Myspys85 skrev 2017-05-09 14:30:50 följande:
Ja jag är kanske lite extra känslig, men försöker liksom se detta som en ny graviditet och vill inte oroa mig konstant. Kanske håller mig på min kant ett tag :)
Alla får göra som de vill och man hanterar saker på olika sätt 
Jag ser med denna graviditet som ny, men det är omöjligt att radera bort en oro att hamna i samma sits igen. Det tog tre månader att bli fysiskt bra sist...fick mängder med komplikationer, fick föda barnet...sen blev det två operationer inom kommande veckor, en natt på CIVA där jag trodde de skulle ta livmodern då det var kritiskt med blödningen som inte stoppade, 7 veckors sjukskrivning totalt och en oro att kanske inte kunna bli gravid igen, att det var det enda vi skulle lyckas skapa ihop....
Så jag har liiite svårt att inte oroa mig för att hamna i skiten igen. Jag njuter av vårt gryn och är lycklig för varje dag som går och hoppas vi får träffa liten lagom till Lucia
. Men utöver glädjen så kommer de mörka tankarna ibland och då känner iaf jag att jag vill kunna ventilera...helst som fler här har genomgått liknande saker. Tänker att vi ska kunna stötta i både med och motgång, när någon behöver lite extra pepp och uppmuntran, och glädjas när det går bra och andra får fina besked på VUL/UL, fostertester etc....