Kroa skrev 2016-10-17 14:52:56 följande:
Idag känner jag mig lite ledsen och uppgiven faktiskt..
Var hos bm som började med att fråga hur jag mådde "som vanligt, men jag har ganska mycket förvärkar. Var inne hos fl förra veckan" och hon svarade bara "jaha, ja så kan de ju va." och så var det färdigpratat där.
Sen berättade jag om att han hade vänt sig till tvärläge under tiden vi var på fl och sen flyttat sig ner huvudläge igen direkt efteråt och att de på fl sagt att han var väldigt rörlig trots att han tidigare varit fixerad enligt bm. Till det svarade min bm bara att man inte gör något åt det utan man får lita på naturens kraft eftersom det är naturens gång att barnet ska lägga sig med huvudet neråt inför förlossningen. När jag sa att jag var orolig över att förlossningen skulle starta när han låg i tvärläge eftersom jag absolut inte ville göra kejsarsnitt så sa hon att har man tur så hinner de vända tillbaka honom om man åker in snabbt vid första värkarna annars har man ju inget annat val än att göra kejsarsnitt, så återigen skulle jag bara "lita på naturens kraft".
Vid undersökningen av magen så låg han vääääldigt långt ner och var fixerad igen enligt min bm, så hon ville inte riktigt tro på att han legat i tvärläge veckan innan trots att ultraljud bekräftade det och när jag sa att jag kände hans hicka på höger sida över naveln istället för under naveln sa hon bara att de va lätt att inbilla sig sånt..
Tillslut gav jag bara upp. Hon frågade om de var något mer vi hade att fråga och då sa min sambo att han undrade om de var okej att jag svullnade upp så mycket eftersom jag klagat igår och idag på att mina händer, fötter och läppar svullnat upp så att de gör ont, hon svarade "Jaaaaaaadå, ingen fara. Sånt kommer och går, helt normalt."
Vi bara gav upp efter det, orkade inte ens prata med henne mer.. Allt är aaaaalltid så himla normalt, aaaaallt!
Det känns inte ens värt att byta barnmorska såhär sent, men samtidigt vet jag inte heller vad jag ska behöva göra för att få någon tröst eller hjälp när jag väl vill ha det..
Uscha, det var tråkigt bemötande. Rent generellt så känns det som att bm finns där för att ta prover och mäta magen. Inget snack, och vad det än handlar om så får man svaret att "så ska det vara, det gååår öööver", trots att man säger att man är orolig och kanske lider för att man har ont.
Jag tycker faktiskt att man har rätt i din sits att kräva ett extra ultraljud för att kolla hur bebisen ligger med säkerhet, det är liksom inte lugnande att höra att "att man ska lita på naturens kraft". Vill du inte föda med kejsarsnitt och det verkar vara lite osäkert med bebisens position, just eftersom du har känt hicka längre upp än naveln (det är ganska svårt att inbilla sig, för man känner ju det man känner). Jag tror faktiskt om du hör av dig till bm och verkligen beskriver hur jobbigt det här känns för dig, just för att du inte vet, har haft ont länge osv, och tjatar dig till ett ul, så kommer du nog må bättre :)
