Spring spring och se inte tillbaka var både polismännens och brottsofferjourens råd när jag var i samma sits som du är nu.
Jag var fast i en relation i många år och vågade inte lämna, han betedde sig exakt som din sambo och än värre. Han tryckte ner mig så att jag knappt vågade göra någonting, jag tassade bokstavligen på tå för att inte göra honom arg för när hon blev det så for det saker omkring, han smällde mig hårt i skallen, tog mig i armarna och slängde in mig i väggen, tryckte ner mig i sängen och tryckte en kudde över huvudet osv osv. När han blev riktigt upprörd slog han sig själv i huvudet och han hotade med att ta livet av sig. Jag hade två barn med den här mannen när jag till slut tog mod till mig och berättade för min mamma vad hans gjorde och hon sa att hon hade sett att jag inte mått bra på flera år men jag hade ju försökt att låtsas som ingenting. Min livsgnista var bokstavligen borta men så fort jag berättat och jag hade mina föräldrars fulla stöd så började jag att vända tillbaka igen och blev istället förbannad.
Slutet på våran relativt blev allt annat än odramatisk, han blev fullkomligt vansinnig när jag berättade att jag bestämt mig, att nu var det slut. Detta gjorde jag en kväll hemma i våran bostad (som ägdes av mina föräldrar) och det var inte det mest kloka att göra när jag var själv med min yngsta dotter 4 månader men jag trodde inte att han skulle reagera riktigt så starkt och jag var så fruktansvärt less att jag struntade i vilket just då.
Han började med att slänga en massa blomkrukor i väggarna och färefter sprang han och hämtade en kofot och började att slita ner taklisterna, slog ner brandlarmen i taket. Jag blev förfärad och sprang in med dottern i sovrummet, la henne i sin säng för att försöka skydda henne, samtidigt gömde jag min mobil i garderoben och stängde dörren. Han hade börjat att skrika om att jag skulle ge honom min telefon men aldrig att jag tänkte göra det så jag spelade dum och sa att ja inte visste var den var. Sen började han gråta, hämtade den största kökskniven han kunde hitta och hotade att döda mig om jag lämnade honom. Kort därpå kom koften fram och han skulle slå in skallen på mig och sen skulle han plötsligt ta livet av sig själv och så höll det på tills jag hörde dottern skrika och jag sa att jag måste titta till henne. Väl därinne inne i sovrummet tog jag fram min telefon ringde mina föräldrar och vågade knappt prata för var så rädd att han skulle höra utan sa bara "Han är helt galen..." och grät, min mamma fattade galoppen direkt och sa bara "Vi kommer" och en kort stund därefter som kändes som en evigheter knackade det på dörren. Jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv. Jag vet inte vad ska hade hänt om jag inte fått tag i mina föräldrar, vågar knappt ens tänka på det?
Jag hade aldrig tvekat om jag var som du, det kan gå mycket illa och den här typen av människor ändrar sig aldrig! Det var drygt 9 år sedan detta hände men jag minns det som igår och jag har nu även fått veta att han behandlat tjejen han hade efter mig lika illa så det var uppenbarligen inte "bara" jag som var en jäkla hora!
Prata med dina nära och kära, be dom om hjälp med att packa ihop det viktigaste till dig och din dotter och fly. Tro mig, du vill inte behöva uppleva det jag har upplevt, du och din dotter förtjänar så mycket bättre än det här.
Lycka till med allt nu!
