Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?
Jag har varit nykter och drogfri i snart 5 år. Jag tog mig ur missbruket med en klar ambition att detta var inte det liv jag ville leva och att jag är mer värd än att umgås med självdestruktiva människor som bara vill dra ner en i träsket. Ja jag låter hård när jag säger så, men efter att ha umgåtts med missbrukare i ungefär 17 års tid, har jag förstått att många av dessa människor faktiskt vill leva det där livet. I de här kretsarna går livet endast ut på tillgången på alkohol och droger, och har man inget att erbjuda är man ingenting värd.
Ingenting betyder något i de här kretsarna. Smicker och vänlighet har alltid en baktanke, att man ska bjuda på något och alltid ställa upp när det behövs.
Jag som har erfarenhet av missbrukskretsar i flera olika städer kan nu med fog säga att de flesta av dem är samma skrot och korn. Det enda de gör är att tycka synd om sig själva och livet för dem är ingenting värt utan tillgången till alkohol och droger. De har ofta ingen vilja att ta sig ur det destruktiva livet, inga drömmar eller ambitioner. Och de som försöker dra sig ur "gemenskapen", (som jag) ses som svikare och de gör tamejfan allt för att hålla en kvar på botten. När man förklarar att man vill göra något annat med sitt liv, att man inte vill leva det destruktiva livet, tycker de till en början att det är bra att man tänker så, men lik förbannat försöker de på alla sätt hindra en när man väl omsätter (eller försöker omsätta) orden i handling!
Jag tror därför inte längre ett skit på att alkoholism eller drogberoende skulle vara en "sjukdom". Dessa människor vet mycket väl att de har ett val, men de väljer flaskan eller drogerna, antagligen för att de tycker det är "häftigt" att leva det där livet.
De super/drogar för sina pengar och sen klagar de över att de inte har någon mat hemma. Eller så gnäller de över att ingen bryr sig om dem eller vill hjälpa dem, när de i själva verket inte vill bli hjälpta! Dessutom så har de ofta några "möjliggörare" i sin släkt eller bland vänner som ger dem pengar och upprätthåller på så sätt deras leverne.
Känner flera personer i dessa kretsar som genomgått ett antal behandlingar på olika hem, men när de kommer ut igen fortsätter de som vanligt. Jag själv har haft ett helvete bara att försöka ta mig ur "gemenskapen" och har fått flytta till hemlig ort med skyddad adress bara för att dessa personer tycker jag har svikit dem och vill hämnas.
Jag tror det är dags att samhället slutar dalta med dessa människor, som inte vill någonting med sina liv och som inte är motiverade till något. Tvinga dem till arbete bara! Tvinga dem att göra rätt för sig, det är rätta medicinen.
Ja jag låter jävligt hård nu men jag tror det är det enda som hjälper.