Tjejer / Kvinnor förklara hur ni tänker

Jaha, vad synd..
Hade varit trevligt att träffa dig..Men var ett par mil bort

Menar du att attraktion styrs av utseendet? Delvis är det så när man tar första kontakten, i synnerhet om man inte har annat att gå på, som på krogen. Men den som vill ha något mer än bara ons måste främst gå på personligheten och den attraktionen kan man inte styra . Men när det gäller utseende kan man faktiskt aktivt bredda sina preferenser och det gör många, åtminstone killar. Tjejer vet jag inte, men de som beklagar sig här "buhu, ingen vill ragga på mig" borde själva ta initiativ istf att bara  vänta på drömprinsen. Och då fokusera på killar som är på deras nivå utseendemässigt.

De killar som beklagar sig över att kvinnor inte ger dem någon chans menar nog att "kvinnor inte ger mig chansen att visa vem jag verkligen är". Och där kan de ha en poäng om kvinnor bara går utseendet och dissar innan man ens hinner komma in på personlighet.

Att dissa genom utseendet är något både män och kvinnor gör. Speciellt på nätet. Inget konstigt med det.

Inte konstigt men inte heller ändamålsenligt. De som dissar pga utseende får skylla sig själva om de inte hittar någon.

Precis. Men kan inte heller klaga på andra som också dömer efter utseende.

Kul att du känner så. Jag vet dock inte vad du skulle tycka i verkligheten efter att ha läst så många inlägg här där tjejer har beskrivit mig med såna fina ord som perfekt, snygg, har hela paketet och höjt med upp till skyarna. Dina förväntningar har kanske omedvetet blivit väldigt höga på mig. Eller så är du en go tjej och hade sett mig för den jag är istället :)

Hur som så hade det varit trevligt att träffa dig också eller åtminstone prata utanför FL, även om du verkar tycka att det är för långt bort..

Får jag fråga var du bor?

Nu börjar det likna nåt...

Tack. Jag tror på att öppna ögonen för fler människor. Att inte välja bort människor för fort. Ibland kan det ge rätt mycket att umgås med folk som man inte direkt gillar också. Dels för att det är ganska lärorikt, men ibland kan det vara en person som inte alls attraherar eller intresserar en till en början, som efter en tid blir en helt annan person än man först trodde. Jag tror att det är många som lever i lyckliga förhållanden med personer, som inte de föll för vid första ögonkastet. Eller det andra.

En annan viktig aspekt kan också att vara att en person kan vara nyckeln till att lära känna en annan person som känner en annan person, som är den rätta för en. För personer som är trevliga och som man trivs med kan känna andra trevliga personer som kanske är den rätta för en.

Låt säga att du börjar prata lite med din granne, Anette, 58. Hon är kul och trevlig, och pratar om diverse ting när ni ses i trappuppgången och i tvättstugan. Nu tänker du kanske direkt "Nej, men jag vill inte dejta en 58 år gammal tant!!! " och det är inte alls det jag menar. Anette, 58, har en son i din ålder och genom att lära känna henne så lär du känna hennes son. Innan du då genast tänker "Men hallå, jag är inte intresserad av killar! Jag är ju straight och letar efter en flickvän!" så är det inte heller det jag menar. Du börjar hänga med med Victor och hans flickvän Julia, och de är folk som du verkligen gillar. Innan tanken "Men jag är inte sån som börjar flirta med en kompis flickvän!" kommer, så är det inte heller det jag menar. Genom att umgås med Victor och Julia lär du känna Julias gamla kursare Linnea, som precis har blivit singel. Hon vill inte börja dejta, hon lägger inte upp några profiler på några dejtingsidor. Hon vill bara ha nån som hon kan prata med, som kan lyssna och som är trygg och snäll. Linnea tänker att nån sån kommer hon inte hitta. Men så lär hon känna Julias och Victors nya kompis...Dig.

Och sen när du på julafton år 2077 sitter och tittar på din älskade hustru Linnea, och era barn och barnbarn runt om er, och du tänker på alla era minnen och hur annorlunda ditt liv hade varit, om du inte börjat prata med den där gamla grannen en gång för länge, länge sedan.

