• Anonym (fel av mig?)

    Julkort.. måste man inkludera bonusbarnen?

    Jag har skickat efter julkort på banren som jag har skickat till våra vänner och släktingar. 
    När svärmor fick deras kort reagerade hon väldigt mycket på att inte alla min sambons barn var med på kortet. Till saken hör att jag gjorde korten väldigt spontant och då va inte bonusbarnen hos oss och hade ingen tanke helt ärligt att jag skulle vänta in dom.
    Nu har svärmor gått runt och gett mig små kommentarer om det. och öven undvikit mig sen dess.
    Har svärmor rätt och har rätt till att vara sur på mig? Gjorde jag verkligen så fel?

  • Svar på tråden Julkort.. måste man inkludera bonusbarnen?
  • BioBonus
    Ess skrev 2016-12-09 15:41:38 följande:
    Att de inte älskar dem lika mycket har jag aldrig upplevt som nåt folk inte pratar om, det är ju rätt naturligt.
    Det jag upplever att folk inte pratar om hur som helst är den totala bristen på känslor för partnerns barn. de tolererar barnen men hade helst sett att de inte fanns.
    Man ser ju vilket ramaskrik det blir bara man nämner att man inte ser dem som en del av sin familj.
    Nej det har du rätt i, den biten är svår för många att förstå och ta till sig. Och framförallt möter det ett enormt motstånd här på FL. Större än vad jag har upplevt det som i verkliga livet.

    Det tog många år innan jag började tycka om min bonusdotter mer än så där som jag "tycker om" barn rent generellt. Tack och lov så kunde jag prata med mina vänner om det då, om hur svårt det var att bo med ett barn man inte egentligen kände, eller hade valt. Eller hade några känslor för. Jag är inte heller typen som går omkring och älskar andras barn bara för att jag älskar deras föräldrar. Varken bonusbarn, syskonbarn eller bästa vännens barn.

    Jag älskar inte min bonusdotter, men jag tycker hemskt mycket om henne och jag värnar om henne och hon är en lika viktig del av min familj som hennes pappa är. Men det har tagit många år innan vi hittade den relationen. 
  • Brumma
    Brumma skrev 2016-12-09 15:47:19 följande:

    Nej, där kan jag hålla med.

    Och jag tillhör de som anser man inte behöver älska sina bonusbarn. Men om man anser de inte borde finnas borde man inte söka sig en partner med barn sedan tidigare.

    Man behöver inte se dem som sin familj, men det är en bra bit från att inte se dem som sin familj och att önska att de aldrig fötts...


    För att förtydliga - här pratar jag om BARN. Inte vuxna "barn" eller unga vuxna (äldre tonåringar) som beter sig illa..
  • Anonym (Neeej)
    Ess skrev 2016-12-09 15:41:38 följande:
    Att de inte älskar dem lika mycket har jag aldrig upplevt som nåt folk inte pratar om, det är ju rätt naturligt.
    Det jag upplever att folk inte pratar om hur som helst är den totala bristen på känslor för partnerns barn. de tolererar barnen men hade helst sett att de inte fanns.
    Man ser ju vilket ramaskrik det blir bara man nämner att man inte ser dem som en del av sin familj.
    Jag förstår vad du menar, men personligen skulle jag aldrig vara med någon som redan har barn om jag inte var beredd att ta mig an barnen också. Om man känner så starkt att man helst såg att de inte fanns, då kanske man borde fundera på att gå ur förhållandet och hitta någon som inte redan har barn? Eller där barnen redan är helt vuxna så man inte behöver ha någon annan relation än vänskaplig med de. Känns som att det vore det bästa både för sin egen skull, sin partners skull och framförallt för barnens skull?
  • Brumma
    BioBonus skrev 2016-12-09 15:48:33 följande:

    Nej det har du rätt i, den biten är svår för många att förstå och ta till sig. Och framförallt möter det ett enormt motstånd här på FL. Större än vad jag har upplevt det som i verkliga livet.

    Det tog många år innan jag började tycka om min bonusdotter mer än så där som jag "tycker om" barn rent generellt. Tack och lov så kunde jag prata med mina vänner om det då, om hur svårt det var att bo med ett barn man inte egentligen kände, eller hade valt. Eller hade några känslor för. Jag är inte heller typen som går omkring och älskar andras barn bara för att jag älskar deras föräldrar. Varken bonusbarn, syskonbarn eller bästa vännens barn.

    Jag älskar inte min bonusdotter, men jag tycker hemskt mycket om henne och jag värnar om henne och hon är en lika viktig del av min familj som hennes pappa är. Men det har tagit många år innan vi hittade den relationen. 


