Anonym (Orkar inte.)

Äldre 29 Mar 10:10

181 svar

Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Min sambo och jag fick en dotter i december och efter det har han blivit som förbytt.

Han är inte alls så kärleksfull som förut, han är rent ut elak väldigt ofta. Det började när vår dotter var 4 veckor, då sa han: "du är inte lika snygg längre, du är fet nu bara" sen klagar han på att jag inte gör tillräckligt i hemmet, eller att jag inte gör allt lika bra som andra tjejer som hans vänner är tillsammans med. Efter detta har det bara fortsatt, konstanta pikar och han nyper mig ofta i huden vid magen som fortfarande inte gått ihop.

Han dödade även en hamster som jag haft sedan innan vi träffades bara för att den "luktade" som han sa. Han har inte tagit vår dotter en enda natt eller dag heller så jag fått sova. På helger drar han ofta iväg på något han känner för så hjälp finns typ inte.

Innan vi fick barn var han noga med att berätta hur mkt han älskade mig, att jag var vacker och världens bästa osv. Nu säger han att han älskar mig MEN att jag är fulare... inte så kul att höra! Han gör mig ledsen varje jäkla dag och när jag tar upp det ber han om ursäkt men dagen efter är det som han glömt vad jag sagt. Känner mig så deppig och vill inte ens att han ska komma hem från jobbet längre, blir bara stressad när kl närmar sig 17 och han snart är hemma.

Vad kan jag göra för att han ska fatta hur sårad jag blir av detta? Jag vill ju inte behöva lämna honom men jag känner ju hur jag börjar åtsidosätta mina behov vaaarje dag för att han ska bli nöjd och jag vill inte ha det så.

Påven Johanna II

Äldre 30 Mar 07:55

#91

Stårschan skrev 2017-03-29 15:09:21 följande:

Skulle ambulanspersonalen ha gjort det då, eller hur funkar det? Har de skyldighet att göra det?

Om någon kommer in till akuten efter att ha försökt ta livet av sig brukar det göras en suicidriskbedömning (och en allmän psykiatrisk utvärdering av den psykiska ohälsan) av psykiatrin och de i sin tur anmäler om det finns barn med i bilden. Ganska standard.

Stårschan

Äldre 30 Mar 08:03

#92

Påven Johanna II skrev 2017-03-30 07:55:31 följande:

Om någon kommer in till akuten efter att ha försökt ta livet av sig brukar det göras en suicidriskbedömning (och en allmän psykiatrisk utvärdering av den psykiska ohälsan) av psykiatrin och de i sin tur anmäler om det finns barn med i bilden. Ganska standard.

Tack för infon. Jag är dessvärre (eller som tur är, beroende på hur man ser det) inte så insatt i hur det funkar med soc och sjukvården. Bra att det görs orosanmälningar, men blir det någon uppföljning?

Aiyana

Äldre 30 Mar 08:24

#93

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 06:25:59 följande:

Igår pratade jag med honom, jag berättade hur jag kände och att jag inte anser att hans beteende är okej. Att han får sluta kalla mig hora, lat, ful och tjock osv samt att jag behöver hjälp iaf en natt på helgen med vår dotter... jag berättade även hur det känns när han blir aggressiv, att jag blir rädd för honom. Responsen var inte direkt som jag hade tänkt mig.. jag hade föreställt mig hur JAG skulle reagera om min partner sa detta till mig och jag skulle ju bli jätteledsen för att ha sårat den jag älskar och verkligen aldrig göra om det. Men min sambo blandade in allt i vårt samtal, om jag då tog upp att jag behövde en natts sömn så svarade han med att då måste jag göra mer hemma den dagen, jag frågade om han menade att jag var tvungen att förtjäna en natts sömn men det sa han nej till, att det är självklart att jag ska sova en natt MEN då får vi bestämma vad som ska göras istället. Allt det andra sopade han liksom under mattan, fick liksom inte fram ett ord av honom förutom om detta jag redan skrivit... jag känner mig mer tom nu än innan vi pratade, så himla synd då jag längtade lite till att verkligen prata ut och lösa allt.

Tack igen alla ni för allt ni skriver, betyder allt!

Det här bekräftar att det är något verkligt fel på honom och jag tror absolut, som många andra har skrivit här, att han kan vara riktigt farlig.

Jag har då aldrig hört något så dumt som att du ska förtjäna en natts sömn. Han vill verkligen kontrollera dig och trycka ner dig. Det verkar som om han försöker vara din chef och härskare i huset och njuter av det. Han förtjänar verkligen inte dig. Gå innan något hemskt händer och tänk på din dotter.

