Vilka barn har mest rätt till egna rum?

För att de är tolv och femton år gamla, och för att ert hem även är deras hem där de ska tillbringa sin vardag.

Oj det var tydligen mycket känsligt för (L) ställde ingen ledande fråga, utan frågade dig bara vad du trodde att deras uppfattning var.

När mina föräldrar skiljdes hade vi varannan-vecka-boende och hos pappa hade jag och min ena syster varsitt eget rum medan största syrran hade en säng i skrubben och i mammas lägenhet har största syrran eget rum och jag och ena syrran delade ett rum med bäddsoffa. Vi hade knappt några privata saker där för våra "huvudrum" var hos pappa och vice versa med största syrran.

Det var aldrig något konstigt eller jobbigt. Det var bara så det var.

Varför ska 15-åringen bo trångt halva tiden?

Det finns ju ingen objektiv sanning om vem som har mest "rätt" till eget rum, utan det handlar ju om åsikter och vad man har för bild av 5-åringars och 15-åringars behov. Så därför kan du inte få fram vad som är absolut rätt och fel genom att fråga här, Du får ju bara våra åsikter utifrån våra erfarenheter och den bild vi får av din familj och era barns behov. Enskilda 5-åringar och 15-åringar har ju också olika behov, det sitter ju inte bara i åldern. Däremot ska du nog vara försiktig med att resonera som att hemmet inte är lika mycket de stora barnens hem för att de bor där mindre. Exakt samma förhållanden råder ju hos mamman och om båda föräldrar resonerar lika blir ju barnen inte hemma någonstans. Däremot kan man ju ta med förutsättningarna hos mamma när man ser till behoven, vissa behov kanske blir uppfyllda där och att det räcker att de blir det varannan vecka, tex.

Har ni suttit ned hela familjen och pratat om er boendesituation och försökt hitta lösningar tillsammans? Om alla är med och involverade är det kanske lättare att hitta nya lösningar och de stora barnen är kanske mer konpromissvilliga om de får vara med och komma på lösningar.

Som tonåring är det ju jätteviktigt att kunna sätta sig ifred för att kunna göra läxor. Finns det något annat arbetsutrymme än köksbordet?

Jag kan nog tycka att de äldre barnen har mer nytta av eget rum. Kanske inte om de bott bara varannan helg hos er, men nu är det ju varannan vecka, alltså 50 % av deras tid. Speciellt om 5-åringen ändå gärna leker i annat rum än sitt eget. Min 5-åring har eget rum men leker aldrig där överhuvudtaget, det är bara en förvaringsplats. Även min 9-åring har eget rum där han aldrig är mer än då han sover. Så jag skulle absolut ha låtit 15-åringen få 5-åringens rum. Om man har trångt med förvaring kan man väl lösa det med att 5-åringen får ha vissa skåp/lådor inne på det rummet där saker kan vara? Så kan man ta ut saker till vardagsrummet och byta med?

Jag tycker tvärtom faktiskt! Mina tonåringar tar extremt liten plats/yta medan sexåringen behöver mycket golvyta för tågbana, leka med bilar osv och det vill man inte ha i vardagsrummet där alla ska umgås och snart är femåringen så stor så denne kan leka själv i rummet och då behövs plats. Helst om det yngre barnet är där på heltid.

Vi är en bonusfamilj med totalt 6 barn hemma, plus ett sjunde som inte bor här alls.

1 barn har vi hemma på heltid och de andra vv.

För oss har diskussionen gått väldigt mycket fram o tillbaka för hur vi ska lösa eget space för alla barn samt vem som har "störst rätt".

Vi har kommit fram till att det är något som förändras under tid. Tonåringarna har absolut egna rum, med plats för vänner. Tio-åringen har det största rummet just nu, men kommer få byta framöver eftersom det finns en 4-åring som har ett väldigt litet sovrum men å andra sidan leker hen mest nere just nu.

Vidare har vi en 7-åring som bor i ett "genomgångsrum" med bara draperier att dra för. Detta kommer inte heller funka i evighet.

Just nu är vår lösning bra, men alla barn är införstådda med att behov styr och att rummen kan fördelas om. Detta gäller såklart även oss vuxna. Vårt sovrum sitter inte på något sätt säkert.

Därför att en 5-åring inte har lika stort behov av egentid och privatliv som en 15-åring såklart.

Jag har också en 5-åring. Han har eget rum men vistas aldrig där. Han vill vara och leka i närheten av andra. I princip är hans rum bara ett förvaringsställe för hans saker. Det väger inte högre än en tonårings behov av att kunna stänga in sig på sitt rum och ha privatliv eller kunna ta hem kompisar.