Tjejer / Kvinnor förklara hur ni tänker

Förstår inte varför folk hakar upp sig på att jag tränar 7 dagar i veckan. Hur jag fyller tomrummet som en tjej lämnar ska väl inte spela någon roll eller skulle det vara bättre om jag satt och kollade in i väggen istället för att gå till gymmet och utöva lagsport? Jag är ingen programmerad robot som kommer träna 7 dagar i veckan i resten av mitt liv. Förut skärmade jag av och spelade datorspel istället. Det har bytts ut emot gym och lagsport där jag socialiserar mig och rör på mig istället. Jag ser verkligen inte problemet, speciellt när jag säger att jag är beredd och VILL trappa ner på träningen för att hitta en tjej.

"TS kanske inte hade dissat en lördag med tända ljus och trerätters och hett sex"
Du snackar så mycket goja vet du det?
En lugn kväll i soffan med en bra film där jag får hålla om min flickvän och känna hennes närhet och klia henne på ryggen eller massera henne i håret då? Tror du att jag skulle välja skrotet framför det också. Läs mitt stycke ovan vad jag hade gjort med mina "träna 7 dagar i veckan" om jag hade träffat en tjej.

Intressant hur du så snabbt kommer in på det här med barn. Det är ännu ett djupare kliv in i en relation som båda parterna borde göra sig så beredda för som möjligt, jag är inte riktigt där ännu. Skaffar jag barn så kommer jag i slutändan av dagen behöva göra ett val, barnet eller skroten vilket är ett lätt val för mig(jag hänvisar återigen till mitt tidigare stycke vid oklarheter). Hade jag valt skroten ska jag inte ha barn.

Mina föräldrar körde ALLTID mig till alla mina träningar och matcher när jag var yngre och jag lever inte avskärmad från resten av världen så jag kan försöka sätta mig in hyfsat i alla fall hur det är att ha barn. Ens egna prioriteringar är inte värt ett skit emot vad som är viktigast för barnet. Skaffar man barn ska de alltid komma först, ALLTID. Men hela biten med barn kan vi ta en annan gång.

På mitt jobb förväntas man inte jobba mer än standard 40h i veckan och det är just det jag gör, 40h i veckan!

Tack för dina positiva och vänliga ord!

Jag tror många svin till killar och "fuckboys" har fått tjejer att backa, helt klart.
Killar har nog också valt att backa när de vet vad som väntar dem i jakten på att träffa någon.

En stor faktor i dagens samhälle är att vi kan göra allt omedelbart. Vill jag kolla på film har jag möjligheten att ta upp netflix direkt istället för att boka in ett biobesök och eventuellt gå med kompisar. Vill jag äta kan jag beställa hem mat direkt. Vill jag träffa någon behöver jag inte klä på mig gå ut på krogen eller annan "mötesplats" jag kan istället bara ta upp mobilen och swipea lite till höger och vänster. Ser jag en tjej som har en ögonfrans för mycket på ena ögat swipear jag några centimeter och en ny tjej kommer upp. Dejter och nätdejting känns lite mer som arbetsintervjuer nu för tiden.

Jag är inte kille med snyggaste utseendet i rummet som går och hånglar upp den snyggaste tjejen i rummet som sen såklart skulle kunna dö för mig... som på film.
Jag ser inte ner på mig själv, jag väljer att vara realistisk.

Om en tjej väljer att se mig för den jag är och ger det lite tid så vi får "känna" lite på varandra (inte sexuellt) så kommer hon se att jag vill hennes bästa och tillsammans kan vi bygga upp något starkt tillsammans. Wow vad cheesy det låter men så känner jag. Sen kommer inte alla tjejer falla för mig (goes without saying) och inte jag för de heller och om en tjej gillar en tatuerad badboy så kommer vi inte klicka hur mycket vi än försöker.

Vilket superinlägg! Verkligen!
Tankar som jag inte kunnat få ner i text gjorde du precis i det här inlägget. Wow alltså.

Tack!

Grymt inlägg. Tar med mig saker framåt, härifrån.
Defensiv vet jag inte, jag vill en tjejs bästa och inte hetsa henne men jag är inte rädd för att stå på mig. Som jag nämnt tidigare har jag testat olika approacher men att det är mycket roligare att vara sig själv.

De enda som tror att jag är en träningsnörd är personerna i den här tråden som hakar upp sig på att jag tränar 7 dagar i veckan.

