Vilka barn har mest rätt till egna rum?

Vilka är hennes argument för att byta rum?
Köper ni inte hennes argument så är det bara att säga nej.
Snart skulle väl dessutom era gemensamma börja dela rum, så då får den stora välja mellan det lilla rummet hon har eller en bäddsoffa i vardagsrummet.

Eller så sover 3 och 5 åringen i en våningssäng i vardagsrummet! I alla fall varannan vecka!
Dom har ju ändå sina leksaker och leker helst där!
Perfekt för alla!

Knappast. Då kan ingen annan använda vardagsrummet när de ska sova. Vi funderade på att dela av vardagsrummet för att göra ett utrymme för min bonus, men då hade vi fr¨n kl 20 på kvällarna behövt vara helt tysta och det var inte ett alternativ för oss. Nu har vi som sagt ordnat det hela men det var drygt så länge problemet med var bonus skulle hysas pågick. Hen fick leka i vardagsrummet och sova inne hos oss i egen säng som i knölade in varje gång hen kom till oss. Obekvämt både fysiskt och psykiskt men vi hade inget val då.
Hen är inte heller så pass gammal som TS bonusar utan går i lågstadiet nu.

Känns rätt onödigt att dom ska hoppa fram o tillbaks mellan rummen när det trots allt finns rum så att det räcker åt alla.
Jag antar att de lägger sig tidigt, så då kan ingen kolla tv på kvällstid den veckan. Har hon tänkt igenom nackdelarna att de antingen får sitta i köket, eller instängda på sina rum om kvällarna, då det inte kommer att funka att sitta i vardagsrummet.

frSka du ha någon riktig hjälp tror jag på förslaget om planritning med mått, där även takhöjd framgår. Då kanske någon kan komma på smarta lösningar.

Har man t.ex. högt i tak finns det en del smarta lösningar med loftsängar, lekloft, uppbyggda sängar med förvaring under m.m.

Ett alternativ är att 15-åringen och 5-åringen byter rum, men att de yngre barnen får rätt att ha en del saker på 15-åringens rum. Dessutom kan det i så fall vara rimligt att de äldre barnen plockar undan sådant de är rädda om, så att de yngre barnen kan vara i de rummen och leka när de äldre är borta.

Kommer ni kunna flytta till något större inom 1-2 år? Annars blir det ju ett problem även när de yngsta barnen är lite äldre och även de vill kunna ha någonstans att leka med sina kompisar.

Jag undrar lite hur det kommer sig att vuxna personer som borde ha mer vett i huvudet väljer att skaffa barn de uppenbarligen inte har råd med. Ts man har redan två barn och har HAN inte råd med fler så borde de som par avstå. Bägges fel. Nu får Ts gott leva på sin plats att hennes barn inte kan få allt i livet, hon borde valt en annan man om barn för henne var så viktigt.

Nu är det ju inte savannen vi lever på direkt. Känslor (på ett medvetet plan som andra djur inte sägs ha) styr ju väldigt mycket över vilka förhållanden vi hamnar i. Kärlek, typ. Om det är det du "undrar lite" över?

Att planera för barn är inte heller alltid ett säkert kort. Inte lika för alla. Någon kanske kämpar i år för att slippa bli gravid, medan någon annan gör precis det motsatta. Om det är det du menar med "bägges fel"?

Utrymmesbrist är vanligt idag. Att få till ett större boende är inte självklart. Däremot kan man anpassa sitt liv efter rådande omständigheter, vilket TS gör då hon ber om råd här. "Mer vett i huvudet" alltså.

Jag undrar också var 15-åringen förvarar sina saker? Om skrubben är för liten för en femårings grejer måste den ju vara för liten även för 15-åringens tillhörigheter och kläder?

Jag har hellre ett par backar med leksaker i vardagsrummet, än lådor med smink, hårfönar och träningskläder. Men det är jag det

Så du tänker alltså inte lida för att ni är trångbodda utan låter barnen ta hela smällen? Säger rätt mycket om dig.

En femtonåring behöver eget utrymme så gott det går. Minstingen får väl sova hos er tills femtonåringen slutar bo hemma. Alternativt att 12 och din äldsta delar rum och femtonåringen får eget så får din yngsta sova hos dig och din sambo,

Worst case får minstingarna dela rum och de äldsta dela, men aldrig i livet att de ska få varsitt men inte mannens barn?