Vad jag menar är att man genom att vidga sina vyer och bekantskapskretsar och göra sånt som man annars inte skulle göra, kan leda till att man hittar nån som man annars aldrig skulle möta. Dejtingsidorna är jättebra, och det är väldigt många som finner varandra där, men vidga dina vyer, lås dig inte vid dem. Gör nåt som du inte brukar göra.

Jag funderar också på detta med träningen. Kanske du skulle ta och börja testa andra träningsformer än de du normalt gillar, så kan du träffa tjejer som också gillar att ta hand om sig och sin kropp, och som du kan ha en hel del gemensamt med, men som du inte träffar där du tränar nu. Alltså om du kliver ur din comfort zone lite, och prova nåt som du annars inte skulle prova. Kanske dans eller yoga eller så.

Ja, jag förstår ju om du protesterar nu, och tänker "Nej, det där är ju inte alls jag. Sånt kan inte jag. Skulle kännas jättekonstigt och jag skulle känna mig helt bortkommen där!", men det är liksom meningen med att göra nåt som känns diametralt mot det man brukar. Att våga bryta mönstret. Då möter man andra människor än man annars gör. Och nån kan vara "den rätta". Eller "den rättas" grannes kusins kompis. Det vet man inte förrän man vågar.

Fast jag menar att det är något som kan ändras. Man kan tycka att något visst är oattraktivt till en början, t.ex om en kille har en tand som är lite sned eller nåt, en udda dialekt som man inte gillar, eller att han har en väldigt pratig personlighet eller vad som helst. Men sen när man lär känna honom och man kommer varandra nära så kan man börja att tycka att den där sneda tanden, dialekten och den där pratigheten, som man först störde sig så på, är det gulligaste som finns. Människor är inte statiska, vi är formbara, vi ändras genom livet, genom de människor vi möter, de upplevelser vi har och det vi går igenom.

Och bara för att man börjar dejta nån så betyder det ju inte att man måste bli tillsammans, utan det handlar ju bara om att lära känna en människa, och när man lär känna nya människor lär man också känna sig själv. Det man vill ha, det man behöver, är kanske inte alltid det som man först trodde. Om man har attityden att man måste vara attraherad, inifrån och ut, från första stund, så tror jag att man missar så mycket. Om man tror att allt ska kännas helt perfekt och rätt från första stund, och om det inte gör det så förkastar man det, så tror jag att man går miste om så mycket.

När man är liten kanske man bara vill ha spaghetti och köttfärssås, pannkakor, hamburgare och korv, men ju mer olika maträtter man provar, desto mer vidgas ens smak och sånt som man förut kan ha tyckt varit äckligt börjar man tycka om.

Man har kanske inte alltid samma favoritfärg genom hela livet. Kanske älskar man rosa i den tidiga barndomen, för att sen börja älska grönt och sen börja tycka om svart. Om man går genom hela livet låst vid "Jag älskar rosa, bara rosa, rosa, rosa. Alltid rosa! Samma nyans av rosa." utan att låta andra färger ens få chans att bli ens favorit. Genom att ta till sig blått, grått, lila, orange och turkos, så lär man sig något, och kanske blir nån av de färgerna oväntat ens nya favorit. Och blir det inte det, så har man ändå lärt sig nåt om andra och sig själv.

Kanske upptäcker man nåt nytt hos sig själv, att man är mer nyanserad än man trott.

Lite OT men kanske en del av varför TS inte träffar någon på nätdejtingen...

Jag har JÄTTELÄNGE följt en tråd om nätdejting på ett annat ganska stort forum. Det är i stort sett bara tjejer som skriver där. SHIT vad de är hårda och kritiska i sina möten på nätet. 

Visst, vissa av männen de beskriver verkar vara intellektuella stolpskott men i många fall har jag inte ens fattat (efter deras beskrivning) VAD den stackars mannen sagt för subtilt fel för att fått dem att helt dissa och i vissa fall även blocka. Om många är som denna grupp kvinnor i blandade åldrar så förstår jag att många är kvar som singar.

Som jag skrev tidigare i denna tråd så träffade jag ju min partner på nätet. Han var en av två högst normala, trevliga och snygga män jag dejtade. Fast i ett tidigt skede i vår konversation (innan vi setts) så skrev han något töntigt/konstigt som fick mig att rygga lite. Hade jag varit så där kritisk hade jag missat den bästa, finaste mannen i hela världen för mig.