IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?

Hur lång tid tog det för er innan ni fick börja med behandlingen? 

Och vad gick ni igenom på första mötet? Vi ska dit imorgon för fösta besöker. Börjar känna lite fjärilar i magen. 

Lycka till alla!

Hej, hoppar in här jag med. Sambon och jag har försökt sedan maj förra året. Har varit på utredning på privat klinik och fått konstaterat att våra värden är så dåliga att vi troligtvis aldrig kommer att bli gravida på egen hand. Vi har varit på genomgång och ska göra vårt första ivf-försök i januari. Är väldigt nervös inför hormonbehandling och ägguttag men ska samtidigt bli spännande.

Hur lång tid tog det för er innan ni fick börja med behandlingen? 

Och vad gick ni igenom på första mötet? Vi ska dit imorgon för fösta besöker. Börjar känna lite fjärilar i magen. 

Lycka till alla!

Hej, hoppar in här jag med. Sambon och jag har försökt sedan maj förra året. Har varit på utredning på privat klinik och fått konstaterat att våra värden är så dåliga att vi troligtvis aldrig kommer att bli gravida på egen hand. Vi har varit på genomgång och ska göra vårt första ivf-försök i januari. Är väldigt nervös inför hormonbehandling och ägguttag men ska samtidigt bli spännande.

Vi fick våra provsvar i mitten av september. Då kunde jag ha gjort spolningen direkt, men jag var osäker på vilken cykeldag var jag på så vi valde att vänta till efter nästa mens. Sen säger IVF-klinikerna att man ska påbörja nedregleringen dag 21. Min läkare sa att jag kunde börja när jag ville. Men jag valde att vänta till dag 21, vilket var igår. Så det har gått ganska snabbt för oss faktiskt. Sen säger läkaren att remissen till IVF tar 3 månader, återstår att se om det stämmer.

På första mötet pratade han om våra provsvar och vad som var nästa steg och att det skulle bli IVF. Vi blev även erbjudna en psykolog.

Jag är också nervös inför ägguttaget. Särskilt med tanke på hur ont spolningen gjorde. Men visst är det en spännande resa. Man hoppas verkligen att de kan ta ut fina ägg så det blir bra. Om du gör det före får du meddela hur det var.

 

 

Hej! Jag tar och hoppar in här.

Jag och min kille är oförklarligt barnlösa, konstaterat efter utredning som blev klar i slutet på augusti i år (hade försökt ganska precis ett år då). Har sedan dess gjort två misslyckade inseminationer, under tiden vi står i IVF-kön. Ska göra en trede och sista denna månad är det tänkt. 

Vi har gått via vårdgarantin, då väntetiden i Stockholm där vi bor är nästan ett år lång. Väntar nu på kallelse från Uppsala akademiska. Enligt garantin ska det ju ta tre månader att få en tid, och eftersom vi väntat ganska precis två nu, så borde IVF:en förhoppningsvis komma igång nån gång i vinter... Om vi bara kunde få den där kallelsen nån gång... Vore så skönt att åtminstone få ett datum att förhålla sig till, just nu känns liksom allt så diffust.. Ingen riktigt förklaring till varför vi inte lyckas bli gravida, och ingen aning om hur lång väntan kan bli till IVF:en.

Känner mig också väldigt orolig för att det ska vara något fel som inte behjälps med IVF, eftersom de nu inte lyckas förklara varför vi inte är gravida ännu. Inbillar mig att det skulle kännas lättare om man iaf visste varför, men det gör det kanske inte?

Hursomhelst, den här situationen är verkligen inte lätt att vara i...  så vore skönt att få skriva av sig lite och få prata med några andra som har erfarenhet och förståelse för vad man går igenom!

