• Anonym (Orkar inte.)

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Min sambo och jag fick en dotter i december och efter det har han blivit som förbytt.

    Han är inte alls så kärleksfull som förut, han är rent ut elak väldigt ofta. Det började när vår dotter var 4 veckor, då sa han: "du är inte lika snygg längre, du är fet nu bara" sen klagar han på att jag inte gör tillräckligt i hemmet, eller att jag inte gör allt lika bra som andra tjejer som hans vänner är tillsammans med. Efter detta har det bara fortsatt, konstanta pikar och han nyper mig ofta i huden vid magen som fortfarande inte gått ihop.

    Han dödade även en hamster som jag haft sedan innan vi träffades bara för att den "luktade" som han sa. Han har inte tagit vår dotter en enda natt eller dag heller så jag fått sova. På helger drar han ofta iväg på något han känner för så hjälp finns typ inte.

    Innan vi fick barn var han noga med att berätta hur mkt han älskade mig, att jag var vacker och världens bästa osv. Nu säger han att han älskar mig MEN att jag är fulare... inte så kul att höra! Han gör mig ledsen varje jäkla dag och när jag tar upp det ber han om ursäkt men dagen efter är det som han glömt vad jag sagt. Känner mig så deppig och vill inte ens att han ska komma hem från jobbet längre, blir bara stressad när kl närmar sig 17 och han snart är hemma.

    Vad kan jag göra för att han ska fatta hur sårad jag blir av detta? Jag vill ju inte behöva lämna honom men jag känner ju hur jag börjar åtsidosätta mina behov vaaarje dag för att han ska bli nöjd och jag vill inte ha det så.

  • Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn
  • Anonym (Orkar inte.)
    AndreaBD skrev 2017-03-29 11:23:23 följande:

    Det är förstås lättare att spela den perfekta partnern om det bara är helgerna. Då vet man ju tyvärr inte heller om personen klarar att leva med sin partner varje dag. Hur var andra året då? Blev det lite sämre, eller var han borta mycket ändå? Det skulle förvåna mig om det var lika bra och om han var hemma med dig mest. Det tyder ju lite på en person som inte riktigt passar för familjeliv.


    Andra året var också bra, klart vi tjafsade ibland men han var aldrig elak eller så. Han var borta med sina vänner varannan helg ungefär men det är liksom inget som störde mig då. Jag hade ju mitt liv på sidan också.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Anonym (Wildrat) skrev 2017-03-29 11:33:02 följande:

    Normala män håller inte fast en när man grälar och de slår inte sönder saker när de blir arga. De dödar inte ett husdjur och nyper en inte i fettet och säger elaka saker när man nyss fått barn.

    Empatistörda män som inte borde ha kontakt med kvinnor och barn gör sånt. Du borde dra nu innan han börjar slå dig eller barnet.


    Jag vet ju egentligen att det beteendet inte är normalt, jag känner ju hur sårad och förnedrad jag känner mig. Men ändå så försvarar jag det på något sätt, jag tänker att jag är för känslig och att jag måste ju tåla lite osv
  • Stårschan
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 11:43:39 följande:
    Jag vet ju egentligen att det beteendet inte är normalt, jag känner ju hur sårad och förnedrad jag känner mig. Men ändå så försvarar jag det på något sätt, jag tänker att jag är för känslig och att jag måste ju tåla lite osv
    ...och så skulle det vara skämmigt gentemot familj och vänner att visa att man gjorde bort sig när man valde karl. Vilket är en stor anledning till att många håller skenet uppe utåt. Tro mig, vi är många som har varit där, så vi vet hur pinsamt det kan vara.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Stårschan skrev 2017-03-29 11:47:30 följande:

    ...och så skulle det vara skämmigt gentemot familj och vänner att visa att man gjorde bort sig när man valde karl. Vilket är en stor anledning till att många håller skenet uppe utåt. Tro mig, vi är många som har varit där, så vi vet hur pinsamt det kan vara.


    Exakt!
  • Anonym (Kram)

    Girlpower, se hur liten och patetisk han egentligen är och börja planera för att lämna på lite längre sikt.
    Fokusera på bebisen och försök behålla den inre balansen.

