Hej!
Nu startar jag en ny tråd för oss som är gravida med BF i december 2017 och väljer att följa varandras resa här på familjeliv då många har startat en FB grupp men vissa av oss kanske inte har FB.
Hoppas vi alla kan skriva lite varje dag om hur det går!
Då kör vi! När har ni ultraljud?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-06-23 14:49
www.familjeliv.se/forum/thread/77781039-bfrul-for-traden-gravida-dec-17
Här har det varit en dramatisk söndag... Jag skulle resa mig ur soffan och får en sån konstig känsla och då ser jag blod längs byxbenet... Skriker i panik och min man kommer in och jag minns inte riktigt sen för allt där är som en dimma men får på mig nya byxor slänger handdukar i passagerarsätet och åker till gynakuten, det är inget mer blod på handdukarna så blödningen verkar åtminstone avtagit... Gråter hysteriskt och får komma upp på gyn, fortsätter blöda, men det avtar något mer som första dagen på en mens typ... Vi fick komma in till läkaren ganska fort och hon undersöker mig och kan konstatera att min tapp är stängd, men ska undersöka med vul, och först verkar hon inte hitta nåt och mitt hjärta står still... sen pekar hon på skärmen där, och där är den! Så vild (slog kullerbyttor och flaxade och sparkade) och hjärtat pickade på som bara den... <3 Jag grät av lättnad och lycka. Den rörde sig så mycket att hon inte kunde mäta men allt såg fint ut. Hon gjorde en grundlig undersökning och mätte min tapp som var helt normal, och hon kunde konstatera att moderkakan ligger för mynningen och det förmodligen är den som det blir bristningar i och blöder. Så jag kan få ha det så här några veckor, med små blödningar och bruna flytningar tills livmodern växt så pass att moderkakan växt ur vägen... Skulle komma in igen endast vid ny störtblödning. Trodde aldrig man kunde blöda så mycket och allt ändå var ok! Tacksamheten jag känner är enorm <3
Här har det varit en dramatisk söndag... Jag skulle resa mig ur soffan och får en sån konstig känsla och då ser jag blod längs byxbenet... Skriker i panik och min man kommer in och jag minns inte riktigt sen för allt där är som en dimma men får på mig nya byxor slänger handdukar i passagerarsätet och åker till gynakuten, det är inget mer blod på handdukarna så blödningen verkar åtminstone avtagit... Gråter hysteriskt och får komma upp på gyn, fortsätter blöda, men det avtar något mer som första dagen på en mens typ... Vi fick komma in till läkaren ganska fort och hon undersöker mig och kan konstatera att min tapp är stängd, men ska undersöka med vul, och först verkar hon inte hitta nåt och mitt hjärta står still... sen pekar hon på skärmen där, och där är den! Så vild (slog kullerbyttor och flaxade och sparkade) och hjärtat pickade på som bara den... <3 Jag grät av lättnad och lycka. Den rörde sig så mycket att hon inte kunde mäta 
men allt såg fint ut. Hon gjorde en grundlig undersökning och mätte min tapp som var helt normal, och hon kunde konstatera att moderkakan ligger för mynningen och det förmodligen är den som det blir bristningar i och blöder. Så jag kan få ha det så här några veckor, med små blödningar och bruna flytningar tills livmodern växt så pass att moderkakan växt ur vägen... Skulle komma in igen endast vid ny störtblödning. Trodde aldrig man kunde blöda så mycket och allt ändå var ok! Tacksamheten jag känner är enorm <3
vad skönt att liten mår bra. Hoppas blödningarna håller sig borta.
Någon mer som hamnat i spökveckorna? Jag mår väldigt mycket bättre vad gäller ömma bröst, molvärk och är mycket piggare. Illamåendet är kvar men äter Lergigan Comp och då mår jag nästan som vanligt...
Är såååå evigt tacksam för min doppler nu och att jag redan kan höra liten, så då tar jag fram den när jag mår för bra och kan höra att även grynet har det bra lättare slappna av då och faktiskt vara glad över att inte känna sig som en zombie 
vecka 10+5 nu....
Shit vilken panik! Vilken tur det gick bra, tänk vad saker man kan råna ut för!
Men fy vad läskigt!! Vilken mardröm...som slutade väl vad skönt att liten mår bra. Hoppas blödningarna håller sig borta.
