• Anonym (F.d. addict)

    Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?

    Jag har varit nykter och drogfri i snart 5 år. Jag tog mig ur missbruket med en klar ambition att detta var inte det liv jag ville leva och att jag är mer värd än att umgås med självdestruktiva människor som bara vill dra ner en i träsket. Ja jag låter hård när jag säger så, men efter att ha umgåtts med missbrukare i ungefär 17 års tid, har jag förstått att många av dessa människor faktiskt vill leva det där livet. I de här kretsarna går livet endast ut på tillgången på alkohol och droger, och har man inget att erbjuda är man ingenting värd.

    Ingenting betyder något i de här kretsarna. Smicker och vänlighet har alltid en baktanke, att man ska bjuda på något och alltid ställa upp när det behövs.

    Jag som har erfarenhet av missbrukskretsar i flera olika städer kan nu med fog säga att de flesta av dem är samma skrot och korn. Det enda de gör är att tycka synd om sig själva och livet för dem är ingenting värt utan tillgången till alkohol och droger. De har ofta ingen vilja att ta sig ur det destruktiva livet, inga drömmar eller ambitioner. Och de som försöker dra sig ur "gemenskapen", (som jag) ses som svikare och de gör tamejfan allt för att hålla en kvar på botten. När man förklarar att man vill göra något annat med sitt liv, att man inte vill leva det destruktiva livet, tycker de till en början att det är bra att man tänker så, men lik förbannat försöker de på alla sätt hindra en när man väl omsätter (eller försöker omsätta) orden i handling!

    Jag tror därför inte längre ett skit på att alkoholism eller drogberoende skulle vara en "sjukdom". Dessa människor vet mycket väl att de har ett val, men de väljer flaskan eller drogerna, antagligen för att de tycker det är "häftigt" att leva det där livet.

    De super/drogar för sina pengar och sen klagar de över att de inte har någon mat hemma. Eller så gnäller de över att ingen bryr sig om dem eller vill hjälpa dem, när de i själva verket inte vill bli hjälpta! Dessutom så har de ofta några "möjliggörare" i sin släkt eller bland vänner som ger dem pengar och upprätthåller på så sätt deras leverne.

    Känner flera personer i dessa kretsar som genomgått ett antal behandlingar på olika hem, men när de kommer ut igen fortsätter de som vanligt. Jag själv har haft ett helvete bara att försöka ta mig ur "gemenskapen" och har fått flytta till hemlig ort med skyddad adress bara för att dessa personer tycker jag har svikit dem och vill hämnas.

    Jag tror det är dags att samhället slutar dalta med dessa människor, som inte vill någonting med sina liv och som inte är motiverade till något. Tvinga dem till arbete bara! Tvinga dem att göra rätt för sig, det är rätta medicinen.

    Ja jag låter jävligt hård nu men jag tror det är det enda som hjälper.

  • Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?
  • Anonym (F.d. addict)
    ined skrev 2016-12-08 05:40:16 följande:

    Jag håller med dig totalt. Varit utsatt för missbrukare (förälder) och det är så jävla sant att det inte är en sjukdom. Det är ett val. Spelar ingen roll vad som ligger bakom (diagnoser, psykisk sjukdom, kriser) du väljer för att du Vill. Inte måste, utan vill. Spriten/drogen/whatever är viktigare än ditt barn, familj, vänner, jobb, liv.

    Sedan finns det givetvis de som behöver stöd att komma ur ett missbruk. Självklart. Men det är rätt att finns en vilja så går det. Tyvärr når inte många dit.


    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.

  • Queennr1
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 04:45:20 följande:

    Tycker inte man ska uttala sig om man inte själv har varit i missbruk och umgåtts i de kretsarna. Ni är fel personer att bedöma mitt inlägg, för ni har inte gått igenom samma saker. Dessutom läser ni inte min TS ordentligt så ni får helhetsbilden.

    Till dig som undrade vad jag eventuellt har för diagnos - fråga dem det som var orsak till att jag var tvungen att flytta och skaffa skyddad adress. Vad har man för diagnos om man vill slå ihjäl någon som bara vill dra sig ur en gemenskap? Hade du tillåtit det?


    Fast vad vet du om andras erfarenheter? Varför inbillar du dig att du sitter på den enda sanningen?

    Min erfarenhet är att fd. Missbrukare och framförallt anhöriga har en tendens att inte alls se klart på situationen utan mer styrs av känslor än fakta och objektivitet.
  • Queennr1
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:

    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.


    Om du beskriver missbrukarlivet som "fest och roligt" så har du uppenbart ingen aning om vad du talar om och har antagligen aldrig varit i närheten av ett typiskt missbrukarliv.
  • Anonym (Nej)
    ined skrev 2016-12-08 05:40:16 följande:

    Jag håller med dig totalt. Varit utsatt för missbrukare (förälder) och det är så jävla sant att det inte är en sjukdom. Det är ett val. Spelar ingen roll vad som ligger bakom (diagnoser, psykisk sjukdom, kriser) du väljer för att du Vill. Inte måste, utan vill. Spriten/drogen/whatever är viktigare än ditt barn, familj, vänner, jobb, liv.

