Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Jag vet att detta stämmer. Men sambon säger att han inte lägger ngn värdering i det han säger, att han är så van vid att vara grov i munnen men att han inte menar ngt av det. Vart går gränsen liksom?

Jag vet att detta stämmer. Men sambon säger att han inte lägger ngn värdering i det han säger, att han är så van vid att vara grov i munnen men att han inte menar ngt av det. Vart går gränsen liksom?

Jag lägger stor värdering i orden! För mig är det inte okej! Efter vi hade haft snacket igår skulle han byta blöja på vår dotter, hon kissar när blöjan är av så han höjer rösten och säger "jävla unge" då blev jag riktigt förbannad och sa att om han säger ngt liknande en gång till så finns det inget vi längre! Att hon är en bebis liksom! Han svarade att just precis, en bebis och fattar inte vad jag säger. Jag tycker inte det är ngt konstigt att säga jävla unge om de blir piss överallt! Då kändes det som att han inte hade lyssnat alls på vad jag precis sagt och att han ärligt inte bryr sig heller.

Hela denna tråd har gett mig sådan huvudvärk, inte för att någon skrivit ngt fel utan för att jag faktiskt fått inse att allt inte står helt rätt till med människan som jag delar mitt liv med. Jag är tacksam till alla som tagit sig tiden att skriva, fina människor! Men det är samtidigt jobbigt.

Här har du redan bestämt dig för att det är ok för din sambo att behandla både dig och er bebis såhär.

Du skriver nästa gång så går jag, men hur många nästa gång ska ske innan du går?

Bara det enkla att byta en blöja fick han ett utbrott på er bebis, en liten bebis som inte förstår varför sin pappa höjer rösten åt henne.. Är det sånt du vill lära er dotter?

Att vara rädd för sin pappa? Att börja söka trygghet i något annat än just er två? Att tappa sin trygghet från dig som mamma? Är det så du vill ha det?

Du har själv skrivit att du skulle råda någon som var i din situation att lämna. Gör dig en tjänst och följ ditt egna råd.

Varför tror du att han är sååååå underbar en tid? Det är för att du ska glömma hur han är mot dig egentligen!

Jag vet hur det är att leva med föräldrar som misshandlar varandra och barnen. För er dotters skull hoppas jag att du tänker till och funderar över vad som är viktigast -din dotter får en trygg uppväxt el att du får vara med en man som misshandlar både dig och er dotter.. Vilket av alternativen är viktigast?

Jag hoppas innerligt att du tar till dig vad som skrivs i tråden och att du tar dig ur detta förhållande.

Du har fått så många vettiga svar TS. Jag sällar mig till skaran och vill gallskrika - LÄMNA NU! Du har råkat på en av dessa farliga kvinnomisshandlare "man bara läser om".

Du behöver inte ens bestämma dig. Bara gör det! Han har redan avgjort saken. Det finns inget att tveka om.

Och om du orkar - skriv ned allt hemskt han gjort och spara på ett säkert ställe. Ta fram det om du börjar tvivla.

All styrka!