Men samtidigt jätteskönt att se en så pigg bebis efter den pärsen, önskar inte min värsta fiende den upplevelsen, vilken skräck det var, men att den kan blöda så och ändå vara bra där inne! Jag trodde knappt det var möjligt men så oerhört tacksam och glad <3
Någon mer som hamnat i spökveckorna? Jag mår väldigt mycket bättre vad gäller ömma bröst, molvärk och är mycket piggare. Illamåendet är kvar men äter Lergigan Comp och då mår jag nästan som vanligt...
Är såååå evigt tacksam för min doppler nu och att jag redan kan höra liten, så då tar jag fram den när jag mår för bra och kan höra att även grynet har det bra lättare slappna av då och faktiskt vara glad över att inte känna sig som en zombie vecka 10+5 nu....
Skönt inte vara ensam..förstår det blir extra läskigt för dig som uppe på detta har blödningar, men nu vet du att de inte är farliga iaf, snart växer moderkakan med upp så du slipper detta. Har en bekant som blödde precis hela graviditeten, galna mängder. Men liten föddes i v 39 och mår bra det kommer gå bra för dig!
Min bäbis var med helt galet vild, tog en stund innan hon kunde ta en bild och mäta. Ska på UL nästa fredag igen, ska bli kul se hur mycket liten har växt då. Hoppas få svar på NIPT innan dess med..men pga helgdagar denna veckan så kunde det dröja till veckan efter....denna veckan tänker jag inte så mycket på det, men nästa vecka kommer jag vara som på nålar varje gång telefonen ringer...
Här har det varit en dramatisk söndag... Jag skulle resa mig ur soffan och får en sån konstig känsla och då ser jag blod längs byxbenet... Skriker i panik och min man kommer in och jag minns inte riktigt sen för allt där är som en dimma men får på mig nya byxor slänger handdukar i passagerarsätet och åker till gynakuten, det är inget mer blod på handdukarna så blödningen verkar åtminstone avtagit... Gråter hysteriskt och får komma upp på gyn, fortsätter blöda, men det avtar något mer som första dagen på en mens typ... Vi fick komma in till läkaren ganska fort och hon undersöker mig och kan konstatera att min tapp är stängd, men ska undersöka med vul, och först verkar hon inte hitta nåt och mitt hjärta står still... sen pekar hon på skärmen där, och där är den! Så vild (slog kullerbyttor och flaxade och sparkade) och hjärtat pickade på som bara den... <3 Jag grät av lättnad och lycka. Den rörde sig så mycket att hon inte kunde mäta men allt såg fint ut. Hon gjorde en grundlig undersökning och mätte min tapp som var helt normal, och hon kunde konstatera att moderkakan ligger för mynningen och det förmodligen är den som det blir bristningar i och blöder. Så jag kan få ha det så här några veckor, med små blödningar och bruna flytningar tills livmodern växt så pass att moderkakan växt ur vägen... Skulle komma in igen endast vid ny störtblödning. Trodde aldrig man kunde blöda så mycket och allt ändå var ok! Tacksamheten jag känner är enorm <3
Någon mer som hamnat i spökveckorna? Jag mår väldigt mycket bättre vad gäller ömma bröst, molvärk och är mycket piggare. Illamåendet är kvar men äter Lergigan Comp och då mår jag nästan som vanligt...
Är såååå evigt tacksam för min doppler nu och att jag redan kan höra liten, så då tar jag fram den när jag mår för bra och kan höra att även grynet har det bra lättare slappna av då och faktiskt vara glad över att inte känna sig som en zombie vecka 10+5 nu....
Ja alltså mitt illamående är ju inte bättre, men det märker jag inte av när jag tar Lergigan Comp, mår illa brukar jag göra framåt v 17 ungefär...men jag menar i övrigt, brösten ömmar inte, magen är inte lika uppsvälld, har nästan ingen molvärk.
Tar du något mot ditt illamående?
Ja alltså mitt illamående är ju inte bättre, men det märker jag inte av när jag tar Lergigan Comp, mår illa brukar jag göra framåt v 17 ungefär...men jag menar i övrigt, brösten ömmar inte, magen är inte lika uppsvälld, har nästan ingen molvärk.
Tar du något mot ditt illamående?