    Skillnaden är väl att det är en sak att inte ha några varma känslor men välja att leva med barnet och behandla barnet väl och att önska barnet inte fanns och medvetet frysa ut det och behandla det illa...
  • LizKa
    ungbrunett skrev 2016-12-09 09:57:44 följande:
    Ts sa att de inte var där då och att det tydligen var bråttom att få iväg korten så de kunde inte vara med.
    Det är nog ingen större skada och de barnen är så stora att de troligen änd inte var intresserade av att posera för ett julkort.
  • ungbrunett
    Anonym (Slug) skrev 2016-12-09 14:14:48 följande:

    Ja, det är ett väldigt känsligt ämne. Vi har regler, moral och normer i vårt samhälle och kultur som reglerar hur vi SKA tänka i många situationer. Du ska älska dina bonusbarn lika mycket som du älskar dina egna barn. Det är fult att erkänna att du faktiskt inte gör det fast det är ett faktum.


    Det är ingen som sagt att du inte får känna saker men det blir en helt annan diskussion när man faktiskt agerar ut detta. Du kan känna att ett barn som inte är ditt biologiska inte är en del av familjen men du agerar inte ut detta genom att exkludera dem, som i detta fall, exempelvis ett julkort till deras egen släkt. Känn vad du vill men agera som en bra, vuxen människa.
  • ungbrunett
    Anonym (Usch) skrev 2016-12-09 14:53:12 följande:

    TS, det är under all kritik att utesluta bonusbarnen.

    Du är vuxen och har själv valt att vara med din partner och därmed ingick barnen på köpet.

    Som bonusFÖRÄLDER finns inget annat korrekt att göra än att låta HELA familjen känna sig inkluderad och delaktig.

    Hemskt med folk som dig.

    Svärmor reagerar helt och hållet på ett vettigt sätt.

    Du däremot verkar inte ha nån skam i kroppen.


    Här kan vi dock snacka överreaktion.

    Sluta med tramset om att "du har själv valt".. ts behöver inte se sig som en bonusförälder och får känna precis som hon vill. Sluta fördöma.
  • Brumma
    LizKa skrev 2016-12-09 17:13:14 följande:

    Det är nog ingen större skada och de barnen är så stora att de troligen änd inte var intresserade av att posera för ett julkort.


    Skillnaden att inte vilja och inte bli tillfrågad..

    En tolvåring är dessutom inte sådär jättestor i alla lägen..
  • ungbrunett
    Anonym (Slug) skrev 2016-12-09 14:59:33 följande:

    Jag anser att det är ett väldigt tabubelagt ämne och därför undviker många att diskutera förkärlek till det egna biologiska barnet. Anledningen är just att det krockar med idealet att man ska behandla alla barnen i familjen lika. Du får inte falla för frestelsen att prioritera ditt eget barn framför bonusbarnet med hänsyn till bonusbarnets känslor. De flesta förstår att ett sådan agerande är förkastligt eftersom det sårar bonusbarnet och det fyller bonusföräldern med skamkänslor.


    Jag vill dra mig till minnes att jag har sett någon här på familjeliv som sagt att man ska älska sina bonusbarn lika mycket som sina egna och behandla dem likadant. Tror hon var ihop med en man som inte hade barn, men hon själv hade det. Och krävde det av honom. Och sa att han faktiskt kände så.

    Nåja, de som inte är bonusföräldrar kan omöjligt veta och det får vi leva med. dock tror jag, som någon varit inne på här, att det i samhället inte finns någon förväntning på att man ska älska dem som sina egna. Dock behandla med respekt och värdighet och tänka utifrån barnperspektivet. Inte samma sak som att hänge sig fullt ut. Hatar man det har man vuxenansvar att lösa det, och funkar det inte så måste man förstå att man själv får dra.
  • Marten

    Om din sambo/make hade gjort samma sak och exkluderar dina barn hade det känts OK?

    Startar man en ny familj skall väl alla barn i den utökade familjen behandlas lika och få/ges samma möjligheter.

    När jag läser alla dessa trådar ( för det är många) ser det utifrån ut som att en del av familjen konstant mobbas, undantas och exkluderas oftast av kvinnan mot mannens tidigare barn. Det är inte barnens beslut att separera och skapa en ny familj, det är ni- de vuxna i sammanhanget som tar det beslutet och har ansvaret för att alla barnen mår bra.

    Ingen säger att det är lätt men det verkar ofta som att försöken är halvhjärtade från de vuxnas sida. Att barnen inte är helt positiva kan inte åläggas dem, det är inte deras beslut. De hänger bara med för de kan inget annat göra.

Svar på tråden Julkort.. måste man inkludera bonusbarnen?