Vilka barn har mest rätt till egna rum?

Det är väl ingen mänsklig rättighet med eget rum. Min 5-åring är sällan på sitt rum. Jag hade nog låtit dom byta men gjort klart att det gäller en begränsad tid. E.g. 2 år. Sen behöver de två små ett ordentligt rum (som dom får dela. )

Min 12 åring har eget rum nu och dom små delar. Vi har gjort klart att han så småningom kommer få flytta till ett betydligt mindre så att de små får eget rum när vi märker att behovet finns eftersom han bor här på deltid. 

Nej, det finns förvisso inte inskrivet i något styrdokument som är definierat av FN men jag tycker att det bör vara så i de fall där inte barnen själva valt att dela.

Särskilt viktigt tycker jag att det är, borde vara, i nyfamiljer. Jag kommer aldrig att förstå mig på själviska vuxna som vill bo tillsammans och som ser till att få det som de önskar - ett sovrum att dela - medan barnen tvingas göra detsamma trots att deras önskemål i många, de flesta, fall ser helt annorlunda ut.

Att envisas med att göra en fusion av konstellationer av människor som innebär att någon eller flera sover och lever i ett förråd eller en klädkammare och förväntas ha sitt umgänge där och dessutom vara tacksam över att ha det så tycker jag personligen är höjden av stupiditet.

Låt inte din vilja gå ut över barn som inte haft något att säga till om... Alla barn har rätt att känna sig välkomna i alla sina familjer.

Bor bonusbarnen där varannan vecka så är det ju hälften av deras tid. Då kan man inte räkna det som oviktigt hur deras rum är. Om det bara varit varannan helg hade det varit en annan sak. Just nu är femtonåringens behov större än femåringens. 

Hur bred är skrubben? I vårt förra boende var sovrummet lika brett som vår säng, 180 cm. Det fungerade. 
Vad säger din sambo om saken ? 

Små barn behöver inte eget rum. Syrran har två femåringar som kommer få dela cirka 3-4 år till. Minst.

Ett omvälvande alternativ är ju att 15- och 12-åringen delar rum, men att de kanske inte bor hela veckan hos er samtidigt. Säg att den ena bor måndag-fredag och sedan ses de på helgen, sedan bor den andre kvar måndag till fredag veckan efter. På så vis behöver de bara dela rum 2 av sina 7 dagar och kan ha kompisar hemma, om det är det behovet som är störst. Då nyttjas också rummet 26 av 28 dagar per månad, gentemot 14 nu ... Nu kan ju detta ställa till det för biomamman med förstås ...

Frågan är väl vad barnen vill kunna göra på sina rum/krypin, som de inte kan idag. Ett alternativ kan ju också vara att 15- och 12-åringen byter "rum" en gång i halvåret eller varje år typ.

Sista alternativet är väl att ett yngre barn får ta golvytan i anspråk när det äldre barnet är hos mamman, när rummet ändå bara står.

Sedan vad som är absolut bästa lösningen i ert hem vet ju bara ni med tanke på just den planlösningen.

Hos oss delar 3 barn rum v h och de övriga dagar de 2 yngre på 3,5 och 6 år samt en 12-åring. Vi har en våningssäng och en utdragssäng. Den äldsta tillbringar ändå mest tid med telefonen, paddan eller se på tv, antingen i sin säng eller i vardagsrummet, den tid hon inte leker med syskonen. Kompisarna har hon på annan ort.

Så småningom måste vi flytta oavsett.

Hahahahahaha!

Varför har 12-åringen eget rum men 15-åringen bara en skrubb? En 15-åring har större behov av eget rum än en 5-åring..

Fast dom barnen som bor där på heltid varför ska dom ha mindre rum för bara för dom är yngre?

Jag fattar inte hur din man kan acceptera detta. Hur kan man låta en femtonåring sova i ett utrymme stort som en garderob? Jag minns att när jag var femton hade jag kompisar hemma hos mig hela tiden. Hur tar hon hem vänner? Hon bor alltså hos er 26 veckor om året och ni ordnar inte ett vettigt rum åt henne? Ansvaret ligger egentligen inte på dig, utan hennes pappa borde se till att hon känner sig välkommen. Att dela rum med ett yngre småsyskon funkar väl ett tag, men när barnen kommer upp i ålder bör de få egna rum.