IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?

Såg du fick kort protokoll. Fick det jag med när det är dags för oss. Berätta gärna hur det går och känns med hela processen, om du vill förstås!
Skönt att få ett försök innan jul. Hade velat det jag med :-/

Drömmer massor och konstigt gör jag i vanliga fall ändå men jag tycker mig ha huvudvärk oftare också sover jag dåligt. Har svårt att komma till ro och vaknar ofta.

Ska på första möte med akademiska torsdag nästa vecka, så börjar närma sig nu! Nervös men också skönt att ta nästa steg tycker jag.

Blev lite tidigare än jag trodde, eventuellt hinner vi ju med äp o insättning innan jul, så kommer krocka en del med mycket på jobbet.... Så ute optimalt på så sätt. Hur har ni gjort/tänker göra, pratar ni med chef eller annan på jobbet om behandling? Vet inte hur jag ska göra

Jag jobbar på ett ganska litet ställe så vi är som en liten familj, har bra kontakt och kan prata om det mesta. Jag har berättat för min chef så hon är medveten om vad som händer och sker och vet varför jag behöver vara borta från jobbet en del. Mina andra kollegor vet inget än, känns bra att bara en vet ifall saker och ting inte skulle gå bra.

Jag har fortfarande inte fått någon tid men står kort kortvarsel listan så jag har pratat med chefen och de närmaste kollegorna. Jag är lite av den sorten att jag inte tycker att andra ska behöva hålla sånt här hemligt utan att det ska vara okej att prata om. Jag tycker att det är lättare att gå igenom tunga saker när andra vet läget! Har ett jobb som är lite krångligt att bara vara ledig ifrån, måste alltid finnas en lösning så lika bra att folk vet och inte tror att jag har cancer eller annat allvarligt! Hade kollegor som blev oroliga bara under min utredning då jag typ aldrig är borta annars.

Jag har alltid huvudvärk, men jag hade det innan också. Det är möjligt att det har blivit värre av medicinen, har inte tänkt på det. Svårt att komma till ro har jag också, men när jag har somnat så sover jag ofta hela natten. Sover förmodligen inte djupt dock, är alltid trött oavsett om jag sover 4 timmar eller 14.

Vad spännande ni som ska göra äggplock och insättning redan innan jul. Hoppas verkligen det går bra för er. 

Jag har berättat för min chef nu. Eftersom jag var borta från jobbet den dagen jag gjorde spolingen, så frågade hon varför. Och då berättade jag. Vi brukar träna ihop så känner att jag har ganska bra kontakt med henne. Lite orolig dock eftersom det är varslingstider på jobbet, men det är väl olagligt att bli sparkad för sånt. Min förra chef hade jag aldrig sagt nåt till. Han sa till min kollega att inte skaffa barn när hon jobbade under honom. Men har man bra kontakt kan det nog vara bra, ifall man är borta från jobbet.

Jag önskar jag hade lite lättare att vara öppen, jag tycker snarare det är skönt att folk inte vet. Eller alltså vissa funkar det helt ok med, men sen finns ju andra vänner som man känner att man får ledsna ögonen av så fort man ses. Jag har väl egentligen inga problem med att folk känner till det, men jag vill kunna ha kontroll över när jag vill prata om det, och inte behöva vara rädd att få frågor om hur det går etc. Ibland är jag bara alltför skör för att orka med att svara utan att bryta ihop och ibland vill jag bara fokusera på helt andra grejer i livet än ttc. Därför kan jag uppskatta att umgås med folk som inte har en susning om vad vi går igenom (dock folk som inte har eller planerar att skaffa barn då helst). Då är fokus ju liksom nån helt annanstans automatiskt och man får mer upp ögonen för hur mycket annat man har i livet som är kul och bra!

Jag tror inte jag kommer säga till så många alls när vi gör själva behandlingen faktiskt, så få som möjligt egentligen. Det är framförallt för att jag vill kunna smälta resultatet av behandlingen innan någon hinner undra hur det har gått. Och så känner jag nog vare sig det blir positivt eller negativt.

Skönt att man kan göra det som passar en bäst! Vi är ju alla olika även i vanliga fall, vi har ju olika behov av att prata eller inte prata.

Jag har än så länge inte haft någon som egentligen tyckt synd om oss så direkt utan varit väldigt stöttande och ställer inga frågor så. Nu är vi iofs inte igång med behandlingen heller men tror att folk kommer att låta det vara sen också, hoppas på det iaf!

Hej tjejer!

Jag och min man har försökt att skaffa barn i snart 6 år. "Felet" ligger hos mannen hans små simmare är lite långsama. Vi har gjort 3 IVF därav det sista lyckades fram till första ultraljudet där man inte kunde höra något hjärtslag så var tvungen att göra en skrapning. Detta var exakt 2 år sedan. Vår remiss skickades till salgrenska i början av maj och exakt 7 mån senare fick vi en tid. Har tid på måndag och är supernervös att gå igenpm den här karusellen. Skulle vara roligt att kunna följas åt här, folk som inte är i en sån här situation vet inte vad vi går igenom, så skulle vara skönt att kunna skriva av sig lite här .:)