Anonym (;;)

Äldre 30 Mar 10:03

#94

Vad är viktigast, vad vännerna tycker eller att du o dottern får ha det bra?

Anonym (Psyche)

Äldre 30 Mar 10:28

#95

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 06:25:59 följande:

Igår pratade jag med honom, jag berättade hur jag kände och att jag inte anser att hans beteende är okej. Att han får sluta kalla mig hora, lat, ful och tjock osv samt att jag behöver hjälp iaf en natt på helgen med vår dotter... jag berättade även hur det känns när han blir aggressiv, att jag blir rädd för honom. Responsen var inte direkt som jag hade tänkt mig.. jag hade föreställt mig hur JAG skulle reagera om min partner sa detta till mig och jag skulle ju bli jätteledsen för att ha sårat den jag älskar och verkligen aldrig göra om det. Men min sambo blandade in allt i vårt samtal, om jag då tog upp att jag behövde en natts sömn så svarade han med att då måste jag göra mer hemma den dagen, jag frågade om han menade att jag var tvungen att förtjäna en natts sömn men det sa han nej till, att det är självklart att jag ska sova en natt MEN då får vi bestämma vad som ska göras istället. Allt det andra sopade han liksom under mattan, fick liksom inte fram ett ord av honom förutom om detta jag redan skrivit... jag känner mig mer tom nu än innan vi pratade, så himla synd då jag längtade lite till att verkligen prata ut och lösa allt.

Tack igen alla ni för allt ni skriver, betyder allt!

Det där låter direkt alarmerande.

Om en man tror att det är okej att kalla någon han påstår sig älska, mamman till hans barn, den han själv har valt ut att föröka sina gener med, för lat, ful hora, då måste det vara något allvarligt fel på människan.

Min omedelbara replik hade varit: Och vad säger det om dig då, som inte kan hitta en bättre människa att bilda familj med än att du måste kalla henne fula saker varje dag? Låter det friskt och vettigt tycker du?

TS: En narcissist ser dig som en förlängning av sig själv, att du är till för att få honom att må bra och se bra ut socialt. När du inte är och gör saker perfekt/som han har tänkt sig så får han ångest. Hans bild av sig själv som ofelbar raseras och då tar han ut det på dig. Detta är direkt ur textboken så jag föreslår att du söker till psykolog via vårdcentralen för att se hur du ska gå vidare.

Hans beteende måste avgränsas och stoppas direkt om ni ska kunna ha en relation, annars kan detta förvärras och bli mycket skadligt för dig och barnet.

Jag tror inte att människor med narcissistiska drag kan botas riktigt, men det är en glidande skala och en del kan nog lära sig att lägga band på sig själva för att bevara sina relationer.

Om detta hade hänt mig hade jag också talat med mannens föräldrar- har han betett sig så här förr, med andra kvinnor? Vad säger hans vänner, om du kan få något ur dem? Visst finns det folk som är bra på att spela teater, men de flesta är inte 100%. Och om han lyckats hålla fasaden mot alla andra och vara en perfekt medmänniska och gentleman så borde det bara stärka dig i ett beslut att lämna, för då är det ju bara dig som han väljer att utsätta för det här beteendet.

En narcissist med mindre impulskontroll kommer (i alla fall under stress) att begå övertramp mot alla, från grannen till chefen till frun till sin övriga familj.

Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 30 Mar 10:59

#96

Anonym (Psyche) skrev 2017-03-30 10:28:06 följande:

Det där låter direkt alarmerande.

Om en man tror att det är okej att kalla någon han påstår sig älska, mamman till hans barn, den han själv har valt ut att föröka sina gener med, för lat, ful hora, då måste det vara något allvarligt fel på människan.

Min omedelbara replik hade varit: Och vad säger det om dig då, som inte kan hitta en bättre människa att bilda familj med än att du måste kalla henne fula saker varje dag? Låter det friskt och vettigt tycker du?

TS: En narcissist ser dig som en förlängning av sig själv, att du är till för att få honom att må bra och se bra ut socialt. När du inte är och gör saker perfekt/som han har tänkt sig så får han ångest. Hans bild av sig själv som ofelbar raseras och då tar han ut det på dig. Detta är direkt ur textboken så jag föreslår att du söker till psykolog via vårdcentralen för att se hur du ska gå vidare.

Hans beteende måste avgränsas och stoppas direkt om ni ska kunna ha en relation, annars kan detta förvärras och bli mycket skadligt för dig och barnet.

Jag tror inte att människor med narcissistiska drag kan botas riktigt, men det är en glidande skala och en del kan nog lära sig att lägga band på sig själva för att bevara sina relationer.

