Miaairam skrev 2016-10-10 07:10:50 följande:
Ja, det var otäckt. Har vänner som förlorat barn i slutet av graviditeten och förmodligen därför jag var extra uppmärksam. När jag ringde in till kk sa de att jag skulle dricka kallt vatten och vila för att se om rörelserna kom igång. Jag ljög och sa att jag redan gjort det, för kände så stark att något var fel. Då fick jag som tur var komma in med en gång och hade bara tio min till sjukhuset. Man ska ALLTID ta minskade rörelser på stort allvar. Att de rör sig mindre på slutet för att det är trångt är en seglivad myt som tyvärr tom vissa BM fortfarande håller fast vid. Rörelserna kan ändra form, men ska inte bli färre. Bättre att kolla upp en gång för mycket än att det är försent...
Vilken tur att du tog din oro och känsla på allvar! Jag förstår till stor del hur du känner, min första föddes med akut snitt (dock inte supersnabbt) men 30 min efter att vi var inne så låg jag i op.salen så det gick ändå lite för snabbt för att hänga med även om jag fick vara vaken. Han var också frisk och kry när han kom ut, tack o lov.
Första förlossningen gjorde att jag verkligen ville föda vaginalt andra gången, jag pratade mycket om det och alla var införstådda i att det var vår önskan. Däremot så pushade vi nog den åsikten lite för mycket och tvåan kom ut livlös och kom igång efter HLR men vi trodde han var förlorad så det var en riktig pärs.
Vaginal förlossning var så himla häftigt att vara med om men kontentan blev ändå att vi aldrig skulle palla risken att förlora eller nästan förlora ett barn i en traumatisk förlossning till så vi bestämde oss för att två barn är gott nog. Så sitter man här 7 år senare och ska ha en tredje snart... Känns superbra att denna får komma ut med planerat snitt dock. ;)
Men jag ser verkligen fram emot att höra om era härliga förlossningsberättelser om några få veckor, det är ju bara så coolt!!
