Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Anonym (Orkar inte.)

Äldre 29 Mar 10:10
181 svar

Visa endast Anmäl

Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Min sambo och jag fick en dotter i december och efter det har han blivit som förbytt.

Han är inte alls så kärleksfull som förut, han är rent ut elak väldigt ofta. Det började när vår dotter var 4 veckor, då sa han: "du är inte lika snygg längre, du är fet nu bara" sen klagar han på att jag inte gör tillräckligt i hemmet, eller att jag inte gör allt lika bra som andra tjejer som hans vänner är tillsammans med. Efter detta har det bara fortsatt, konstanta pikar och han nyper mig ofta i huden vid magen som fortfarande inte gått ihop.

Han dödade även en hamster som jag haft sedan innan vi träffades bara för att den "luktade" som han sa. Han har inte tagit vår dotter en enda natt eller dag heller så jag fått sova. På helger drar han ofta iväg på något han känner för så hjälp finns typ inte.

Innan vi fick barn var han noga med att berätta hur mkt han älskade mig, att jag var vacker och världens bästa osv. Nu säger han att han älskar mig MEN att jag är fulare... inte så kul att höra! Han gör mig ledsen varje jäkla dag och när jag tar upp det ber han om ursäkt men dagen efter är det som han glömt vad jag sagt. Känner mig så deppig och vill inte ens att han ska komma hem från jobbet längre, blir bara stressad när kl närmar sig 17 och han snart är hemma.

Vad kan jag göra för att han ska fatta hur sårad jag blir av detta? Jag vill ju inte behöva lämna honom men jag känner ju hur jag börjar åtsidosätta mina behov vaaarje dag för att han ska bli nöjd och jag vill inte ha det så.
- «
- ‹
- Sida 16 av 18
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn
Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 09:17
#151

Visa endast Anmäl

Stårschan skrev 2017-03-31 08:52:50 följande:
Din mamma kommer ändå att få reda på det förr eller senare. Ta henne åt sidan innan hon åker hem. Eller följ med henne hem.

Min mamma bor 4 timmar bort så kan inte följa med henne hem på söndagen, däremot vet jag att hon inte skulle klara av att lämna mig ensam om jag berättade så henne berättar jag för isåfall när allt är klart och jag redan lämnat.
Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 09:18
#152

Visa endast Anmäl

Mon77 skrev 2017-03-31 08:52:39 följande:
Jag lyssnar just nu på boken "Varför hatar män kvinnor som älskar dem?" och där säger författaren att männen är som två olika personer som inte tycks känna varandra, och det låter som din man är sån. Författaren talar alltså om män som misshandlar psykiskt och fysiskt. Inte "normala" män.

Hoppas du reder ut detta, och att du klarar av att lämna <3

Ska kolla upp den boken, just nu känner jag att jag skulle vilja läsa massor liknande!
Anonym (Sanna)

Äldre 31 Mar 10:03
#153

Visa endast Anmäl

TS, jag tror du vet innerst inne att det här inte kommer att bli bättre längre fram. Han kommer inte att plötsligt vakna en dag och vara respektfull och visa kärlek villkorslöst. Du behöver få sörja drömmen du haft om en fin kärleksfull familj! Den kan du få senare i ditt liv. Med någon annan än din man.

Det här kan bli bra, men det kan INTE bli bra om du stannar. Du kommer att bli mer och mer nertryckt. Bli bättre och bättre på att hitta ursäkter för hans beteende. Och må sämre själv. Er dotter kommer att ta skada. Hon förstår kanske inte än vad han säger men hon förstår tonfall, höjda röster och kroppsspråk. Det är jätteviktigt att hon under sitt första levnadsår möts av kärlek, lär sig lita på att alla vuxna människor vill henne väl och att man inte ska behöva känna det minsta uns av rädsla i sitt eget hem.

Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Vem kan du öppna dig för?
Bor du i en stor eller liten stad, finns det någon kvinnojour? Kan du googla på våld i nära relationer på kommunens hemsida? Det brukar finnas någon ansvarig man kan vända sig till för att få råd och stöd.

Du är superstark som valt att starta den här tråden! Du vet att detta är fel. Sluta inte skriva här, du kommer att få hjälp men du behöver våga berätta för någon.
Anonym (säger som alla andra)

Äldre 31 Mar 10:11
#154

Visa endast Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 09:17:50 följande:
Min mamma bor 4 timmar bort så kan inte följa med henne hem på söndagen, däremot vet jag att hon inte skulle klara av att lämna mig ensam om jag berättade så henne berättar jag för isåfall när allt är klart och jag redan lämnat.

men det här är ju helt perfekt tajming! :) Se till att få lite egen tid med henne utan sambon. Visa henne den här tråden och ta det därifrån!

Varför skulle du inte kunna följa med bara för att hon bor 4 timmar bort? Det är ju bara bra att du kommer en bit bort rent geografiskt.

Visa tråden!!
LFF

Äldre 31 Mar 10:14
#155

Visa endast Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 08:36:39 följande:
Min mamma kan jag verkligen inte säga ngt till, hon kommer på besök i morgon så helgen kommer bli lugn hur som helst. Jag ska försöka berättas för min närmaste vän, hon bor även bara några hus bort så hon finns nära om dett skulle vara något
Risken finns att det istället urartar när mamma åkt. För att han "hållit ihop" under helgen. Försök inte berätta. Gör det bara!
Anonym (;;)

Äldre 31 Mar 11:34
#156

Visa endast Anmäl

Åk med din mamma, o sen när du väl är hemifrån pratar du med honom på telefon. Om du börjar prata om ert förhållande o att göra slut när ni är hemma, finns risken att han blir våldsam. O det vill du väl inte riskera, för varken din eller dotterns skull? Nä, nummer ett är att ta sig därifrån, SEN tar du diskussionen med honom. När du är i säkerhet.
Anonym (fy!)