Om detta hade hänt mig hade jag också talat med mannens föräldrar- har han betett sig så här förr, med andra kvinnor? Vad säger hans vänner, om du kan få något ur dem? Visst finns det folk som är bra på att spela teater, men de flesta är inte 100%. Och om han lyckats hålla fasaden mot alla andra och vara en perfekt medmänniska och gentleman så borde det bara stärka dig i ett beslut att lämna, för då är det ju bara dig som han väljer att utsätta för det här beteendet.

En narcissist med mindre impulskontroll kommer (i alla fall under stress) att begå övertramp mot alla, från grannen till chefen till frun till sin övriga familj.

När han slog sönder dörren och proppade i sig massa tabletter ringde jag hans mamma och berättade då även vad han hade gjort med min hamster, hans mamma är världens största djurvän så hon blev helt skakig och frågade vad hon hade gjort för fel under hans uppfostran. Hon sa även att han aldrig gjort ngt mot deras katt som än idag finns i livet MEN att hon inte alls litar på honom och att min sambo aldrig skulle få vara kattvakt eller liknande. Hon har även berättat att min sambo är respektlös mot henne och elak men samtidigt som hon säger detta så försvarar hon honom med att han haft det tufft utan sin pappa närvarande osv osv så att hon förstår ändå typ.

Han har inte haft ett enda förhållande innan mig, han har hela tiden varit typen som tagit med någon tjej hem efter krogen och sedan bara glömt t henne, som mest har han haft korta kk relationer så jag har inget ex till honom att höra med direkt.

Anonym (Sanna)

Äldre 30 Mar 11:19

#97

TS, allt i hans svar på det du tog upp med honom tyder på att han inte alls förstår OCH att det är något allvarligt fel på honom.

Det faktum att inte ens hans mamma litar på honom innebär tyvärr också att han inte plötsligt blivit som förbytt när ni fick barn. Han har ju varit sådan innan också men du ser det först nu.

Vad behöver du för att kunna lämna?
Finns det någon kvinnojour i staden där ni bor? Har du koll på hur det kan bli med bostaden? Äger eller hyr ni?

Jag tror faktiskt inte du ska meddela honom att du vill separera utan få hjälp att lämna bostaden när han är på jobbet. Han kan bli farlig så se till att inte vara ensam med honom när han får veta att du lämnar honom.

Anonym (Psyche)

Äldre 30 Mar 11:43

#98

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 10:59:04 följande:

När han slog sönder dörren och proppade i sig massa tabletter ringde jag hans mamma och berättade då även vad han hade gjort med min hamster, hans mamma är världens största djurvän så hon blev helt skakig och frågade vad hon hade gjort för fel under hans uppfostran. Hon sa även att han aldrig gjort ngt mot deras katt som än idag finns i livet MEN att hon inte alls litar på honom och att min sambo aldrig skulle få vara kattvakt eller liknande. Hon har även berättat att min sambo är respektlös mot henne och elak men samtidigt som hon säger detta så försvarar hon honom med att han haft det tufft utan sin pappa närvarande osv osv så att hon förstår ändå typ.

Han har inte haft ett enda förhållande innan mig, han har hela tiden varit typen som tagit med någon tjej hem efter krogen och sedan bara glömt t henne, som mest har han haft korta kk relationer så jag har inget ex till honom att höra med direkt.

Okej, den här mannen har problem och ingen har tydligen stått upp ordentligt mot honom hela hans uppväxt. Samtidigt som han nog har en stor aggression och sorg i grunden som beror av pappans frånvaro.

Han har troligen svårt att skapa relationer eftersom han dels egentligen inte tycker om sig själv och dels ser sin mor som svag (hon kunde inte hålla kvar pappan hos sig och hon kunde inte få respekt av sitt barn som förälder). Därmed har det kanske blivit så att han i förlängningen ser alla kvinnor som svaga och mest värda förakt. Han bygger upp en sköld runt sig själv genom att kritisera andra.

Han hade nog behövt en rejäl omgång terapi, helst med en äldre man som kan förklara för honom vad som är vad annars lyssnar han nog inte helt. Det är dock inte ditt bekymmer.

Frågan nu är vad du behöver, och hans kränkningar av dig måste upphöra, annars kan du inte fortsätta bo med honom. Du måste sätta de gränser som inte hans uppväxt har gjort, om han någonsin ska kunna bli en vuxen bland vuxna.

Hade du tolererat att din brevbärare eller din kollega på jobbet kallar dig hora? Inte? Varför ska den du älskar göra det då? När du stannar ger du honom den rätten, hans respekt för dig faller då bara ännu mer och din motståndskraft mot ännu värre handlingar kommer att minska dag för dag. Ju mer du accepterar desto mer kommer han att pusha och det är då det blir verkligt farligt. Han kan också hota ert barn för att få dig att stanna.

