Inlägg från: Anonym (Hanna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hanna)

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 12:04:19 följande:
    Han är absolut en helt annan person när han är med sina vänner, där har vi ngt vi har tjafsat om dessutom. Han brukar även låta mig ta skulden om han inte orkar träffa sina vänner, då säger han att jag inte låter honom dra osv så de tror att JAG är den som bestämmer allt här hemma vilket verkligen inte är fallet.

    Han säger själv att jag är hans bästa vän och att han vill dela sitt liv med mig och utan mig vill han inte ens leva. När han slog sönder dörren så bad jag han dra, då var vår dotter 1 vecka så jag sa att det var över och han visste vart dörren var. Då gick han in i toaletten och svalde massa tabletter så det blev en cirkus med ambulans osv så det är ju också en anledning varför jag känner att jag inte bara kan lämna, jag är rädd att han tar livet av sig helt enkelt.
    Jösses vad jag känner igen mina barns pappa i detta. han var helt fantastisk i början, behandlade mig som en prinsessa, pratade om förlovning, giftemål, framtiden osv. Berömde mig inför sin mamma och sina vänner. Men efter förlossningen så förändrades allt, elaka ord, sa en massa skit till sin mor så hon kom upp och var elak. ville jag lämna så hotade han med att ta livet av sig, hoppa från balkongen. När jag lämnade första gången kastade han saker efter mig från balkongen. Han var inte våldsam och han kom med tomma löften så gick tillbaka till honom. När min mamma och styvfar skilde sig så förändrades allt. det var som om en spärr släppte och han tog till våld, Jag var ganska stark då så övermannade honom alltid och "vann" kampen. han fick dock en stukad fot vid ett tillfälle. Allt lugnade ned sig igen och vi var särbos. Han var gullig och rar förutom när han drack. Då vi inte levde ihop så kunde han dricka när vi inte var med vilket gjorde att jag trodde att allt var bra. men några år senare efter nästa förlossning så kom elakheten tillbaka igen, så fort vi flyttade ihop så spårade allt. 1 vecka in i samboförhållandet så fick han för sig att jag var otrogen och försökte knivskära mig. lyckades som tur var försvara mig även denna gång. Men det var också sista gången. där och då bröt jag fullt ut med honom. 

    Jag tror inte på ert förhållande och för mig skriker varningsklockorna. 
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 13:02:20 följande:
    Beklagar det du fått vara med om! Vet inte om det är "vanligt" men jag känner ändå känslan "är det verkligen så farligt?" När jag sitter här.. att alla skriker lämna osv men han har ju inte slagit mig och han säger själv att han hatar kvinnovåld mer än ngt annat..
    Det enda positiva med allt detta är mina fina barn. Utan honom så hade inte de funnits.
    Men han sa också att han inte tog till våld, vilket han sedan gjorde när orden inte räckte till. Sen får du inte glömma att det finns olika typer av våld. Du ser nu att det han gör är fel, men han ser också att han kan behandla dig så här. Då kommer hans elakhet att eskalera för du har inte satt upp några gränser. Hans ord kommer att bli värre och till slut så kommer du att tro på dem. Ja han kan faktiskt hata kvinnovåld själv och avsky dessa människor men samtidigt utsätta dig för det. För det är inte samma sak, det han gör är inte så farligt. Du håller med honom. 
    Du står just nu och vacklar mellan vad som är rätt och vad som är fel, tar du klivet över och försvarar honom så kanske du inte ser sen det du ser idag. 
Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn