Vilka barn har mest rätt till egna rum?

15-åringen och 12-åringen. 

Kan ni vuxna bo i skrubben ?

Eller köpa en schysst bäddsoffa till vardagsrummet och sova där. Kanske till och med varannan vecka o låt barn som inte bor heltid hos er ta ert sovrum?

Kan rummen delas av på något vis?

Optimalt skulle jag inte tycka det var att sova i vardagsrummet själv men.....15 åringen är ju heller inte kvar hemma så många år till. O som sagt om man inreder det rummet så det är ert varannan vecka ?

Jag fattar nog inte hur er lägenhet ser ut. Det finns ett vardagsrum, två sovrum och en skrubb? Om så är fallet hade jag gjort följande:

Flytta vardagsrummet till det största sovrummet, dela vardagsrummet till två sovrum, ett till 12-åringen och ett till de vuxna. Ett sovrum till 5-åringen. Skrubben kan inredas med våningssäng till de små. De stora barnen får gå med på viss förvaring av små-syskonens saker i deras rum, och att ytorna där ska få användas av de små när de inte de stora inte är där.

Hade hjälpt ganska mycket om TS kunde beskriva rummen bättre (t. ex. vardagsrum 3x4m, stora sovrummet 3x3m, lilla sovrummet 2x3m, skrubben 2x1.5m, takhöjd och om taken är platta eller om det är snedtak någonstans osv...)

Ja för bonusbarnen har ju liksom förbrukat sin rätt till pappan när han skiljde sig från deras mamma. Helst ska bonusbarn låsas in i en skrubb eller varför inte flytta till en helt annan planet. Det skulle förenkla livet för alla bonusmammor 

Finns förhoppningsvis lås till badrummet..

Ni har tre sovrum, ett vardagsrum och en "skrubb" på 6 personer?

Jag tycker att ni vuxna ska sätta er ner med de stora barnen (ev öven 5-åringen) och tillsammans titta på olika möjligheter och varianter. Om denstora känner sig involverde i denna process kan jag tänka mig att de har lättare att acceptera ett slutresultat som inte är deras förstahandsalternativ. Dessutom kan de mycket väl ha några bra förslag värda att ta till vara.

Av vilket det förmodligen bara finns ett.

Skulle vilja påstå att 15-åringen har mest "rätt" till eget rum.
Tänk tillbaks till tiden då du var 15, så tror jag du kan hålla med om att privatlivet var väldigt uppskattat då. Det handlar bara om varannan vecka, kan ni inte låta dom kompromissa själv? Själv (yngst av 3) delade jag rum med min bror medan syrran fick eget rum. Det var jobbigt då detta var tiden då puberteten kickade igång för både mig och min bror, och det blev en hel del tjafs.
Har 5-åringen alla leksaker i vardagsrummet ändå så kan hon/han väl ha ett mindre sovrum, då det bara handlar om ca 3-6 år tills 15-åringen skaffar sig något eget. Vid den tiden, om det nu dröjer 6 år, lär ju 5-åringen vara 11 så då blir det perfekt att få ett större rum igen.
Det handlar ju bara om varannan vecka, och jag är säker på att om du/ni pratar med barnen så kan ni säkert komma fram till en lösning. 

När jag var liten ville jag vara med familjen och lekte inte mycket i mitt rum. Som tonåring tillbringade jag all min vakna tid på golvet i mitt sovrum. Inte fan har behovet av mängden golvyta med ålder att göra.

Tonåringar har större behov av eget rum än små barn. Och har dom små för mycket leksaker för att dela rum är väl problemet att dom är för bortskämda!

Tycker de är rimligt att 5-åringen och 15-åringen byter rum om ni vuxna ej kan tänka er en bäddsoffa i vardagsrummet?

Sen kanske det kan vara idé att titta över vilka möjligheter ni har till större boende på sikt?