Kollegorna skrattar bara och säger, "Du måste skaffa dig en flickvän, det är ohälsosamt att träna så mycket" på skoj. Jag mår bra av att träna och det fyller tomrummet och jag är beredd att byta ut x antal timmar för att få ihop det med en tjej - det är det jag VILL också.

Sen tror alla att jag tränar för att bli ett uppblåst moln, man kan utöva träning som inte bildar muskelmassa ifall det är något oklart kring det. Jag ser inte oproportionerligt stor ut eller går runt som en flåsande tjur med horn i pannan. 

Hej! Tack för ett starkt och positivt inlägg!

Jag har ett kontorsjobb och klär mig därefter (nej inte så formellt som kostym och slips utan lite mer casual men ändå propert).
Nu råkar det även vara så att jag har ett visst intresse för klassisk klädstil(jag har andra intressen än träning, tro mig) dvs lite mer proper klädsel än tshirt, jeans och sneakers. Inget fel med klädesplaggen jag precis nämnde utan det jag menar är att min syn på klädsel är lite bredare än just dessa tre.

Ska tänka mer på dina tips. Ögonkontakt är något jag anser som självklart och är väldigt viktigt för mig. Att visa tecken på att man är desperat undviker jag helst, det brukar inte sluta så bra oftast.

Något som begränsar mig väldigt mycket är ju att jag föredrar hemmakvällar framför krogen. Att stå och svettas bland massa killar i baren och se hur det går 4-5 killar på 1 tjej på stället är inget som fångar mitt intresse direkt. Sen är jag ingen alkoholfantast heller. Jag är inte nykterist, men jag är heller ingen alkoholfantast.

Ha det bra!

Det ser lite annorlunda ut idag än för 11 år sedan. En blyg kille som gillar djur hade inte prioriterats ute i dagens samhälle bland många tjejer, ute på dejtingsidor m.m
Tror även att det är betydligt färre tjejer som tar första initiativet (speciellt att kyssa som du gjorde på första dejten) överlag nu för tiden i.o.m att de inte behöver jaga, det finns minst 10 killar till i inkorgen som väntar på att få svar. Att kyssa någon på första dejten är inte alltid rätt men jag om det hade gjort det så tror jag ändå majoriteten av gångerna hade varit om killen tagit initiativet.

Orkar inte försvara mitt ansikte med en ny text så jag kopierar det jag skrev tidigare:

"Jag har inte haft otur med att få något födelsemärke mitt i ansiktet, en krokig näsa, öron som står ut eller något annat "skralt" som du väljer att skriva. 
Jag har ett helt normalt utseende och en bra skäggväxt som jag är nöjd med! :)
Inga akutbesök inplanerade för att lägga mig under kniven m.a.o."

Kul f.ö att ni hittade varandra. Inte alla som blir kära direkt sådär som du beskrev.

Ibland kan faktiskt längden på kvinnan säga en hel del hur hon är.
Långa tjejer tenderar att vara dryga och otrevliga.
Tjejer som är lite kortare är oftast bättre.

Naturligtvis kan man inte dra alla över en kant men man kan generalisera.

TS, du verkar vara ett kap!
Med allt jag förstått om dig genom tråden så hade jag mer än gärna tagit en kölapp (för det borde vara kö) .

Det jag kan tänka mig är problemet är att det kan verka avskräckande med en snygg, modemedveten, vältränad/hälsosam, bra avlönad och självständig kille.

Själv hade jag inte vågat aporoacha dig för jag hade undrat om det fanns plats för mig i din värld, och om jag skulle kunna leva upp till din standard.

Och ja, jag inser att det 1) kan hänga på min dåliga självkänsla, 2) kan vara förutfattade och felaktiga antaganden om din standard.

Genom tråden har jag som sagt fått en tydligare bild av att du har sunda värderingar och sådär, men om jag skulle ha dejtat dig så hade jag nog varit mer på min vakt. Jag tänker lite att det som verkar vara för bra för att vara sant oftast är det... Och då menar jag att jag tex skulle oroa mig för vad dina verkliga intentioner är, eller om jag bara var en i mängden som du dejtade, eller om jag var tillräcklig för dig och kunde leva upp till det du söker.

