Vilka barn har mest rätt till egna rum?

jag hade köpt en BRA bäddsoffa, alternativt använt sängen som soffa med kraftigt överkast och lite kuddar till ryggstöd och som förälder flyttat in i vardagsrummet.
Eventuellt även byggt om skrubben så att hela utrymmet täcks av säng. Går att specialbeställa madrasser. Sedan hade vi föräldrar flyttat in där. Vi sover ändå bara i vprt rum, medans barn och tonåringar har behov av eget utrymme.
Jag anser dock INTE att femåringar inte har behov av eget rum, hos oss så har vi ingen lek i vardagsrummet tex eftersom vi allla vill ha ett rum där man kan vara om man vill ha det lite lugnt. 
Men - ni har tre sovrum, ett vardagsrum o en skrubb..
Sover ni i vardagsrummet - eller skrubben - så kan de tre äldsta få eget rum. Femåringen hade jag gett det största av dessa tre rum och sedan låtit treåringen flytta in där också.

Gör ni så och gör om skrubben till datarum/pysselrum så kan ni vuxna också få ett eget krypin.. 

Lösningen heter sängskåp som placeras i vardagsrummet

Här måste barnen involveras, tycker jag. Lösningen beror ju inte bara på barnens ålder, utan även på personlighet, behov, hur de kommer överens med varandra och vilket intresse de har av varandra.

Vi har en 16-årig dotter som bor varannan vecka hos oss. Hon flyttade glatt ihop med vår 4-åriga flicka, det var hennes eget förslag. De delar rum och trivs med det. När 16-åringen har kompis här, för övernattning t ex, så tar vi föräldrar in den lilla hos oss.

Jag tycker det låter som om ni främst behöver mer utrymme, men förstår också att det inte är något man ordnar i en hast...

Det var deras mamma som lämnade min sambo

Av allt du kunde svarat på och/eller kommenterat så är detta det viktigaste för dig?

De barn som bor mest skulle jag vilja säga. Samtidigt har ju 15-åringar stort behov av eget utrymme, även 12-åringar har det.

Personligen har även jag stort behov av något som är bara mitt och jag hade det skitjobbigt när sambons barn var här då vi inte hade plats för eget rum till hen så hen sov i vårt rum. Detta är dock ordnat nu, men jag minns hur jobbigt det var.

Iaf, i ert läge skulle jag vilja säga lite som någon ovan skrev: Gör om vardagsrummet till två rum genom att dela av det och gör största sovrummet till vardagsrum. Men jag skulle vilja säga att ni tar vardagsrummet som sovrum och låter 15-åringen och 12.åringen ta sovrummen som är kvar. Skrubben kan göras till sovplats för 5-åringen och den kvarvarande delen i vardagsrummet kan bli lekrum för de små. Alt kan de sova där med om så behövs. Här är ett fiffigt sätt att få plats med två barn som ändå kan leka lite i klk, men man kan ju göra större sängar på en gång iom att de med mitt förslag får ett lekrum.

Jag har inte varit online sen igår och det var blad det första jag såg nu. Jag har tänkte och svara på fler inägg senare när jag har tid men är på jobbet just nu och det är först nu jag haft en ledig stund...

Det finns verkligen ingen utrymme till extra rum nere i vardagsrummet och jag tänker inte sova i en bäddsoffa.
Jag jobbar både dag, kväll och nätter och måste få tillfälle att sova mellan mina arbetspass och så det funkar inte att sova i hallen heller

Lägg ut en planlösning så kan jag hjälpa dig att finna plats. Vardagsrummet är alltså så pass litet att det på intet vis går att dela av till två? Då kan ju ni sova i skrubben, gör hela ytan till säng där kan du stänga om dig när du behöver sova. Alt att ni gör som jag skrev och så sover du i skrubben i en av barnsängarna (som ni gör fullstor såklart) när du har haft nattpass.

Vi kanske redan nu kan utesluta varje annan lösning än den ni redan har? Det är så det brukar vara i trådar som behandlat det här ämnet. Så här brukar det se ut:

Inte råd med större
Omöjlig planlösning
Inte råd med sängskåp
Ljus och ljuskänslig
Vardagsrum litet som ett skafferi
Inte råd med större
Omöjlig planlösning
Inte råd med sängskåp
Opererad rygg där läkarna bestämt sagt ifrån bäddsoffa
Vardagsrum litet som ett skafferi
Hörselgångseksem som omintetgör användning av öronproppar
Inte råd med större
Omöjlig planlösning

Ja, så där håller det på i en aldrig sinande ström av cirkelargument och total motvilja för något annat än det inledande förslaget. Du är verkligen inte unik, ts. Om du dessutom råkar vara gravid med ännu ett barn så är du ännu mindre unik.