Julkort.. måste man inkludera bonusbarnen?

Det är en annan sak, såklart har föräldern ansvaret. Jag syftar endast på att man måste inkludera barnen fortfarande och inte frysa ut dem. Men som sagt, känner man så starkt att man önskar att de inte finns, varför då krångla med en sådan relation? Finns gott om personer utan barn eller vuxna barn så behöver man inte orsaka varken sig själv eller barnet dåliga känslor. 

Så less på alla svartsjuka bonusmammor som hatar att deras man har fått barn med någon annan innan dem. Varför i hela ...ger man sig in i ett förhållande där mannen barn sedan tidigare om man är så svartsjuk? Det som tar priset är dock att ta ut svartsjukan på små oskyldiga barn. Inse..ni är svartsjuka på barnen för att mannen har de med en annan kvinna!!

Skämskudde till alla sådana bonusmammor och ( bonuspappor) !

Man kanske har svårt att älska sina bonusar lika mycket som man älskar de gemensamma barnen, men se på det som en adoption. Skulle ni sluta älska det adopterade barnet bara för att ni fick egna?

Personligen tycker jag att om man inte tycker om sina bonusar borde man bryta förhållandet. För barnen är alltid oskyldiga och har inget annat val än att bo ihop med er, ni kan flytta och skaffa en ny man utan barn. Barnen ska alltid prioriteras först. Även om ni tror att ni kan dölja det väl så känner barnen av ert ogillande!

Jag förstår mig inte på vuxna människor som ger sig in i förhållanden där de inte gillar barnen? Ta lite vuxet ansvar och bryt innan förhållandet blir allvarligt om ni inte klarar av att ta mannens barn till ert hjärta. Er svartsjuka på barn är mer vedervärdig än svartsjuka över mannen. Jag skulle aldrig tänka tanken på att bilda familj med en person vars barn jag inte tyckte om. 

 

 

Jag tror en del KAN känna så. Jag trodde jag gjorde det tills jag fick egna barn. Så har denna man inga egna barn är det fullt möjligt att det är så han känner. Hade jag inte fått några egna barn hade jag fortfarande trott att min kärlek till bonusbarnet var den man känner till sitt eget barn.

Jag tror dock det är ovanligare - men inte omöjligt - att man känner lika starkt för bonus som för de egna.

Jag kan önska att mamman inte fanns i bilden längre. Så vi hade bonus på heltid - vår uppfostran, vår planering och inga kompromisser o bråk. Om känslan beror på den andra förälderns bör man kanske vara tillräckligt vuxen att inse att det är där problemet ligger. Att önska att barnen inte fanns och kanske arbeta för det är fortfarande inte ok..

Och nej. Jag skulle aldrig heller aldrig välja en man med barn. Om de var vuxna redan möjligtvis men ALDRIG med hemmaboende barn igen.. just pga sliten som uppstått runt om..

Jag kan tycka farmor har all rätt att bli arg om det är så att TS inte har förmågan att ta till sig att det var fel gjort. Som jag skrivit kan misstag begås men fortsätter man hävda att man gjort rätt övergår det från misstag till medvetet uteslutande. Och då borde nog alla nära barnen bli arga så att det kanske går fram...

Fel vet jag inte det beror ju hrlt på barnen och er relation osv. Jag som själv är mamma till en 13 och 15åribg och nu väntar en liten med en ny man hade nog absolut kunnat göra samma sak nästa jul. Mina tonåringar är oerhört ointresserade av att vara med på kort överhuvudtaget och om kortet dessutom skulle ut till släkten.. de hade inte uppskattat det! Men en liten kan ju inte protestera ;)

Hade min mamma eller nån annan reagerat över detta hade jag blivit förvånad men nog inte känt att jag gjorde fel ändå. Hade mina barn däremot visat att de tagit illa vid sig hade jag bett om ursäkt, förklarat hur jag tänkt men lovat att fråga dem nästa gång

Varför ser man inga män som resonerar såhär, kan någon förklara?

Hur kan män se något i en kvinna som så uppenbart hatar hans barn, kan någon förklara.

Ni som vuxit upp med en bonus förälder som betett sig som TS, hur upplevde ni er barndom och hur har det påverkat er som vuxna?

Inser som alltid när jag läser trådar som denna att jag är otroligt lyckligt lottad som har så fantastiska bonusförälder till äldsta sonen. <3 De säger själva att de har två resp tre barn om någon undrar, de ser honom som sin, månar om och älskar honom, och han är en självklar del även av deras utvidgade familjer (alltså inte bara den "lilla" familjen). Syskonen är just syskon, utan något "halv-" före. Nästan så jag blir lite snörvlig när jag tänker på det, fast det egentligen borde vara självklart. <3

Diskuterade just det med min man (bonuspappa), och för honom är det obegripligt både att kvinnor och män gör så. Inga teorier ännu, kanske kommer under kvällen. Han blev iaf väldigt beklämd när jag återgav tråden.

Varifrån får du att TS hatar bonusbarnen?

Du tror inte du lägger in lite av dina egna tolkningar här?

Visst borde du med facit i hand väntat in bonusbarnen, men vi gör alla misstag ibland och det var ju inget medvetet fel du gjorde. Tycker nog att din svärmor överdriver.