För mig hade det alltså varit avskräckande att du har "hela paketet", typ. Och jag hade behövt bli försäkrad om att du menade allvar och inte spelade en roll eller så, för att jag skulle våga ta kontakt/gå vidare med dig. Jag hade velat se din mänsklighet, kort och gott. Att du inte förväntar dig en tjej som är ouppnåelig och ohållbar för mig att vara. Att du också kan fela och att även du kan ägna dig åt trista vardagsgrejer som alla andra.

Det händer alltså att jag avstår från killar som verkar "för bra"; ex någon som är så snygg/charmig att han sannolikt är arrogant eller iaf framstår som arrogant och anser att han kan få allt han vill, eller någon som har intressen jag inte kan leva upp till - typ en väldigt hälsosam livsstil, eller på nåt annat sätt verkar leva ett liv utan plats för mig.

Jag hoppas du förstår vad jag menar. Jag vill liksom vara försäkrad om att killen inte letar efter något jag inte är, innan jag vågar ta kontakt Så kanske - tänker jag - utstrålar du en för "svår" plats för en tjej att fylla?

Du undrar över varför 'alla' hänger upp sig på att du tränar sju dagar i veckan... Jo, för att tjejer lär sig jävligt fort att killar ytterst sällan avstår från något bara för att de träffat en tjej.

Det har gjorts studier och när en kille och en tjej flyttar ihop får killen MER fritit, medan tjejen får MINDRE.
Generellt sett vill tjejer ta hand om och generellt sett förväntar de sig att killen ska ta hand om dem tillbaka, vilja spendera tid med dem och visa det också. Ofta blir de besvikna för att killen istället ser en chans till ÄNNU mer träning/umgås med polare/jobba....
Och jag tror att killarna i många fall inte ens fattar vad de gör... De bara är överlyckliga över den underbara tjejen som gjort deras liv sååå mycket bättre. Att de ständigt gör tjejen besviken hajar de inte...

Tjejer å sin sida, är generellt sett jävligt dåliga på att tala om vad vi vill ha och behöver i ett förhållande. Vi går och hoppas på att killen ska fatta av sig själv. Moment 22 alltså.

När jag insåg ovanstående har mitt eget liv blivit vansinnigt mycket enklare och bättre.
En man som inte ger mig det jag behöver och vill ha i ett förhållande kan jag vara utan. Kan han inte ta att jag talar om vad jag vill ha och behöver så kan jag också vara utan honom.
Självklart får man kompromissa, men vissa saker kompromissar jag inte om. Jag har lika stor rätt att må bra i mitt förhållande som min man har. Just nu har vi en svacka då han, utan att ens inse det själv, beter sig ego kring en ekonomisk sak, men vi har pratat om det och även om han inte riiiiiktigt vill (av egoskäl) hålla med så inser han ändå att han faktiskt har fel.

Ang det med träning så kan du ju säga/skriva att du tränar så pass för att fylla tomrummet efter en tjej. Men att du mer än gärna ger upp hälften av dagarna för att istället umgås med din tjej.

En sak till som en del tjejer kan haka upp sig på är detta med att vara seriös. Många tjejer har ingen önskan att dejta flera samtidigt, och inte heller vill de att den de själva dejtar ska göra det. Kanske får de intrycket att du dejtar flera samtidigt för att hitta den rätta? Det skulle få mig att backa, jag jagar inte på det viset. Jag lär hellre känna en person under ett antal veckor innan jag väljer att avstå eller gå vidare. Vissa dejtar man en gång och vet direkt, andra ger man fler möjligheter och antingen blir det ens nya partner eller en god vän. (Eller inget alls om den andra blir kär men inte en själv.,,)

Många tjejer har också dålig självkänsla, även de som verkar som att de inte har det, eller ser ut som att de inte borde ha det. Dålig självkänsla är inte logisk... Tjejer får ofta lära sig att inte vara till besvär, inte kräva något etc. Vissa kräver allt och lite till, är ganska otrevliga, bortskämda osv men får också som de vill många gånger.... Förvånansvärt tycker jag, men jag vill ändå inte bli sån. Jag vill att min partner, efter att klart och tydligt fått veta vad jag vill ha och behöver, av egen fri vilja ska ge mig det. Jag vill inte behöva tjata, inte behöva säga till tusen gånger. Är det inte viktigt för honom att ge mig det jag vill ha så är det meningslöst.

Nu pratar jag alltså om rimliga krav som att ta sin del av hushållsarbetet, att visa mig respekt, visa att han älskar mig och att han spenderar tid med mig. Han får ju det av mig och det är det minsta jag vill ha tillbaka.