Du ska därför inte konfrontera honom ensam. Förklara situationen för någon du litar på och låt dem vara med, de kan vara i rummet bredvid och behöver inte höra allt ni säger men någon mer ska vara där, gärna en man om du har en stabil vän. Oavsett hur rasande han blir så är det svårt och dumt att ge sig på någon med vittnen närvarande. Efter att du har förklarat att han måste bete sig som en människa mot dig för att ni ska kunna leva ihop så sover du över med barnet på annat ställe och låter honom tänka på saken.

Har du några småsaker eller minnessaker som du är särskilt rädd om så hade jag satt dessa i säkerhet först.

Vägrar han ändra sig och söka hjälp för sitt beteende så blir han ensam, ingen är skyldig att leva med långvarig psykisk misshandel. Ring gärna en kvinnojour i förväg och få råd om vad som kan hända när man konfronterar, och som är viktigast att tänka på om du behöver lämna hemmet snabbt.

Anonym (vad?)

Äldre 30 Mar 11:46

#99

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 10:59:04 följande:

När han slog sönder dörren och proppade i sig massa tabletter ringde jag hans mamma och berättade då även vad han hade gjort med min hamster, hans mamma är världens största djurvän så hon blev helt skakig och frågade vad hon hade gjort för fel under hans uppfostran. Hon sa även att han aldrig gjort ngt mot deras katt som än idag finns i livet MEN att hon inte alls litar på honom och att min sambo aldrig skulle få vara kattvakt eller liknande. Hon har även berättat att min sambo är respektlös mot henne och elak men samtidigt som hon säger detta så försvarar hon honom med att han haft det tufft utan sin pappa närvarande osv osv så att hon förstår ändå typ.

Han har inte haft ett enda förhållande innan mig, han har hela tiden varit typen som tagit med någon tjej hem efter krogen och sedan bara glömt t henne, som mest har han haft korta kk relationer så jag har inget ex till honom att höra med direkt.

Om din sambos EGEN MOR inte låter honom vara kattvakt, vad säger det dig? Är detta en frisk, sund och barnvänlig person tror du? Vad du än gör, skaffa INTE fler barn med denne man.

Anonym (Hanna)

Äldre 30 Mar 12:11

#100

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 12:04:19 följande:

Han är absolut en helt annan person när han är med sina vänner, där har vi ngt vi har tjafsat om dessutom. Han brukar även låta mig ta skulden om han inte orkar träffa sina vänner, då säger han att jag inte låter honom dra osv så de tror att JAG är den som bestämmer allt här hemma vilket verkligen inte är fallet.

Han säger själv att jag är hans bästa vän och att han vill dela sitt liv med mig och utan mig vill han inte ens leva. När han slog sönder dörren så bad jag han dra, då var vår dotter 1 vecka så jag sa att det var över och han visste vart dörren var. Då gick han in i toaletten och svalde massa tabletter så det blev en cirkus med ambulans osv så det är ju också en anledning varför jag känner att jag inte bara kan lämna, jag är rädd att han tar livet av sig helt enkelt.

Jösses vad jag känner igen mina barns pappa i detta. han var helt fantastisk i början, behandlade mig som en prinsessa, pratade om förlovning, giftemål, framtiden osv. Berömde mig inför sin mamma och sina vänner. Men efter förlossningen så förändrades allt, elaka ord, sa en massa skit till sin mor så hon kom upp och var elak. ville jag lämna så hotade han med att ta livet av sig, hoppa från balkongen. När jag lämnade första gången kastade han saker efter mig från balkongen. Han var inte våldsam och han kom med tomma löften så gick tillbaka till honom. När min mamma och styvfar skilde sig så förändrades allt. det var som om en spärr släppte och han tog till våld, Jag var ganska stark då så övermannade honom alltid och "vann" kampen. han fick dock en stukad fot vid ett tillfälle. Allt lugnade ned sig igen och vi var särbos. Han var gullig och rar förutom när han drack. Då vi inte levde ihop så kunde han dricka när vi inte var med vilket gjorde att jag trodde att allt var bra. men några år senare efter nästa förlossning så kom elakheten tillbaka igen, så fort vi flyttade ihop så spårade allt. 1 vecka in i samboförhållandet så fick han för sig att jag var otrogen och försökte knivskära mig. lyckades som tur var försvara mig även denna gång. Men det var också sista gången. där och då bröt jag fullt ut med honom.

Jag tror inte på ert förhållande och för mig skriker varningsklockorna.

Han är som helt förändrad efter vi fick barn

INNEHÅLL