Inlägg från: Anonym (Psyche) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Psyche)

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 06:25:59 följande:

    Igår pratade jag med honom, jag berättade hur jag kände och att jag inte anser att hans beteende är okej. Att han får sluta kalla mig hora, lat, ful och tjock osv samt att jag behöver hjälp iaf en natt på helgen med vår dotter... jag berättade även hur det känns när han blir aggressiv, att jag blir rädd för honom. Responsen var inte direkt som jag hade tänkt mig.. jag hade föreställt mig hur JAG skulle reagera om min partner sa detta till mig och jag skulle ju bli jätteledsen för att ha sårat den jag älskar och verkligen aldrig göra om det. Men min sambo blandade in allt i vårt samtal, om jag då tog upp att jag behövde en natts sömn så svarade han med att då måste jag göra mer hemma den dagen, jag frågade om han menade att jag var tvungen att förtjäna en natts sömn men det sa han nej till, att det är självklart att jag ska sova en natt MEN då får vi bestämma vad som ska göras istället. Allt det andra sopade han liksom under mattan, fick liksom inte fram ett ord av honom förutom om detta jag redan skrivit... jag känner mig mer tom nu än innan vi pratade, så himla synd då jag längtade lite till att verkligen prata ut och lösa allt.

    Tack igen alla ni för allt ni skriver, betyder allt!


    Det där låter direkt alarmerande.

    Om en man tror att det är okej att kalla någon han påstår sig älska, mamman till hans barn, den han själv har valt ut att föröka sina gener med, för lat, ful hora, då måste det vara något allvarligt fel på människan.

    Min omedelbara replik hade varit: Och vad säger det om dig då, som inte kan hitta en bättre människa att bilda familj med än att du måste kalla henne fula saker varje dag? Låter det friskt och vettigt tycker du?

    TS: En narcissist ser dig som en förlängning av sig själv, att du är till för att få honom att må bra och se bra ut socialt. När du inte är och gör saker perfekt/som han har tänkt sig så får han ångest. Hans bild av sig själv som ofelbar raseras och då tar han ut det på dig. Detta är direkt ur textboken så jag föreslår att du söker till psykolog via vårdcentralen för att se hur du ska gå vidare.

    Hans beteende måste avgränsas och stoppas direkt om ni ska kunna ha en relation, annars kan detta förvärras och bli mycket skadligt för dig och barnet.

    Jag tror inte att människor med narcissistiska drag kan botas riktigt, men det är en glidande skala och en del kan nog lära sig att lägga band på sig själva för att bevara sina relationer.

    Om detta hade hänt mig hade jag också talat med mannens föräldrar- har han betett sig så här förr, med andra kvinnor? Vad säger hans vänner, om du kan få något ur dem? Visst finns det folk som är bra på att spela teater, men de flesta är inte 100%. Och om han lyckats hålla fasaden mot alla andra och vara en perfekt medmänniska och gentleman så borde det bara stärka dig i ett beslut att lämna, för då är det ju bara dig som han väljer att utsätta för det här beteendet. 

    En narcissist med mindre impulskontroll kommer (i alla fall under stress) att begå övertramp mot alla, från grannen till chefen till frun till sin övriga familj.
  • Anonym (Psyche)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 10:59:04 följande:
    När han slog sönder dörren och proppade i sig massa tabletter ringde jag hans mamma och berättade då även vad han hade gjort med min hamster, hans mamma är världens största djurvän så hon blev helt skakig och frågade vad hon hade gjort för fel under hans uppfostran. Hon sa även att han aldrig gjort ngt mot deras katt som än idag finns i livet MEN att hon inte alls litar på honom och att min sambo aldrig skulle få vara kattvakt eller liknande. Hon har även berättat att min sambo är respektlös mot henne och elak men samtidigt som hon säger detta så försvarar hon honom med att han haft det tufft utan sin pappa närvarande osv osv så att hon förstår ändå typ.

