Anonym (tjat och gnat...) skrev 2017-01-03 20:35:41 följande:
Har två barn äldsta är 5 år och har eget rum och yngsta är 3 år och sover inne hos mig och sambon fortfarande.
Varannan vecka bor mina bonusbarn hos oss och 15 åringen har ett litet kryp in bara med en säng och en byrå inget utrymme alls och 12 åringen har eget rum.
Nu vill 15 åringen byta rum med min 5 åring för hon anser att 5 åringen har alla leksaker i vardagsrummet (som visserligen är sant) men han även mycket saker på sitt rum.
Vem anser ni har mest rätt till egna rum?
Med tanke på att dom äldre spenderar halva tiden hos er så skulle jag anse att dom behöver ett eget rum, i den åldern har man ju också perioder när man vill kunna gå undan, vara med vänner, snart kanske en pojkvän/flickvän kommer in i bilden för den äldsta och det kan vara skönt att få gå undan och kramas&prata ensamt(även om jag nog tyckt att dörren skulle vara öppen, haha men det är min tanke så inte allt för mycket händer).
Min snart 5åring vill själv dela rum med sitt småsyskon. Sen vid 3&5år så vill dom nog helst leka där föräldrarna är så jag kan tycka att leksakerna är ute i vardagsrummet eller skrubben och dom får hämta ut i vardagsrummet och städa in i skrubben i slutet av dagen. Dom två små delar på ett rum(det som 5 förslagsvis har nu) 12åringen får behålla sitt för att inte röra till det i onödan för denne. Ni flyttar ut eran säng i skrubben eller vardagsrummet beroende på vart den får plats. Får inte sängen plats så får ni skaffa bäddsoffa. 15åringen får erat sovrum dom åren det nu kan gälla innan det är dags för flytt.
Det är så jag tycker vore bäst. Sen kanske rumsfördelningen blir fel utifrån golvyta för 3&5åringen. Kan ju vara att erat sovrum var bättre för dom och då tar man ju såklart det. Det vet ju bara ni som vet hur stora dom olika rummen är.
Men helt klart anser jag att en 15åring behöver eget rum den tid hon är hos er.
Sen förstår jag att det kanske inte känns ju att som par bo i vardagsrummet, men i min åsikt har jag det betydligt hellre så än att barnen ska få för lite utrymme. Barn ska i ALLA lägen känna sig älskade, värdefulla och känna att ni försöker tänka på deras bästa. Med alla hormoner som flyger runt i den ålder, eventuella läxor som behöver göras, vänner som ska kunna umgås med så behövs det ett eget rum som är större än en skrubb där enbart sängen får plats.
Sen är det möjligt att inte alla barnen blir nöjda, men man får förklara hur man tänkt, säga att självklart vill man att dom ska vara där och trivas och därför har man nu kommit på den lösning man har (oavsett vilken lösning ni nu väljer).
Oavsett hur det blir så önskar jag lycka till.