  • Anonym (fy!)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 11:43:39 följande:
    Jag vet ju egentligen att det beteendet inte är normalt, jag känner ju hur sårad och förnedrad jag känner mig. Men ändå så försvarar jag det på något sätt, jag tänker att jag är för känslig och att jag måste ju tåla lite osv
    Tåla lite? Man behandlar andra människor med respekt. Han ska behandla dig som han behandlar sina bästa vänner. Gör han så här med sina vänner? DU ska vara hans närmaste. DU ska vara hans partner. DU är mamma till hans barn. DU ska vara hans bästa vän. DU ska vara hans stora kärlek. Och hur behandlar han dig? Som en fiende. Och du tycker du "ska tåla lite"? Läs de här raderna en gång till. Och fråga dig själv om han behandlar dig med den respekten man behandlar alla andra i sin omgivning.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Anonym (fy!) skrev 2017-03-29 11:58:34 följande:

    Tåla lite? Man behandlar andra människor med respekt. Han ska behandla dig som han behandlar sina bästa vänner. Gör han så här med sina vänner? DU ska vara hans närmaste. DU ska vara hans partner. DU är mamma till hans barn. DU ska vara hans bästa vän. DU ska vara hans stora kärlek. Och hur behandlar han dig? Som en fiende. Och du tycker du "ska tåla lite"? Läs de här raderna en gång till. Och fråga dig själv om han behandlar dig med den respekten man behandlar alla andra i sin omgivning.


    Han är absolut en helt annan person när han är med sina vänner, där har vi ngt vi har tjafsat om dessutom. Han brukar även låta mig ta skulden om han inte orkar träffa sina vänner, då säger han att jag inte låter honom dra osv så de tror att JAG är den som bestämmer allt här hemma vilket verkligen inte är fallet.

    Han säger själv att jag är hans bästa vän och att han vill dela sitt liv med mig och utan mig vill han inte ens leva. När han slog sönder dörren så bad jag han dra, då var vår dotter 1 vecka så jag sa att det var över och han visste vart dörren var. Då gick han in i toaletten och svalde massa tabletter så det blev en cirkus med ambulans osv så det är ju också en anledning varför jag känner att jag inte bara kan lämna, jag är rädd att han tar livet av sig helt enkelt.
  • Anonym (fy!)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 12:04:19 följande:
    Han är absolut en helt annan person när han är med sina vänner, där har vi ngt vi har tjafsat om dessutom. Han brukar även låta mig ta skulden om han inte orkar träffa sina vänner, då säger han att jag inte låter honom dra osv så de tror att JAG är den som bestämmer allt här hemma vilket verkligen inte är fallet.
    Han säger själv att jag är hans bästa vän och att han vill dela sitt liv med mig och utan mig vill han inte ens leva. När han slog sönder dörren så bad jag han dra, då var vår dotter 1 vecka så jag sa att det var över och han visste vart dörren var. Då gick han in i toaletten och svalde massa tabletter så det blev en cirkus med ambulans osv så det är ju också en anledning varför jag känner att jag inte bara kan lämna, jag är rädd att han tar livet av sig helt enkelt.
    Det är just det som är hans intention. Att DU ska känna dig skyldig. Han skuldbelägger dig. DU har inte ansvar för vad han gör med sitt liv. Han kommer inte ta sitt liv, han är alldeles för egotrippad för det. Däremot gillar han att lägga skuld på dig. Också en mycket oattraktiv och elak egenskap. "Allt är ditt fel" tänker han. Och är det inte ditt fel, så kommer han se till att du tror det i alla fall. Han är en omogen, egotrippad, elak människa. Och honom tar du hänsyn till!
  • Anonym (fy!)

    PS. Han SÄGER att du är hans bästa vän. Men vad säger hans handlingar?

  • jagärjagvemärdu

    Låter ju nästan som en psykos. Separera och ställ ultimatum. Han söker hjälp annars är det slut på riktigt. Inte ok för ett barn att växa upp med en sådan förälder, vanvård.

Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn