Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?
Bara för att det är "klassat" som sjukdom, så behöver det inte vara det. Forskarna är verkligen inte överens här.
Jag drack väldigt mycket under 10 år. Jag är ung och då anses det vara "normalt". Jag trodde verkligen att det gjorde mig glad. Jag trodde verkligen på det. Det var som en religion. Självklart förnekade jag allt som en s.k. alkoholist. Jag hade en enormt dålig självkänsla, och hatade verkligen mig själv och alla omkring mig. Världens tyngsta offerkofta tröck ner mig varje dag, helt utan min vetskap. Jag var väldigt miserabel.
Tillslut mådde jag så desperat dåligt en söndag, så jag blev skjutsad till AA av min flickvän. Där kan de hjälpa dig att se. Det är tunga historier som berättas där, och jag skulle verkligen rekommendera alla att gå dit. Även om man inte dricker överhuvud taget. Bara för att se
Jag gick dit tre gånger, men kände att det inte var något för mig. Varför? Alla där är "offer" för en sjukdom som kanske inte finns. Vissa börjar tro på alla de tolv stegen, gud och all den skiten. Det funkar, eftersom du lägger din tro på nånting. Men om ni hamnar där, fråga verkligen er själva om ni vill vara ett offer för resten av livet, då sjukdomen är "kronisk". Att sitta och älta gamla missöden för resten av sitt liv? Fyfan vad tragiskt.
Det stora problemet för mig är att jag växte upp som offer med en alkoholiserad farsa och galen morsa. De gav mig en stor tung offerkofta att bära på. Jag hade väldigt låga tankar om mig själv. Jag tog verkligen inte tag i någonting. Jag skulle kalla farsans supande för ett socialt arv han gav till mig. Han visade aldrig känslor. Har aldrig sett honom gråta. Han bedövade sig alltid med alkohol.
Jag trodde att sluta dricka var lösningen. Jag var så glad att jag grät dagligen pga av det. Men efter några veckor nykter mådde jag dåligt igen. Jag gjorde mycket självrannsakan och insåg varför jag var som jag var. Jag hade stora problem med att hantera känslor. Jag var fortfarande som ett barn känslomässigt.
Det gäller att försöka se, vilket kan vara väldigt väldigt svårt. Att försöka få någon att se att de tycker synd om sig själv kan vara extremt svårt. Man behöver någon slags uppenbarelse. Det är väldigt enkelt och bekvämt att skylla allt på allting annat. Många fungerar ofta så.
Idag kan jag se hur jag var, vilket är helt oerhört skönt. Nu vet jag att det är JAG som måste försöka förbättra allt jag tycker är dåligt. JAG måste förbättra mig själv. Ingen annan kan göra mig bättre. Allt handlar om att ta ansvar.
Alkoholism? Det är väldigt intressant om man läser in sig lite. Att kalla det för en sjukdom är enkelt. "Å, stackars mig, jag tog ett återfall". Är det en kronisk sjukdom som Niklas Strömstedt jämförde med cancer häromdagen, borde alla "alkholister" ha någon slags märkning, så att de helt enkelt inte får köpa alkohol.
Det är mer komplext än så, anser jag.