Mannens ex blir bonusmamma till våra gemensamma! :(

Hur skulle du behandla mannen du fått dina barn tillsammans med då?

Själv skulle jag aldrig ta tillbaka en man som lämnat mig, det hade inte varit intressant för min del. Men för diskussionens skull kan vi ju ändå låtsas att jag skulle det och i det fallet hade min värdighet absolut satt trevlig mot den andra kvinnan som lägsta standard. Hennes barn hade hon aldrig behövt oroa sig för, jag skulle aldrig kunna känna agg mot barn och heller inte göra dem orätt på något sätt.

Jag håller för övrigt med om att mannen är den största skitstöveln i otrohetssoppor där den ena av bedragarna är singel vilket väl ts var, men om man har barn tillsammans så ställer det ju fortsatta krav på de inblandade vuxna att uppföra sig på ett sätt som barnen inte blir lidande av. Till det får nog att vara trevlig mot sitt ex anses höra.

Till sist har jag svårt att förstå att det ex som omtalas i den här tråden eventuellt är villig att ta tillbaka mannen när hon väl (antar jag?) vet att han lät en annan kvinna uppföra sig illa mot deras barn. Det är för mig det ulitimata sveket. Han ville inte, eller misslyckades med, att skydda barnen. Det är i särsklass det värsta lågvattenmärket jag vet.

Läser du inte vad ts skriver? Hon behandlade dom illa, därav denna tråd. Hon oroar sig för att mamman nu ska vara lika jävlig mot hennes ungar. När hon blev sur på mamman frös hon ut mannens barn ännu ner.

Hon var så pass hemsk mot barnen att dom inte vill komma till sin pappa mer och hatar ts!

Läser inte du vad hon skriver?

Ts oroar sig för att exet ska behandla TS barn lika jävligt som hon behandlat TS. Och när exet började behandla TS jävligt så svarade hon med att skjuta ifrån sig barnen.

Jag tror inte en sekund på att det bara är för TS agerande som barnen inte vill komma till pappan. killen verkar vara en skitstövel av rang och det är säkerligen inte bara sina partners han behandlar med respektlöshet. Så pappan har bäddat för den situationen rätt bra.

Dessutom kan man kan inte kräva att en 20-åring ska välkomna barnen med öppna armar och agera extramamma från dag ett. Man kan inte begära att någon ska agera extramamma om barnen redan har en.

För att en sådan konstellation ska fungera bra så krävs det att alla parter anstränger sig. Inklusive barn och blir man då motarbetad av någon part, i det här fallet exet, så behöver samtliga anstränga sig ännu mer. Vilket jag tror inte mannen gjort alls överhuvudtaget. Så att bara skylla på TS tycker jag är fruktansvärt arrogant, obildat och "jag behöver tycka ner andra för att själv må bra- attityd"

Men vad är det som säger att hon kommer att bete sig som en bitch mot TS då?
Det vet vi ju inte.

Men vad vet vi egentligen om deras familj var dysfunktionell?

Jag har också tolkat det som att TS är rädd att exet ska behandla hennes barn på samma sätt som TS behandlade hennes.
Sen när det gäller samarbete från barnens sida så tycker jag nog att det beror lite på barnens ålder också,om man ska kunna ställa krav på samarbete eller ej.
Och om jag har förstått det rätt så var barnen små då.
Och om TS behandlade dem illa,varför skulle de då vara trevliga mot henne?

Jag håller med dig om att mannen bär den största skulden här.
Han var inte bara otrogen utan lät dessutom TS behandling av hans barn pågå.
Och det är ingenstans ok. Han är det stora praktarslet här!
Men TS står ju inte heller helt utan skuld som dels inledde en relation med en upptagen man och dessutom behandlade hans barn illa.
Att hans ex i det läget reagerade och blev arg är fullt förståeligt.
Det hade jag också gjort om min man varit otrogen och sedan lät älskarinnan/nya flickvännen behandla våra barn illa utan att göra något.
Det är så lågt det bara går att sjunka!

Någon som är funktionell tar inte och är otrogen när det blir jobbigt, begär skilsmässa, flyttar in direkt med älskarinnan för att sedan lämna henne när det blir jobbigt i den relationen och tror att man ska få komma tillbaka till första partnern.

Någon som är funktionell tar och står upp för sig själv och sina barn. Kräver att få vara med barnen så mycket som möjligt. Säger ifrån när de blir behandlade illa i sitt egna hem. Tar ansvar för att de ska få den bästa relationen till alla nya familjemedlemmar. Tar ansvar för att ingen känner sig exkluderad.

Anledningen till varför TS ignorerade barnen från början var ju för att exet behandlade TS illa. Så allt säger att exet redan bitchar mot TS.

Jag tycker att man alltid kan ställa krav på samarbete oavsett barnens ålder. Men då självklart anpassat, och ställt utifrån allas förutsättningar. En treåring kan ju liksom omöjligt samarbeta på samma sätt som en 14 åring.

?det är ju just den attityden TS själv har använt genom att pga exet frysa ut mannens barn?.
- Jag förstår att TS befinner sig i en överjävlig situation, och att hon är stressad. Detta har också bidragit till att hon nu tänkt över sina livssynder. Självklart går det att ha empati för hennes nuvarande sits.
- Mannen är ett as, utifrån hur det beskrivs att han har betett sig
- Exet vet vi ingenting om hur hon egentligen betett sig. Har mycket svårt att tro att jag skulle vara övertrevlig mot någon som dels utan samvete stött på min make/partner och som han lämnat mig för, men framförallt då hen tagit honom inte inkluderat våra gemensamma barn i familjen, utan frusit ut dem. Finns ingen anledning för exet att vara särskilt trevlig här? Den hon måste samarbeta med är sin exmake, eftersom han (kanske) bryr sig om barnens bästa.
- Dessa barn är stora nu (konfirmerade), och det verkar ha gått MÅNGA år sedan TS och maken inledde relationen. Hur kommer det sig att hon inte under åren mellan 20 år-30 år (35 år??) hunnit eller lagt energi på att skapa sig/reparera relationen till bonusbarnen. Det är ALDRIG barnens fel att relationen till en vuxen är dålig. Gäller såväl privatliv som i skolan. Möjligen kan det vara en bakomliggande vuxen som gör att barnen är "svårflirtade", men är det balanserade och vettiga vuxna inblanadade så brukar relationerna bli bra. Här tycker jag varken att maken eller TS verkar vara ett dugg vettiga, exet går det inte att uttala sig om?.