Är inte så farligt rädd för smärta och äggplock, hormonerna är det värre med tycker jag. Vet ju inte hur det påverkar ett redan lite svajjigt mående efter nästan 1,5 års misslyckade försök. Plus att januari/februari inte brukar vara min bästa tid rent psykiskt med eller utan ivf... Å andra sidan kanske det är lika bra att passa på då, förhoppningsvis går det ju vägen och då är det ju värt allt hursomhelst.. Men allra mest rädd är jag ju för att det inte ska gå alls, att göra försök på försök utan resultat.. Ska verkligen försöka att inte ta ut den olyckan i förskott eller tänka så långt fram, utan ta en sak i taget, lättare sagt än gjort dock...

Jag börjar också bli rädd för att det inte ska fungera. Först när vi fick informationen att det skulle bli IVF så var jag väldigt positiv, tänkte att "yes vi får hjälp och nu blir det snart en bebis". På senare tid har jag börjat inse att det kanske inte funkar på första försöket, eller andra osv. Vi har båda hållt oss väldigt positiva, men igår fick jag mig en dipp. 

Hoppas det är ok att jag skriver av mig lite, jag behöver få ur alla tankar som har party i mitt huvud. Igår tog jag första sprutan för nedregleringen. Jag har innan dess försökt få tag på min läkare för jag ville fråga att OM det mot all förmodan var så att jag fick en ägglossning (vilket jag har inte har haft innan) efter spolningen och blev gravid, vad som skulle hända med barnet då. Jag skulle börja ta sprutan dag 21, så det är ju för tidigt att testa. Jag tog ägglossningsprover runt dag 15 som var negativa. Men läkaren ringde aldrig upp mig, så igår på dag 22 tog jag den första sprutan. På kvällen tog jag ett ägglossningsprov (jag har haft ont i äggledaren/äggstocken sedan spolningen) som gav ett stark positivt resultat. Då fick jag lite panik. Tänk om detta är min första ägglossning och vår första chans att bli gravida och så har jag förstört det med sprutan. Eller tänk om jag är gravid eller blir det nu och det förstörs av sprutan. Samma resultat imorse.

Vet inte hur tillförlitliga testerna är, och tycker dag 22 är sent då jag brukar ha en 30-dagars cykel. Alldeles för mycket tankar. Och karlar svarar ju aldrig det man vill att de ska svara så gubben min säger bara ja och ska sen sova. Jag har också fått höra av en privatperson att jag borde kolla ifall jag har PCO, då jag vid spolningen hade 21 äggblåsor. Men läkaren sa att man har det bara om man har fler än 24 blåsor. Det kan ju också förklara varför jag inte har ägglossning och gått flera månader utan mens.

Sen på köpet så på eftermiddagen började jag hosta och få svårt att andas (jag har astma). Fick även en liten kramp i bröstet och såg vita prickar framför ögonen. Jag försökte komma på vad jag kunde vara allergisk mot hemma när gubben säger att det kanske är sprutan. Brukar inte kolla biverkningar men kollade upp dem då (eftersom astmaattacker inte ligger helt långt bort för mig) och såg att svår astmaattack var en sällsynt biverkning, plus blodproppar. Eftersom jag såg prickar trodde gubben att det kanske kunde tyda på en blodpropp, och det märker man inte när man sover sa han. Tack för den. Så det var svårt att somna igår. Fortfarande dålig i luftrören men mycket bättre nu. Tack för att jag fick skriva av mig och ber om ursäkt för så mycket text. =)

Det är klart man får skriva av sig, oftast mår man bättre när man har fått ur sig det som tynger en. Så här kommer mitt..

Vägen till ett barn ska verkligen inte vara lätt. Samtidigt som vi var och gick igenom hur hormonbehandlingen samt hur ägguttag ja hela ivf-behandlingen går till så skulle jag ta nya blodprov då mitt första sköldkörtelvärde var högt. Idag fick jag svar att det fortfarande är högt och ska börja äta Levaxin och fått en remiss för utredning.

Klart att detta är tufft för oss alla som går igenom och det känns alltid som att det är något, provtagningar, dåliga resultat, remisser och nya provtagningar. Hittills har jag ändå lyckats hålla modet uppe men det börjar dala.