Julkort.. måste man inkludera bonusbarnen?

Ja, det är ett väldigt känsligt ämne. Vi har regler, moral och normer i vårt samhälle och kultur som reglerar hur vi SKA tänka i många situationer. Du ska älska dina bonusbarn lika mycket som du älskar dina egna barn. Det är fult att erkänna att du faktiskt inte gör det fast det är ett faktum.

Ja, det är ett väldigt känsligt ämne. Vi har regler, moral och normer i vårt samhälle och kultur som reglerar hur vi SKA tänka i många situationer. Du ska älska dina bonusbarn lika mycket som du älskar dina egna barn. Det är fult att erkänna att du faktiskt inte gör det fast det är ett faktum.

Jag svarade inte på något av dina tidigare inlägg, svarade på:Vilket i sin tur var ett svar angående att folk överreagerar.

Du skriver hur normen är att man ska älska sina bonusbarn lika mycket som sina egna barn och att det är fult att erkänna annat. Men är nog ingen som påstår att det måste vara så menar jag, däremot anser nog de allra flesta att man måste ta hänsyn till sin partners andra barns känslor. 

Vet väldigt få som går runt och påstår att de älskar sina bonusar lika mycket som de älskar sina egna barn. Känner ingen personligen faktiskt.

Känner inte heller ngn som kräver att man ska det.

Så vilka är dessa som lever i det samhälle du pratar om? För de är inte vanliga i det samhälle jag lever i..

Nej, just det. Ämnet diskuteras alldeles för lite. (Se mitt tidigare inlägg).

Jag anser att det är ett väldigt tabubelagt ämne och därför undviker många att diskutera förkärlek till det egna biologiska barnet. Anledningen är just att det krockar med idealet att man ska behandla alla barnen i familjen lika. Du får inte falla för frestelsen att prioritera ditt eget barn framför bonusbarnet med hänsyn till bonusbarnets känslor. De flesta förstår att ett sådan agerande är förkastligt eftersom det sårar bonusbarnet och det fyller bonusföräldern med skamkänslor.

I min omgivning diskuteras det fritt :)Du är medveten om att man kan älska sina barn mer än bonusbarnet men ändå behandla alla i familjen lika?

Jag tror också det har stor betydelse för hur gamla barnen i fråga är när man får de som "bonusar" samt omständigheterna. Handlar det om ett väldigt litet barn så brukar de flesta ta till sig barnet på ett mer nära sätt som man skulle göra med sitt eget barn. Din roll i det barnets liv blir mycket större och mer betydande, både för dig och för barnet - du blir en del av dennes uppväxt och uppfostran. Jämfört med om barnet är i högstadieålder, då är mycket redan "klart" och föräldrarfigurer och allt därtill har redan fastställts. Finns den andra föräldern (ens partners ex) inte närvarande (död, totalt frånvarande) så tror jag också man tenderar att knyta an lite mer än om den andra föräldern hade vart närvarande. 

Men om vi pratar om att båda föräldrar finns och barnen är varken jätteunga och inte heller särskilt gamla så tycker jag inte ens att det finns någon förväntan på att en bonusförälder ska älska sina bonusbarn precis lika mycket som sina egna barn. Skulle inte hålla med om att det direkt är ett tabubelagt ämne i sig själv, jag tror att det bara inte finns så mycket behov av att diskutera det. Varför skulle du behöva sitta och diskutera det? Sitter du och diskuterar vem du älskar mest av dina vänner? Vem du älskar mest av dina syskon? Vem du älskar mest av dina föräldrar? Man pratar inte om det för att det är onödigt. Precis som det är onödigt att säga åt någon att den ser ful ut. Det är en dialog du kan föra i ditt eget huvud om det är viktigt för dig att sortera ut, men det är inte av intresse för någon annan.  

Men som sagt, oavsett ålder och frånvarande/närvarande andra förälder, så bör man alltid se till att inkludera barnen. Det betyder inte att man älskar de lika mycket som sina egna barn, eller ens att man låtsas om att man älskar de lika mycket, det är helt enkelt för att det vore elakt att exkludera de från familjesaker. 

Ja då, det är jag fullt medveten om och som jag skrev i tidigare inlägg så är det som man eftersträvar.