ems86 skrev 2016-10-07 21:33:56 följande:
Mitt största orosmoment är faktiskt att inte bli tagen på allvar. Sist gick vattnet 34+1 (som igår i denna grav) och jag var inne flera gånger och fick olika bud om det var vatten eller ej. Kände mig så maktlös!
Samma som Kroa. Vill hem till storebror snabbt. Han är två år och vi är väldigt tighta. Hänger ihop med oron hur han ska tackla ett syskon överhuvudtaget. Rädd att han ska känna sig övergiven. Shit jag lipar redan nu av tanken..
Förra förlossningen låg vi där två veckor totalt och blev väldigt hemma där. Mannen han hämta många nya omgångar kläder etc :)
Bb väskan har stått i princip klar i två veckor. Har denna gång med mig lite grejer så jag kan snygga till mig själv. Alltså fräscha kläder, lite smink och egna favvo dusch-grejer. Vill känna mig lite piggare än sist :)
Förra gången var ju första gången, nu har du nog mer kraft att orka ifrågasätta om något känns fel eller om du känner dig maktlös. Tänk att det behöver inte alls bli som sist, alla graviditeter och förlossningar är ju verkligen olika.
Förstår din oro med att sonen ska bli storebror och hur det kommer att bli. Min äldsta var 1,5 när lillebror kom. Han förstod inte mycket, jag slet nog mest med samvetet att räcka till för båda. Tror nog lillebror blev mest åsidosatt när jag tänker efter..
Att få bli syskon och ha den erfarenheten och kärleken genom livet är fantastiskt. Tuffa stunder och underbara stunder om vartannat.
Mitt bf är 23/11, jag har planerat snitt i v.39+2