kropp är min och hans kropp är hans, barnet är vårt. Jag lever i ett jämställt förhållande och är självständig, även med vårt barn i mig. Jag berättar massor för min man, allt som har med barnet att göra och även mer. Vi har barn sen förut, vi delar föräldraansvaret, vi delar föräldraledigheten, vid delar VAB. Min man har varit lika mycket förälder som jag har varit, tagit lika mycket ansvar etc.
Min man är inte i denna tråd för att den är för gravida. Han anser sig inte vara gravid. Han känner inte att han har något behov av att höra hur andra kvinnor mår under sin graviditet. Han är helt involverad i vår graviditet och förutom det så pratar han med andra pappor.
Jag vill tillsammans med några andra här som du kanske har sett förmedla att alla i den här tråden känner sig inte bekväm med att prata om våra kroppsliga iakttagelser med någon som inte själv är gravid. För min egen del gäller det både män och kvinnor. Jag tycker också det känns lite olustigt att läsa hur du skriver om hur din fru mår. Om du hade skrivit om barnet hade det varit en helt annan sak för mig, men om din fru mår illa och har kräkts är för mig din frus kropp, inte barnet.
Hade det här varit en tråd om barnets utveckling, med ultraljudsbilder, prat om hjärtljud etc så hade jag absolut inte haft något emot att blivande pappor var lika involverade i tråden. Den här tråden är för gravida. Hur involverad och delaktig en blivande pappa än är så har har inte barnet i sig. Hans kropp producerar inte massa extra hormoner som gör saker med den egna kroppen. Alla förändringar som sker med kroppen under en graviditet är ganska ovant och ibland lite skrämmande. En som inte har varit gravid själv kan aldrig helt förstå hur allt känns. Vi som är gravida kan ha ett behov av att prata med andra som är med om exakt det.
Personligen upplever jag att det är lika mycket min angelägenhet med barnet vi väntar och att det är vi som är gravida, inte bara min fru. Trots allt är ju 50% av barnets DNA mitt.
Javisst jag tycker att det är synd att inte fler pappor är engagerade i tråden eller här på FL överhuvudtaget. Det känns faktiskt fel och tråkigt som jag upplever det. Det är som om barnen och familjen bara vore mammornas angelägenhet.
Vad tycker ni andra? Vore det inte bra om fler pappor engagerade sig på FL och för barn och familj överhuvudtaget?
Hmm, och jag går emot alla andra här tydligen även om jag förstår att majoritetens känslor bör styra.
Jag är inte ett dugg obekväm med en man i tråden och tycker att det är jättebra om män sätter sig in i våra krämpor och känslor! Det har vi bara att vinna på :)