• Anonym (Orkar inte.)

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Min sambo och jag fick en dotter i december och efter det har han blivit som förbytt.

    Han är inte alls så kärleksfull som förut, han är rent ut elak väldigt ofta. Det började när vår dotter var 4 veckor, då sa han: "du är inte lika snygg längre, du är fet nu bara" sen klagar han på att jag inte gör tillräckligt i hemmet, eller att jag inte gör allt lika bra som andra tjejer som hans vänner är tillsammans med. Efter detta har det bara fortsatt, konstanta pikar och han nyper mig ofta i huden vid magen som fortfarande inte gått ihop.

    Han dödade även en hamster som jag haft sedan innan vi träffades bara för att den "luktade" som han sa. Han har inte tagit vår dotter en enda natt eller dag heller så jag fått sova. På helger drar han ofta iväg på något han känner för så hjälp finns typ inte.

    Innan vi fick barn var han noga med att berätta hur mkt han älskade mig, att jag var vacker och världens bästa osv. Nu säger han att han älskar mig MEN att jag är fulare... inte så kul att höra! Han gör mig ledsen varje jäkla dag och när jag tar upp det ber han om ursäkt men dagen efter är det som han glömt vad jag sagt. Känner mig så deppig och vill inte ens att han ska komma hem från jobbet längre, blir bara stressad när kl närmar sig 17 och han snart är hemma.

    Vad kan jag göra för att han ska fatta hur sårad jag blir av detta? Jag vill ju inte behöva lämna honom men jag känner ju hur jag börjar åtsidosätta mina behov vaaarje dag för att han ska bli nöjd och jag vill inte ha det så.

  • Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn
  • Anonym (fy!)

    I en depression så dödar man inte husdjuren. Man nedvärderar inte partnern. Man struntar inte i att ge barnet mat om det skriker. Man slår inte sönder dörrar eller välter möbler. Man umgås inte så mycket med vänner och är supersocial.  

    Hur i all världen kan ni säga att mannen har nån sorts depression?

  • Påven Johanna II
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 12:04:19 följande:
    Han är absolut en helt annan person när han är med sina vänner, där har vi ngt vi har tjafsat om dessutom. Han brukar även låta mig ta skulden om han inte orkar träffa sina vänner, då säger han att jag inte låter honom dra osv så de tror att JAG är den som bestämmer allt här hemma vilket verkligen inte är fallet.

    Han säger själv att jag är hans bästa vän och att han vill dela sitt liv med mig och utan mig vill han inte ens leva. När han slog sönder dörren så bad jag han dra, då var vår dotter 1 vecka så jag sa att det var över och han visste vart dörren var. Då gick han in i toaletten och svalde massa tabletter så det blev en cirkus med ambulans osv så det är ju också en anledning varför jag känner att jag inte bara kan lämna, jag är rädd att han tar livet av sig helt enkelt.
    Gjordes det en orosanmälan för barnet vid det tillfället då?
  • Stårschan
    Påven Johanna II skrev 2017-03-29 14:57:50 följande:
    Gjordes det en orosanmälan för barnet vid det tillfället då?
    Skulle ambulanspersonalen ha gjort det då, eller hur funkar det? Har de skyldighet att göra det?
  • Anonym (fy!)
    Stårschan skrev 2017-03-29 15:09:21 följande:
    Skulle ambulanspersonalen ha gjort det då, eller hur funkar det? Har de skyldighet att göra det?
    Vårdpersonal har skyldighet enligt lag att inlämna anmälan till socialförvaltningen i såna fall där man kan oroa sig för barnen i familjen. Tydligen oroade man sig inte.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Påven Johanna II skrev 2017-03-29 14:57:50 följande:

    Gjordes det en orosanmälan för barnet vid det tillfället då?


    Nej, inte vad jag vet. Dottern var endast 1 vecka så han stog inte som pappa så kanske därför? Jag har iaf inte hört något från soc eller någon annan
  • Anonym (fy!)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 14:39:58 följande:
    Ska försöka prata med honom redan idag när han kommer hem! smile1.gif
    Lycka till. Men jag har mina dubier. Han kommer be om ursäkt och garantera att han kommer skärpa sig. Han kommer lova guld och gröna skogar och berätta hur mycket du och barnet betyder för honom. I morgon, eller i övermorgon så är han tillbaka till sitt gamla hemska jag igen.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Anonym (fy!) skrev 2017-03-29 15:21:38 följande:

    Lycka till. Men jag har mina dubier. Han kommer be om ursäkt och garantera att han kommer skärpa sig. Han kommer lova guld och gröna skogar och berätta hur mycket du och barnet betyder för honom. I morgon, eller i övermorgon så är han tillbaka till sitt gamla hemska jag igen.


    Jag kan ju säga att jag kommer lämna direkt om jag inte ser skillnad, det är ju så jag vill att det ska gå till men i verkligheten om jag verkligen tänker efter så har jag verkligen, VERKLIGEN hopp om att det kommer bli bra så kommer jag garanterat lämna om han inte ändrar sig? Vi får se, jag hoppas ju att jag kan stå på mig
  • AndreaBD
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 14:30:01 följande:
    Ja, det var absolut ett gemensamt beslut att skaffa barn, jag har haft tanke på att detta inte var som han tänkt och därför frågat rakt ut om hur har känner och vill med familjelivet och jag han svarar med att han inte vill något hellre än att leva med oss och att han älskar vår familj. Vi har planerat att köpa större hus på landet ist för lägenhet i stan som idag och han drömmer om att vi ska utöka oss med fler barn inom något år bara....
    Skaffa i alla fall inte fler barn just nu. Om du vill försöka om det fungerar, trots allt, så bör du först kräva att han tar hand om det barnet som ni redan har, så mycket som verkar rimligt. Har han tänkt ta ut nån föräldraledighet och hur ska han klara det om han inte är van ved att ta hand om barnet?

    Om du vill vara helt säker att du gör rätt så kan du ju ge honom chansen att visa att han kan sköta sin del av föräldraskapet och familjelivet. Och tumma inte på kraven där. Det ska inte bli så att du gör 80 % ändå istället för 50 % efter några veckor. Det måste man förstås anpassa till hur mycket var och en jobbar utanför hemmet. Om du är hemma så kan du förstås gör mer. Om det är som de flesta här antar, att han har visat sitt rätta jag nu, då kommer ju inte det att funka. Men då kan du också vara säkrare att det inte är någon idé att fortsätta med honom.
  • Anonym (;;)

    Var ju en liknande tråd häromdagen under rubriken Misshandel/våld (tror jag det var). Våldsam kille o dom hade ett litet barn hemma. Den tjejen flyttade hem till sina föräldrar. 

    Oavsett vad du känner TS, att du skäms, så kommer säkerligen föräldrar o släkt bli förbannade på honom när dom får reda på det här, inte på dig. O dom kommer vilja försöka hjälpa dig.

Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn