• Anonym (F.d. addict)

    Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?

    Jag har varit nykter och drogfri i snart 5 år. Jag tog mig ur missbruket med en klar ambition att detta var inte det liv jag ville leva och att jag är mer värd än att umgås med självdestruktiva människor som bara vill dra ner en i träsket. Ja jag låter hård när jag säger så, men efter att ha umgåtts med missbrukare i ungefär 17 års tid, har jag förstått att många av dessa människor faktiskt vill leva det där livet. I de här kretsarna går livet endast ut på tillgången på alkohol och droger, och har man inget att erbjuda är man ingenting värd.

    Ingenting betyder något i de här kretsarna. Smicker och vänlighet har alltid en baktanke, att man ska bjuda på något och alltid ställa upp när det behövs.

    Jag som har erfarenhet av missbrukskretsar i flera olika städer kan nu med fog säga att de flesta av dem är samma skrot och korn. Det enda de gör är att tycka synd om sig själva och livet för dem är ingenting värt utan tillgången till alkohol och droger. De har ofta ingen vilja att ta sig ur det destruktiva livet, inga drömmar eller ambitioner. Och de som försöker dra sig ur "gemenskapen", (som jag) ses som svikare och de gör tamejfan allt för att hålla en kvar på botten. När man förklarar att man vill göra något annat med sitt liv, att man inte vill leva det destruktiva livet, tycker de till en början att det är bra att man tänker så, men lik förbannat försöker de på alla sätt hindra en när man väl omsätter (eller försöker omsätta) orden i handling!

    Jag tror därför inte längre ett skit på att alkoholism eller drogberoende skulle vara en "sjukdom". Dessa människor vet mycket väl att de har ett val, men de väljer flaskan eller drogerna, antagligen för att de tycker det är "häftigt" att leva det där livet.

    De super/drogar för sina pengar och sen klagar de över att de inte har någon mat hemma. Eller så gnäller de över att ingen bryr sig om dem eller vill hjälpa dem, när de i själva verket inte vill bli hjälpta! Dessutom så har de ofta några "möjliggörare" i sin släkt eller bland vänner som ger dem pengar och upprätthåller på så sätt deras leverne.

    Känner flera personer i dessa kretsar som genomgått ett antal behandlingar på olika hem, men när de kommer ut igen fortsätter de som vanligt. Jag själv har haft ett helvete bara att försöka ta mig ur "gemenskapen" och har fått flytta till hemlig ort med skyddad adress bara för att dessa personer tycker jag har svikit dem och vill hämnas.

    Jag tror det är dags att samhället slutar dalta med dessa människor, som inte vill någonting med sina liv och som inte är motiverade till något. Tvinga dem till arbete bara! Tvinga dem att göra rätt för sig, det är rätta medicinen.

    Ja jag låter jävligt hård nu men jag tror det är det enda som hjälper.

  • Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?
  • Anonym (Undrar)
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-11 10:49:01 följande:

    Vad menar du med att jag var en av de sämre? Jag kom ju som sagt till insikt och det har jag endast fått beröm och eloge för, utom här på FL där alla ska vara så jävla motvalls hela tiden, bara för att. Ibland undrar jag vad det är för sorts människor som skriver här. Ni å eran sida är ofta t.o.m. sämre än missbrukarna jag umgicks med. Speciellt du (jag har sett dig i andra trådar där du ofta har en hård attityd mot allt och alla) verkar vara en av FL:s mer förhärdade typer.

    När jag ser många svar här så börjar jag fundera på om jag trots allt inte skulle ha stannat kvar i det där livet. Det som får mig att inte göra det är allt stöd jag har från människor på min nuvarande arbetsplats och i min nya omgivning. Men man får kanske ta hänsyn till att många som hänger på det här forumet egentligen är olyckliga människor, och är man själv olycklig och känner sig misslyckad, vill man inte se andra som har lyckats. Du är säkert en av dem.


    Det här inlägget visar bara att du är svag. Bara för att vi inte tycker det är okey, att visa sådant förakt för andra missbrukare som du gör, så gör du åter igen ett misstag och tar på dig offerkoftan.

    Du tycker alla är dåliga förutom du själv och det bara för att vi inte berömmer dig.

    Varför skulle vi berömma dig, du som bara slutade med ditt missbruk eftet 17 år, eftersom det bara var att sluta, hur lätt som helst enligt dig.

    Man berömmer folk som kämpar, man beundrar de som lyckats med något svårt, inte sådant som är hur lätt som helst.
  • KlunsSmurfen
    Anonym (Undrar) skrev 2016-12-11 20:53:27 följande:
    Det här inlägget visar bara att du är svag. Bara för att vi inte tycker det är okey, att visa sådant förakt för andra missbrukare som du gör, så gör du åter igen ett misstag och tar på dig offerkoftan.

    Du tycker alla är dåliga förutom du själv och det bara för att vi inte berömmer dig.

    Varför skulle vi berömma dig, du som bara slutade med ditt missbruk eftet 17 år, eftersom det bara var att sluta, hur lätt som helst enligt dig.

    Man berömmer folk som kämpar, man beundrar de som lyckats med något svårt, inte sådant som är hur lätt som helst.
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-07 19:22:18 följande:

    [...]Jag tror därför inte längre ett skit på att alkoholism eller drogberoende skulle vara en "sjukdom". Dessa människor vet mycket väl att de har ett val, men de väljer flaskan eller drogerna, antagligen för att de tycker det är "häftigt" att leva det där livet. [...]


    Ja, hade det inte varit för liknande kommentarer där TS drar alla över en kam och hur lätt det var hade antagligen de flesta inläggen handlat om berömma det som är bra, att det är starkt gjort och att alla förtjänar en andra chans, när någon gjort sej förtjänt av den ska man inte kasta sten på den som försöker. Men den som försöker ska inte visa det genom att kasta sten på andra.

    Verkar finnas en del kvar med personligheten att bearbeta, bättre att hålla ribban högt och glädjas över framstegen än att se ner på andra för att känna sej bättre.

    Tror att TS glömt de 17 år det tog att komma till insikt, och det krävdes något för att kunna ta ansvar för att verkligen sluta. Det låter inte lätt.

    Att bli tvungen att kämpa för att slippa sina gamla missbrukar kompisar är en erfarenhet som TS delar med så många andra och en bidragande orsak till att så många får återfall.
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 17:51:46 följande:
    Jag antar att du själv aldrig försökt hjälpa människor som inte vill bli hjälpta, så att du kan uttala dig om det, menar jag.
    När det spårar ut för anhöriga eller vänner vänder man dem inte ryggen så fort det börjar bli jobbigt, det märks när de inte vill bli hjälpta och de har väldigt lätt för att vänta ryggen till själva när man sätter gränser och vägrar acceptera dåligt beteende, de projicerar och det blir omedelbar offermentalitet. De inser inte hur mycket de avslöjar om sej själva när de slänger skit på andra.
    Klarar de att hålla upp så länge de inte behöver fly från verkligheten och vägrar ta tag i det där emellan är jag tveksam till att de har en sjukdom.
    Är tur man vägrar bli medberoende, en del av att ta ansvar för sitt eget liv.
    www.evah.org/html/projisering.htm
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-09 10:51:45 följande:
    Inte svårt. Bara att dra in ersättningen från soc tills klienten bestämt sig för att bli nykter. Idag är ju ett villkor för att få socpengar någon form av motprestation och att man är inskriven på AF och aktivt söker arbete. Ändå finns det många missbrukare som kringgår det där och ändå får försörjningsstöd. Det är fel att det fungerar på det viset.
    En del kanske blir mer motiverade att ta tag i sina liv men hur blir det med övriga?

    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-09 11:00:26 följande:
    Har du själv umgåtts i sådana kretsar? Vad vet du om mitt liv och mina erfarenheter? Hur kan du uttala dig när du inte känner mig eller dem som jag har umgåtts med? Nej, gruppdynamiken är inte alltid helt uppenbar när man först lär känna en grupp människor. Man märker det mer och mer efterhand

    Citerar:

    "Sen behöver inte jag vara bland destruktiva människor för att förstå att man ska undvika dessa". Som sagt, du har inga egna erfarenheter, du vet inte ett dugg vad du snackar om.

    Ska du som saknar erfarenheter av det livet komma och lära mig hur det fungerar eller inte fungerar, som inte har varit där själv? Hur ung är du?
    Man behöver inte vara missbrukare för att förstå hur de fungerar.

    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-07 20:05:26 följande:
    Jag finner det konstigt. Jag har erfarenheten av att FL:are överlag föraktar missbrukare. Har sett några trådar där flera medlemmar menar att missbrukare är parasiter, men nu när jag, som varit där, gör avbön så är det andra tongångar. Vet dem som har fått hur mycket stöd och hjälp som helst, men som ändå inte velat ta sig ur skiten. Vad hände med det gängse FL-mantrat: "Man har alltid ansvar för sitt eget liv". Gäller det bara vissa men inte andra? Det är ingen som tvingar en alkoholist att dricka, och ingen som tvingar knarkaren att ta droger. När jag bestämde mig för att sluta så gjorde jag bara det, och det är jag tacksam för, då jag mår 100 ggr bättre idag.
    Alla ska ta ansvar för sina handlingar, finns inga undantag.
    Att ta ansvar för sitt eget liv är för många lättare sagt än gjort, men det är ett mål för din egen skull för ingen annan kommer att ta ansvar åt dej. Även om du hade fått hjälp att sluta så var det ingen som slutade åt dej. Krassa verkligheten, ingen verkade ha tagit ansvar för att du inte skulle hamna i missbruk, även om du varit 13 så var det ingen annan som lyckades ta ansvaret. Det hängde på dej och det sket sej för att du inte lyckades ta ansvaret själv.
    ined skrev 2016-12-08 05:40:16 följande:

    Jag håller med dig totalt. Varit utsatt för missbrukare (förälder) och det är så jävla sant att det inte är en sjukdom. Det är ett val. Spelar ingen roll vad som ligger bakom (diagnoser, psykisk sjukdom, kriser) du väljer för att du Vill. Inte måste, utan vill. Spriten/drogen/whatever är viktigare än ditt barn, familj, vänner, jobb, liv.

    Sedan finns det givetvis de som behöver stöd att komma ur ett missbruk. Självklart. Men det är rätt att finns en vilja så går det. Tyvärr når inte många dit.


    Och så finns det de som blir helt förstörd psykiskt och behöver konstant övervakning för att inte trilla dit igen.
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:
    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.
    Jag blir förbannad på de som har en lång väg kvar till parkbänken, de som egentligen har stora förutsättningar att sluta jämfört med så många andra som lyckades, men vill inte.
    Anonym (missbruk?) skrev 2016-12-09 08:43:41 följande:
    Men lösningar till att göra rätt för sig finns det gott om. Men det finns allt för många som gör fel för sig på samma gång p.g.a. att pengar inte motsvarar en adekvat konvertering av energi, vilket arbete är: "en omfördelning av energi". Pengar ger bara användarna ett falskt intryck av balans sett till skenbar omfördelning i utfört arbete mellan en säljare och en kund som styrs av dynamiska istället för statiska system. För att det ska vara balans skulle i så fall alla arbeten ha samma lön och allt skulle kosta lika mycket. Men då skulle t.ex. en snickare alltid göra rätt för sig energimässigt medans en börsmäklare skulle göra mindre rätt för sig än en arbetslös som går till fots ett par km varje dag för att stämpla. Dessutom skulle det bli mer survival of the fittest och mindre social välfärd för de som är utsatta, t.ex. missbrukare, småbarnsföräldrar, pensionärer, feta, sjuka, handikappade.

    Är det otydligt någonstans är det för att jag missbrukar, för i skrivande stund är det helt logiskt.

    Lyckas jag bli rik på billiga YouTube klipp utan ansträngning eller parfym som luktar kodynga har konsumenterna bevisat att jag förtjänat varenda öre
    Tjänar jag pengar på andras bekostnad är det tveksamt om jag är värd några pengar öht.

    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-09 12:23:08 följande:
    Äntligen ett vettig människa som förstår! Det är skillnad mellan oss som behövt ha med dessa människor att göra och dem som inte behövt det. Hädanefter får de plocka upp sina egna spillror. Jag vet att de flesta av dem kan om de vill. Speciellt med tanke på att det enda många av dem lider av under de få dagar då de är nyktra är att allt känns så "tråkigt". Herregud, det har aldrig varit meningen att vuxenlivet ska vara roligt och festligt jämt. Har man tråkigt kan man väl istället se till att sysselsätta sig med något kreativt. Varför ska flaskan och drogerna vara lösningen på allt i det här själlösa konsumtionssamhället? Vanliga svenssons ser fram emot helgen då de kan supa sig fulla och ser detta som det högsta i livet, det roligaste man kan ha. Är det då underligt att en del människor hamnar i missbruk? Det uppmuntras ju till att supa och knarka överallt, inte minst på TV. Det är ett sjukt samhälle vi lever i där giftiga kemikalier är lösningen på alla problem och allt dåligtmående.
    "Det är skillnad mellan oss..."??? glöm inte att du själv varit en av dem, du får lära dej att skilja på vi som i "alltid har tagit avstånd men fått lida av konsekvenserna av andras missbruk" och "vi som får lida av konsekvenserna av vårat missbruk"
    Det är skillnad på de som alltid tagit verkligheten som den är och de som försöker fly. Det är missbrukare som ser giftiga kemikalier som lösningen, inte de andra, skuldbelägg inte dem för dina egna misslyckanden.
    Alexander Bergbacka skrev 2016-12-09 21:10:58 följande:

    Det kan ju vara en ide att påpeka att det inte är missbruk som gör folk till idioter eller våldsamma, utan vad det handlar om är idioter och våldsamma som utöver detta, av olika anledningar, också är missbrukare.


    Missbruk *är* en psykisk sjukdom, och någonting som vem som helst kan drabbas av, både den snällaste och generösaste människan i världen och den sjukaste j*vla psykopaten du kan tänka dig.


    Stämmer på många, de har lätt att hamna i missbruk för att de skiter i konsekvenserna men alla som trillar dit var inte idioter från början.
    Anonym (vuxet barn) skrev 2016-12-09 23:19:14 följande:

    Ts har helt rätt. Ibland tänker jag att missbrukare är personlighetsstörda och att det borde vara deras främsta "sjukdom".


    Förutom fysiskt beroende riskerar man att hamna där eller riskerar att hamna i missbruk p.g.a. det.
    fornminne skrev 2016-12-10 19:08:16 följande:

    Jag tycker synd om missbrukare så länge de bara förstör för sig själva. Men tyvärr förstör de ju ofta för andra också.

    En av mina bästa kompisar har växt upp med en alkoholiserad far. Han kom och gick, samt utnyttjade både mamman och senare min kompis ekonomiskt och på andra sätt. I 30-årsåldern bröt hon all kontakt med honom.

    Jag kan förstå att han har en sjukdom. Men jag har svårt att tycka synd om honom pga att han har gjort sin dotter så illa. Jag har även svårt att sympatisera med hennes mamma, som var medberoende / en möjliggörare. Ingen av dem tog egentligen sitt föräldraansvar. 

    Som vuxen kan man ju alltid välja att inte ha kontakt med missbrukare, inte umgås med dem. Men barn har inget val, särskilt inte när missbrukaren finns i den egna familjekretsen.


    Det slår slit i huvudet på en del men man ger inte folk ursäkter och tycker synd om de som normaliserar sitt eget beteende, de sköter det så bra själva.
    Anonym (Nej) skrev 2016-12-11 11:00:30 följande:

    KlunsSmurfen:

    Han har alltid knarkat för att slippa känna. "Fly" verkligheten som för honom varit jobbig. Jag tror aldrig det varit särskilt kul och fest med drogerna, han har nog känt sig rätt misslyckad nästan hela livet av olika anledningar. Ledsamt och tragiskt.


    OK

    Anonym (missbruk?) skrev 2016-12-08 14:26:11 följande:
    Ap ap. Föreskrifterna säger att man är missbrukare om man nyttjar illegal narkotika. Då måste man vara det för det är precis så som folk resonerar kring andra ämnen och frågor på det här forat. Man kan inte vara inkonsekvent! Det är typiskt för sådana som saknar insikt t.ex. missbrukare. :D
    Drogmissbruk ? Wikipedia:
    Drogmissbruk är en form av substansmissbruk, när en drog används på ett sätt som anses skadligt för användaren (fysiologiskt, fysiskt eller psykiskt).
    sv.wikipedia.org/wiki/Drogmissbruk
    Anonym (missbruk?) skrev 2016-12-08 14:26:11 följande:
    Ap ap. Föreskrifterna säger att man är missbrukare om man nyttjar illegal narkotika. Då måste man vara det för det är precis så som folk resonerar kring andra ämnen och frågor på det här forat. Man kan inte vara inkonsekvent! Det är typiskt för sådana som saknar insikt t.ex. missbrukare. :D
    Alkoholism ? Wikipedia:
    Alkoholism är en term med flera och ibland motsatta definitioner. I allmän och historisk användning refererar alkoholism till ett tillstånd av fortsatt konsumtion av alkoholdrycker trots de hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser det orsakar. Inom hälso- och sjukvården är alkoholism inte ett vedertaget begrepp eller diagnos, man särskiljer substansrelaterade tillstånd genom definierat missbruk (för fysiologin, fysiken eller psyket skadligt bruk av alkohol) alternativt beroende.

    Även termen riskbruk används inom sjukvården för att definiera ett riskabelt bruk av alkohol, där personen inte uppfyller kriterier för vare sig missbruk eller beroende. Bruk av alkohol betraktas inom sjukvården som en livsstilsfaktor i likhet med kost, motion och tobaksanvändning.

    Begreppet alkoholism kan i vissa sammanhang referera till en dragning åt konsumtion av alkohol och/eller en förhindrad förmåga att känna igen de negativa effekterna av överdriven alkoholkonsumtion. Även om inte alla dessa definitioner specificerar pågående och fortgående alkoholbruk så gör vissa det, och kan också ta upp konsekvenser av långvarigt alkoholmissbruk såsom fysiskt beroende och abstinens.

    sv.wikipedia.org/wiki/Alkoholmissbruk


    Kemiskt beroende ? Wikipedia:
    Kemiskt beroende eller fysiskt beroende innebär att vissa personer efter regelbundet intag av vissa droger, till exempel alkohol, nikotin, opiater eller bensodiazepiner, vänjer sig vid drogen genom toleransutveckling och samtidigt skapar ett behov av ytterligare intag. Då kroppens tolerans mot droger ökar i takt med användandet, kan det i värsta fall resultera i fysiska eller psykiska problem, eller också överdos när det handlar om grövre droger.

    Beroendet har flera orsaker. En är att vissa droger påverkar hjärnans belöningssystem, som är en viktig del i vår förmåga till inlärning och till att uppleva lyckokänsla, eufori. En annan del i beroendeutvecklingen är att många människor har genetiska förutsättningar som skapar en sårbarhet för att utveckla ett kemiskt beroende. Denna sårbarhet kan inte ensam orsaka beroende. Det krävs också ett beroendeframkallande medel för att starta denna process. En tredje faktor som spelar roll är exponeringen för drogen: hur den sker (droger med mycket snabb effekt, till exempel kokain, är mer beroendeframkallande än de med långsamt insättande effekt), under hur lång tid som man utsätter sig för drogen (ju längre tid man använder droger desto större risk för beroende) och drogens koncentration (man blir snabbare beroende av alkohol om den är i form av sprit än i form av öl).

    Det är relativt lätt att hamna i ett kemiskt beroende, men ytterst svårt att gå ur, delvis p.g.a. att denna typ av beroende också medför ett psykiskt beroende. Ofta blir "lösningen" att personen går från ett beroende till ett annat, till exempel att alkoholism övergår i läkemedelsberoende etc.

    Kemiskt beroende, som nikotinism, alkoholism, läkemedelsberoende och olika former av narkomani, kategoriseras som sjukdomar, vilka alla är kroniska. En viktig del i detta kroniska förlopp är att hjärnans olika system (bl.a. belöningssystemet) förblir mer känsliga för beroendeframkallande substanser. Det är därför lugnande medel, till exempel Valium eller Sobril, kan starta ett återfall i alkoholmissbruk: alkohol och bensodiazepiner (såsom Valium och Sobril) påverkar hjärnan på ett liknande sätt.

    Typiskt för kombinationen kemiskt beroende och psykiskt beroende är bl.a. att personen inte själv uppfattar sig vara sjuk och följaktligen inte söker vård förrän medicinska komplikationer eller andra invalidiserande följder tillstöter, till exempel lungemfysem, leverförfettning, skrumplever, bukspottkörtelinflammation, utslagning ur familjeliv, arbetsliv etc., om ens då.

    sv.wikipedia.org/wiki/Kemiskt_beroende



    Psykiskt beroende ? Wikipedia:
    Psykiskt beroende föreligger när behovet av "mentala kryckor" för banala aktiviteter är ett faktum. "Mentala kryckor" kan vara nappar, nallar, mobiltelefoner, cigaretter, alkohol eller ataraktika etc.

    Exempel på psykiskt beroende är när någon alltid tänder en cigarett i samband med ett telefonsamtal, utan att något direkt "sug" efter nikotin föreligger, eller att knappa på mobilen i tid och otid. Ett annat vanligt exempel är behovet att ta en drink innan någon bjuder upp en annan till dans.

    Det psykiska beroendet kan för personer som är disponerade att bli kemiskt beroende leda till nikotinism, alkoholism och/eller narkomani. För en psykiskt beroende person består tryggheten i det bestående, även om detta är negativt för individen.

    Andra typer av psykiskt beroende som i hög grad liknar kemiskt beroende är köpberoende och spelberoende.

    sv.wikipedia.org/wiki/Drogmissbruk








  • Anonym (Vänder de ryggen)
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-09 12:23:08 följande:
    Äntligen ett vettig människa som förstår! Det är skillnad mellan oss som behövt ha med dessa människor att göra och dem som inte behövt det. Hädanefter får de plocka upp sina egna spillror. Jag vet att de flesta av dem kan om de vill. Speciellt med tanke på att det enda många av dem lider av under de få dagar då de är nyktra är att allt känns så "tråkigt". Herregud, det har aldrig varit meningen att vuxenlivet ska vara roligt och festligt jämt. Har man tråkigt kan man väl istället se till att sysselsätta sig med något kreativt. Varför ska flaskan och drogerna vara lösningen på allt i det här själlösa konsumtionssamhället? Vanliga svenssons ser fram emot helgen då de kan supa sig fulla och ser detta som det högsta i livet, det roligaste man kan ha. Är det då underligt att en del människor hamnar i missbruk? Det uppmuntras ju till att supa och knarka överallt, inte minst på TV. Det är ett sjukt samhälle vi lever i där giftiga kemikalier är lösningen på alla problem och allt dåligtmående.

    Jag ska tillägga att jag inte själv har ägnat mig åt droger i någon större omfattning. Av ren nyfikenhet över vad som var så speciellt så provade jag röka på 2 gånger i min tonår. Men jag ifrågasatte vad fasen jag höll på med och bestämde mig för att aldrig bli som de människor som förstört mitt liv. Jag bestämde mig där och då för att aldrig droga mig istället för att komma tillrätta med mina problem.  

    Jag tvingades växa upp i dessa kretsar och har fått uppleva en familj i fullständigt kaos för att EN person inte kunde hålla fingrarna borta från flaskan. Vi var en glad och bra familj tills den här personen dök upp och slog sönder allt jag och mina syskon visste. Vi fick uppleva många år där vi på nära håll fick se hur en person gick från vettig till totalt avskärmad.  


    Likaså har några av mina släktingar ägnat/ägnar sig åt ta allt de kommer över och älskar att förstöra livet för oss andra. De saboterar för alla runtomkring sig och framförallt sina barn. Mitt hjärta blöder när jag ser vilken uppväxt dessa barn får där föräldrarna värderar sina droger högre än sin egen avkomma. 
    Jag gör vad jag kan för att ge barnen en meningsfull barndom men man kan aldrig ersätta den förälder som borde funnits där men som valde något annat istället. 

  • Anajine89

    Jag har aldrig använt droger. Men kan säga att dom flesta som gör det mår psykiskt dåligt. Det finns så många olika mentala sjukdomar. Jag har tex Borderline personlighetsstörning, Posttraumatisk stress, hsp.

    Att säga till en missbrukade att bara ta tag i sitt liv är som att säga till någon
    som har psykiska sjukdomar att bara "ändra på sig" Det är inte så lätt.

    När du var missbrukare innan du kände att du ville sluta, ville du sluta? nej för du fortsatte. Då kan du INTE klaga på andra och dessutom inte klaga på någon om du inte vet varför den personen missbrukar....

  • Anonym (Ödmjukhet)
    Queennr1 skrev 2016-12-07 20:24:59 följande:
    Det är helt enkelt extra beklämmande att någon med din bakgrund visar så lite insikt helt enkelt. Och avbön gör man inte genom att förakta andra. Jag ser ingen värdighet i din inställning, utan snarare ett uttryck för en projicering. Ditt eget självförakt för fen du var har du inte tagit i tu med, vilket i mina ögon ser ut som du egentligen inte alls tillfrisknat även om du är nykter just nu. Om du på riktigt hade tagit i tu med din sjukdom skulle du ha mer kunskap om den än vad du faktiskt har. Utan kunskap om sjukdomen så mångdubblas också riskerna för ett återfall. Så var försiktig.
    Väl talat!

    TS! Du visar både förakt, brist på kunskap och framförallt brist på ödmjukhet. Jag har också varit missbrukare och umgåtts i sådana kretsar men tagit mig ur det. Det jag känner är tacksamhet att jag klarade det, och ödmjukhet inför krafter som är större än vi själva men först och främst medlidande med alla de som inte är lika starka eller har samma tur som du och jag; och andra före detta missbrukare.

    Du säger att det är ett val och inte en sjukdom att missbruka, jag håller inte med. Ingen börjar supa/droga sig en dag med tanken "Nu jäklar ska jag bli missbrukare!"

    Att det är en sjukdom är något man vetat om i många, många år nu, att du inte håller med gör det inte mindre sant.

    Jag blir förfärad av att läsa det du skriver, men som Queennr1 skriver tänker jag också att med så lite kunskap och sådan brist på insikt löper du stor risk att trilla dit igen. Jag hoppas du får stöd när det händer, och inte möts av någon som du själv.
  • enoasisolen

    Bara för att det är "klassat" som sjukdom, så behöver det inte vara det. Forskarna är verkligen inte överens här.

    Jag drack väldigt mycket under 10 år. Jag är ung och då anses det vara "normalt". Jag trodde verkligen att det gjorde mig glad. Jag trodde verkligen på det. Det var som en religion. Självklart förnekade jag allt som en s.k. alkoholist. Jag hade en enormt dålig självkänsla, och hatade verkligen mig själv och alla omkring mig. Världens tyngsta offerkofta tröck ner mig varje dag, helt utan min vetskap. Jag var väldigt miserabel. 

    Tillslut mådde jag så desperat dåligt en söndag, så jag blev skjutsad till AA av min flickvän. Där kan de hjälpa dig att se. Det är tunga historier som berättas där, och jag skulle verkligen rekommendera alla att gå dit. Även om man inte dricker överhuvud taget. Bara för att se

    Jag gick dit tre gånger, men kände att det inte var något för mig. Varför? Alla där är "offer" för en sjukdom som kanske inte finns. Vissa börjar tro på alla de tolv stegen, gud och all den skiten. Det funkar, eftersom du lägger din tro på nånting. Men om ni hamnar där, fråga verkligen er själva om ni vill vara ett offer för resten av livet, då sjukdomen är "kronisk". Att sitta och älta gamla missöden för resten av sitt liv? Fyfan vad tragiskt. 

    Det stora problemet för mig är att jag växte upp som offer med en alkoholiserad farsa och galen morsa. De gav mig en stor tung offerkofta att bära på. Jag hade väldigt låga tankar om mig själv. Jag tog verkligen inte tag i någonting. Jag skulle kalla farsans supande för ett socialt arv han gav till mig. Han visade aldrig känslor. Har aldrig sett honom gråta. Han bedövade sig alltid med alkohol. 

    Jag trodde att sluta dricka var lösningen. Jag var så glad att jag grät dagligen pga av det. Men efter några veckor nykter mådde jag dåligt igen. Jag gjorde mycket självrannsakan och insåg varför jag var som jag var. Jag hade stora problem med att hantera känslor. Jag var fortfarande som ett barn känslomässigt. 

    Det gäller att försöka se, vilket kan vara väldigt väldigt svårt. Att försöka få någon att se att de tycker synd om sig själv kan vara extremt svårt. Man behöver någon slags uppenbarelse. Det är väldigt enkelt och bekvämt att skylla allt på allting annat. Många fungerar ofta så.

    Idag kan jag se hur jag var, vilket är helt oerhört skönt. Nu vet jag att det är JAG som måste försöka förbättra allt jag tycker är dåligt. JAG måste förbättra mig själv. Ingen annan kan göra mig bättre. Allt handlar om att ta ansvar.

    Alkoholism? Det är väldigt intressant om man läser in sig lite. Att kalla det för en sjukdom är enkelt. "Å, stackars mig, jag tog ett återfall". Är det en kronisk sjukdom som Niklas Strömstedt jämförde med cancer häromdagen, borde alla "alkholister" ha någon slags märkning, så att de helt enkelt inte får köpa alkohol.

    Det är mer komplext än så, anser jag.

  • Anonym (fd utslagen heroinista)
    enoasisolen skrev 2017-03-12 13:33:41 följande:

    Bara för att det är "klassat" som sjukdom, så behöver det inte vara det. Forskarna är verkligen inte överens här.

    Jag drack väldigt mycket under 10 år. Jag är ung och då anses det vara "normalt". Jag trodde verkligen att det gjorde mig glad. Jag trodde verkligen på det. Det var som en religion. Självklart förnekade jag allt som en s.k. alkoholist. Jag hade en enormt dålig självkänsla, och hatade verkligen mig själv och alla omkring mig. Världens tyngsta offerkofta tröck ner mig varje dag, helt utan min vetskap. Jag var väldigt miserabel. 

    Tillslut mådde jag så desperat dåligt en söndag, så jag blev skjutsad till AA av min flickvän. Där kan de hjälpa dig att se. Det är tunga historier som berättas där, och jag skulle verkligen rekommendera alla att gå dit. Även om man inte dricker överhuvud taget. Bara för att se

    Jag gick dit tre gånger, men kände att det inte var något för mig. Varför? Alla där är "offer" för en sjukdom som kanske inte finns. Vissa börjar tro på alla de tolv stegen, gud och all den skiten. Det funkar, eftersom du lägger din tro på nånting. Men om ni hamnar där, fråga verkligen er själva om ni vill vara ett offer för resten av livet, då sjukdomen är "kronisk". Att sitta och älta gamla missöden för resten av sitt liv? Fyfan vad tragiskt. 

    Det stora problemet för mig är att jag växte upp som offer med en alkoholiserad farsa och galen morsa. De gav mig en stor tung offerkofta att bära på. Jag hade väldigt låga tankar om mig själv. Jag tog verkligen inte tag i någonting. Jag skulle kalla farsans supande för ett socialt arv han gav till mig. Han visade aldrig känslor. Har aldrig sett honom gråta. Han bedövade sig alltid med alkohol. 

    Jag trodde att sluta dricka var lösningen. Jag var så glad att jag grät dagligen pga av det. Men efter några veckor nykter mådde jag dåligt igen. Jag gjorde mycket självrannsakan och insåg varför jag var som jag var. Jag hade stora problem med att hantera känslor. Jag var fortfarande som ett barn känslomässigt. 

    Det gäller att försöka se, vilket kan vara väldigt väldigt svårt. Att försöka få någon att se att de tycker synd om sig själv kan vara extremt svårt. Man behöver någon slags uppenbarelse. Det är väldigt enkelt och bekvämt att skylla allt på allting annat. Många fungerar ofta så.

    Idag kan jag se hur jag var, vilket är helt oerhört skönt. Nu vet jag att det är JAG som måste försöka förbättra allt jag tycker är dåligt. JAG måste förbättra mig själv. Ingen annan kan göra mig bättre. Allt handlar om att ta ansvar.

    Alkoholism? Det är väldigt intressant om man läser in sig lite. Att kalla det för en sjukdom är enkelt. "Å, stackars mig, jag tog ett återfall". Är det en kronisk sjukdom som Niklas Strömstedt jämförde med cancer häromdagen, borde alla "alkholister" ha någon slags märkning, så att de helt enkelt inte får köpa alkohol.

    Det är mer komplext än så, anser jag.


    Ja, det är synd att aA och 12-stegsprogrammet har fått ett sådant fäste och så envist hålls fast vid. Forskning jag har läst säger att AA är ungefär lika lyckat som att försöka ta sig ur missbruk helt själv och klart sämre än de drogfria alternativ som trots allt finns där ute, som SMART recovery. 

    Vad roligt att du kommit/håller på att komma till rätta med dig själv och alkoholen. Lycka till i framtiden.
  • Anonym (dbl)

    Det största problemet med att komma ur missbruk i Sverige är att när man har blivit nykter så är det liksom jaha vad händer nu. Och då är man i en väldigt tuff livssituation. Lägger man även till att man desutom oftast har rätt många psykiska problem, dels från missbruket i sig men också såna som man har sen långt innan man började missbruka. Som antagligen var orsaken att man började. Detta får man ingen vård för alls. Men det spelar egentligen ingen roll. Problemet är främst att om man inte är en normal och frisk individ i Sverige så får man det väldigt tufft. Sveriges sociala klimat är iskallt mot alla som av någon anledning inte passar in i "the swedish dream".

    Som nykter missbrukare har man egentligen bara två val, leva kvar i den missbruksmiljön men vara nykter själv eller söka sig till kristina grupper. Alla andra dörrar är stängda. Att det första är en dum ide fattar alla och det andra alternativet passar verkligen inte alla.

    Det här är något Sverige måste börja prata om och våga ta i. Att vårt sociala klimat är hemskt.

  • Anonym (K)

    Nu skriver läkarna ut knark på recept.

  • Anonym (Undrar)
    Anonym (K) skrev 2017-03-13 22:21:12 följande:

    Nu skriver läkarna ut knark på recept.


    Det har de ju alltid gjort, så det var ingen nyhet.

    De flesta behöver morfinpreparat för att klara smärtan de har.
Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?