    Sedan finns det givetvis de som behöver stöd att komma ur ett missbruk. Självklart. Men det är rätt att finns en vilja så går det. Tyvärr når inte många dit.


    Fast nej. Det där stämmer ju inte riktigt faktiskt.
  • Anonym (Nej)
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:

    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.


    Min bror är missbrukare. Han har inte roligt och hans liv är inte nån jävla fest direkt. Det är misär.
  • Anonym (offer)

    Hej!

    Ts, vad bra att du tagit tag i ditt liv. Jag kan inte uttala mig om missbruk vad gäller allt och alla, MEN jag tror att detta offerbeteende du nämner är en viktig faktor i många fall. Det är nog något som inte belyses nog mycket då många kan rida lite på att det är en sjukdom och ha en mental inställning att de är offer..tror att man i många fall har något att vinna på att ändra bilden hur man ser på sig själv. ....för detta offerbeteende finner man ju på alla möjliga håll i samhället, inte bara bland missbruk. SÅKLART PRATAR JAG INTE OM ALLA. Men jag tycker ändå ts tar upp en viktig punkt.

  • Anonym (Undrar)
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:

    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.


    Klart du till slut du skulle få medhåll till slut.

    Vad är ditt försvar att slösat bort 17 år av ditt liv bara för att du valt att missbruka och umgås med missbrukare? De flesta av oss som inte är missbrukare har inte dem som vänner (även om vi har missnrukare i familjekretsen)?

    Hur kunde du tycka det var häftigt och kul?
  • Anonym (missbruk?)

    Min anledning till droganvändande grundar sig i miljöfaktorer. Sedan var det såklart en del nyfikenhet inblandat initialt. Men det finns inget direkt beroende kopplat till mitt användande, men jag förmodar att jag är lyckligt lottad som inte är speciellt sårbar för sådant. I Sverige kallas det missbruk ändå oberoende av vilka faktiska skäl som föreligger.

    Jag kan ha ett oerhört långt utlägg om varför jag inte är det minsta intresserad av att ta tag i mitt liv. Men då jag misstänker att det bara blir pajkastning så undviker jag det.

    I korthet kan jag säga att jag hellre förlitar mig på artificiellt stimulerad lycka än beror av vardagens nycker. Utifrån vad jag har skönjt för mönster så finns det allehanda saker som dränerar glädjen i tillvaron. Kan vara allt från jobbiga internettroll till att man blir utsatt för andra människors humörsvängningar. Dålig energi och karma sprids väldigt lätt genom den mänskliga faktorn. I perioder har jag själv varit spridare, men försöker undvika sådant numer genom att självvalt isolera mig. Har ändå alltid varit en person som inte fått ut något av att umgås med andra enda sedan barndomen. 

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 04:45:20 följande:
    Tycker inte man ska uttala sig om man inte själv har varit i missbruk och umgåtts i de kretsarna. Ni är fel personer att bedöma mitt inlägg, för ni har inte gått igenom samma saker. Dessutom läser ni inte min TS ordentligt så ni får helhetsbilden.

    Till dig som undrade vad jag eventuellt har för diagnos - fråga dem det som var orsak till att jag var tvungen att flytta och skaffa skyddad adress. Vad har man för diagnos om man vill slå ihjäl någon som bara vill dra sig ur en gemenskap? Hade du tillåtit det?

    Jag frågade dig om du hade diagnos eller en misstänkt sådan.
    Det du skriver i det sista stycke förstår jag inte mycket av.
    Om man har hot över sig, så agerar man efter detta oavsett vad annat det finns för annat.


    Sen har du fått diagnosen missbrukare, eller är du självdiagnostiserad?
    För en del inbillar sig att dom är missbrukare, sen visar det sig bara att de tagit olaglig narkotika och inte ens speciellt ofta.
    Sen har det även betydelse vad det är för narkotika vi pratar om, då vissa har inte ens går att missbruka eller bli beroende av.
    Så vad för narkotika är det vi pratar om?

    Sen har du gett mig och andra den uppfattning att du vill sparka på den som ligger, och har noll empati för deras situation.
    Vilket jag och säkert andra med mig, tycker är konstigt då du har erfarenheten om denna problematik, men har noll förståelse.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:
    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.

    Knappast!!!
    Du fantiserar om hur folk har det, och tydligt med det du säger att du har noll koll på den problematik som finns.
    Tragiskt att du startar en tråd om nått du inte har en susning om(men man kan ju tycka du borde ha mer kunskap, men extremt tydligt du inte har).
    Mitt råd är att du slutar diskuterar nått du inte kan nått om.
    Nu ser du bara ut som en mobbare, och en som sparkar på den som ligger.
    Ett råd till kan vara att du läser upp dig lite, så du får insikten att alla inte är som dig.
    Min gissning är att du använt narkotika som är enkelt att sluta med och saknar abstinensbesvär.
    Cannabis, svamp, LSD MDMA eller nått liknande?

Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?