    Han har inte haft ett enda förhållande innan mig, han har hela tiden varit typen som tagit med någon tjej hem efter krogen och sedan bara glömt t henne, som mest har han haft korta kk relationer så jag har inget ex till honom att höra med direkt.
    Okej, den här mannen har problem och ingen har tydligen stått upp ordentligt mot honom hela hans uppväxt. Samtidigt som han nog har en stor aggression och sorg i grunden som beror av pappans frånvaro.

    Han har troligen svårt att skapa relationer eftersom han dels egentligen inte tycker om sig själv och dels ser sin mor som svag (hon kunde inte hålla kvar pappan hos sig och hon kunde inte få respekt av sitt barn som förälder). Därmed har det kanske blivit så att han i förlängningen ser alla kvinnor som svaga och mest värda förakt. Han bygger upp en sköld runt sig själv genom att kritisera andra.

    Han hade nog behövt en rejäl omgång terapi, helst med en äldre man som kan förklara för honom vad som är vad annars lyssnar han nog inte helt. Det är dock inte ditt bekymmer.

    Frågan nu är vad du behöver, och hans kränkningar av dig måste upphöra, annars kan du inte fortsätta bo med honom. Du måste sätta de gränser som inte hans uppväxt har gjort, om han någonsin ska kunna bli en vuxen bland vuxna. 

    Hade du tolererat att din brevbärare eller din kollega på jobbet kallar dig hora? Inte? Varför ska den du älskar göra det då? När du stannar ger du honom den rätten, hans respekt för dig faller då bara ännu mer och din motståndskraft mot ännu värre handlingar kommer att minska dag för dag. Ju mer du accepterar desto mer kommer han att pusha och det är då det blir verkligt farligt. Han kan också hota ert barn för att få dig att stanna.

    Du ska därför inte konfrontera honom ensam. Förklara situationen för någon du litar på och låt dem vara med, de kan vara i rummet bredvid och behöver inte höra allt ni säger men någon mer ska vara där, gärna en man om du har en stabil vän. Oavsett hur rasande han blir så är det svårt och dumt att ge sig på någon med vittnen närvarande. Efter att du har förklarat att han måste bete sig som en människa mot dig för att ni ska kunna leva ihop så sover du över med barnet på annat ställe och låter honom tänka på saken.

    Har du några småsaker eller minnessaker som du är särskilt rädd om så hade jag satt dessa i säkerhet först. 

    Vägrar han ändra sig och söka hjälp för sitt beteende så blir han ensam, ingen är skyldig att leva med långvarig psykisk misshandel. Ring gärna en kvinnojour i förväg och få råd om vad som kan hända när man konfronterar, och som är viktigast att tänka på om du behöver lämna hemmet snabbt.
  • Anonym (Psyche)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 13:02:20 följande:
    Beklagar det du fått vara med om! Vet inte om det är "vanligt" men jag känner ändå känslan "är det verkligen så farligt?" När jag sitter här.. att alla skriker lämna osv men han har ju inte slagit mig och han säger själv att han hatar kvinnovåld mer än ngt annat..
    Men hur handlar han? Ser du inte att det är sjukt?

    Sluta lyssna på vad han säger och se till det han gör.

    Om din vän kom och berättade att hennes man dödat hennes husdjur, kallar henne fula saker varje dag och slår sönder inredningen, skulle du tro henne då om hon sa att den här mannen kommer aldrig att behandla mig illa?

    Det har han ju redan gjort?
  • Anonym (Psyche)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 13:14:47 följande:
    Jag vet, det är inte okej alls det han gjort men jag är mest rädd för att ångra mig om jag lämnar. Tänk om allt skulle ha blivit bra i slutet? Sen kommer problemet om vår dotter.... Han kommer vilja ha henne varannan vecka, det har han berättat innan att hans mamma skulle ha henne dagtid när sambon jobbar ifall vi skulle gå isär.
    Man får inte vv med så små barn så det behöver du inte bekymra dig om just nu.
Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn