Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Min sambo och jag fick en dotter i december och efter det har han blivit som förbytt.

Han är inte alls så kärleksfull som förut, han är rent ut elak väldigt ofta. Det började när vår dotter var 4 veckor, då sa han: "du är inte lika snygg längre, du är fet nu bara" sen klagar han på att jag inte gör tillräckligt i hemmet, eller att jag inte gör allt lika bra som andra tjejer som hans vänner är tillsammans med. Efter detta har det bara fortsatt, konstanta pikar och han nyper mig ofta i huden vid magen som fortfarande inte gått ihop.

Han dödade även en hamster som jag haft sedan innan vi träffades bara för att den "luktade" som han sa. Han har inte tagit vår dotter en enda natt eller dag heller så jag fått sova. På helger drar han ofta iväg på något han känner för så hjälp finns typ inte.

Innan vi fick barn var han noga med att berätta hur mkt han älskade mig, att jag var vacker och världens bästa osv. Nu säger han att han älskar mig MEN att jag är fulare... inte så kul att höra! Han gör mig ledsen varje jäkla dag och när jag tar upp det ber han om ursäkt men dagen efter är det som han glömt vad jag sagt. Känner mig så deppig och vill inte ens att han ska komma hem från jobbet längre, blir bara stressad när kl närmar sig 17 och han snart är hemma.

Vad kan jag göra för att han ska fatta hur sårad jag blir av detta? Jag vill ju inte behöva lämna honom men jag känner ju hur jag börjar åtsidosätta mina behov vaaarje dag för att han ska bli nöjd och jag vill inte ha det så.

Det är lite så jag känner, man ska inte behöva känna såhär i ett hälsosamt förhållande. Jag skulle aldrig kunna berätta för någon kompis hur det ser ut, jag skäms alldeles för mkt. Det har hänt så många sjuka saker. Mina vänner tror att vi har världens bästa förhållande och att min sambo är världens underbaraste kille.

Vet bara inte hur jag ska nå fram till honom, jag har både smsat för att han ska kunna läsa i lugn och ro hur jag känner men även pratat ordentligt när dottern sovit men han vill inte lyssna verkar det som.

Dessa två inläggen säger så otroligt mycket om allt så jag tänker inte ens ta ut valda delar.

Snälla ts, så här ska du inte ha det. Börja med att berätta för någon du litar på om hur ni har det. Dina föräldrar kanske?

Ta sen ett uppehåll genom att du helt lämnar hemmet i en vecka. Berätta för dig sambo att du behöver få fundera över hur allt har blivit.

Har han varit våldsam mot dig eller bebisen på något sätt? Jag får kalla kårar när du skriver att han har dödat ett djur. Det är inte normalt om inte djuret har en dödlig sjukdom. Och då sköter man det snyggt och värdigt mot djuret.

Om han brukar våld måste du lämna honom direkt. Både om det är psykiskt (vilket jag redan tycker det är) eller fysiskt.

Jobbigt? Javisst. Men alternativet är värre.

Skratta bäst du vill. Jag har aldrig hört en så skum snubbe som dessutom dödar en hamster. Du är ihop med honom frivilligt? Men ja. Nu har du unge med honom och ja eftersom du säger att det kom radikalt efter barnet så tycker jag synd om dig. Såg du inga, absolut inga sådana tecken tidigare?

Ibland undrar jag då hur kvinnor bedömer de män de skaffar barn med. Är det 100 % yta? Gasen i kaklet?

Och kan du då inte försöka ta in att det faktiskt ligger något i det? Att de faktiskt bryr sig om dig och vill ditt bästa. Hur skulle du själv råda en väninna om hon hade skrivit denna tråd?

Han trycker ner dig verbalt och har redan visat våldsamma tendenser för att skrämma dig till lydnad - även om han ännu inte har gett dig några fysiska blåmärken.