Äldre 31 Mar 12:16
#157

Visa endast Anmäl

När t o m mamman säger att hon undrar vad hon gjorde för fel i uppfostran, är det en enormt stor varningssignal. Att han växt upp utan pappa är ingen ursäkt. Det har min son också gjort (nu 30 år gammal). Han har aldrig visat några aggressioner eller varit taskig mot djur. Han respekterar både mig och sin sambo. Det är något allvarligt fel med din karl!
Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 14:32
#158

Visa endast Anmäl

Anonym (Sanna) skrev 2017-03-31 10:03:03 följande:
TS, jag tror du vet innerst inne att det här inte kommer att bli bättre längre fram. Han kommer inte att plötsligt vakna en dag och vara respektfull och visa kärlek villkorslöst. Du behöver få sörja drömmen du haft om en fin kärleksfull familj! Den kan du få senare i ditt liv. Med någon annan än din man.

Det här kan bli bra, men det kan INTE bli bra om du stannar. Du kommer att bli mer och mer nertryckt. Bli bättre och bättre på att hitta ursäkter för hans beteende. Och må sämre själv. Er dotter kommer att ta skada. Hon förstår kanske inte än vad han säger men hon förstår tonfall, höjda röster och kroppsspråk. Det är jätteviktigt att hon under sitt första levnadsår möts av kärlek, lär sig lita på att alla vuxna människor vill henne väl och att man inte ska behöva känna det minsta uns av rädsla i sitt eget hem.

Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Vem kan du öppna dig för?

Bor du i en stor eller liten stad, finns det någon kvinnojour? Kan du googla på våld i nära relationer på kommunens hemsida? Det brukar finnas någon ansvarig man kan vända sig till för att få råd och stöd.

Du är superstark som valt att starta den här tråden! Du vet att detta är fel. Sluta inte skriva här, du kommer att få hjälp men du behöver våga berätta för någon.

Tack för ditt svar. Egentligen skulle jag inte sakna honom direkt för den senaste tiden har han som sagt inte alls varit som han var när vi träffades för den mannen som han var förut saknar jag redan varje dag. Men att bli ensam känns ändå väldigt svårt, den skrämmer mig faktiskt. Jag känner även att jag aldrig kommer hitta någon annan, jag vet att det finns bra män där ute, flera vänner har det jättebra med män som inte ser kvinnor som ett objekt utan ser en människa och män som visar respekt men det känns bara som att jag inte kommer få en sådan.

jag bor i en mindre stad men det är bara 4 mil till en större stad och där finns det kvinnojour, men jag kan ju inte kontakta dom för min sambo har som sagt aldrig slagit mig.
LFF

Äldre 31 Mar 14:59
#159

Visa endast Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 14:32:31 följande:
Tack för ditt svar. Egentligen skulle jag inte sakna honom direkt för den senaste tiden har han som sagt inte alls varit som han var när vi träffades för den mannen som han var förut saknar jag redan varje dag. Men att bli ensam känns ändå väldigt svårt, den skrämmer mig faktiskt. Jag känner även att jag aldrig kommer hitta någon annan, jag vet att det finns bra män där ute, flera vänner har det jättebra med män som inte ser kvinnor som ett objekt utan ser en människa och män som visar respekt men det känns bara som att jag inte kommer få en sådan.

jag bor i en mindre stad men det är bara 4 mil till en större stad och där finns det kvinnojour, men jag kan ju inte kontakta dom för min sambo har som sagt aldrig slagit mig.
Misshandel är inte bara fysisk utan även psykisk. Och psykisk misshandel utsätts du redan för i form av nedvärdering, att du hela tiden försöker vara till lags etc.
Anonym (Sanna)

Äldre 31 Mar 15:06
#160

Visa endast Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 14:32:31 följande:
Tack för ditt svar. Egentligen skulle jag inte sakna honom direkt för den senaste tiden har han som sagt inte alls varit som han var när vi träffades för den mannen som han var förut saknar jag redan varje dag. Men att bli ensam känns ändå väldigt svårt, den skrämmer mig faktiskt. Jag känner även att jag aldrig kommer hitta någon annan, jag vet att det finns bra män där ute, flera vänner har det jättebra med män som inte ser kvinnor som ett objekt utan ser en människa och män som visar respekt men det känns bara som att jag inte kommer få en sådan.

jag bor i en mindre stad men det är bara 4 mil till en större stad och där finns det kvinnojour, men jag kan ju inte kontakta dom för min sambo har som sagt aldrig slagit mig.
Du behöver inte ha varit utsatt för fysiskt våld i form av slag för att vända dig till en kvinnojour. Till våld räknas psykisk misshandel, nedsättande ord, att förminska den andra och definitivt att ha ihjäl någon annans djur (även hot om att döda ett djur).

Personalen som jobbar med våld i nära relationer är utbildade på detta och om du berättar det du skrivit här kommer de att ta det på stort allvar.

Du skulle behöva inse att du varit utsatt för just våld av honom. Många gånger. Under en längre tid.

Att tänka så långt fram som du gör nu - att träffa en ny man - tror jag är överkurs för dig just nu. Prioritera dig själv och dottern.

Du beskriver hur mycket du bearbetare detta nu och hur du mår pga att du börjar se saker och ting i ett annat ljus. Det ÄR smärtsamt! Men det kommer att bli bättre.

«
‹
Sida 16 av 18
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Han är som helt förändrad efter vi fick barn

INNEHÅLL