Vad är bra med mångkultur?

Jag vill inte leva i ett samhälle där någon likt talibanerna i Afghanistan bestämmer vilken kultur eller religion som är accepterad.

En fråga till dig, skulle Jehovas vittnen, Laestadinism eller Livets Ord vara godkända trosinriktningar/församlingar i ett monokulturalistiskt samhälle om du fick bestämma?

Fast det är ju exakt det din text betyder! Att vi inte behöver andra kulturer, för att det är dåliga!

Ja, du har svarat och jag fortsätter att ställa frågor hur du tänker för det är inte rimligt någonstans och det är fullt av motsägelsfulla delar i det du skriver.

Jobb för en myndighet? Det är väl inte konstigt om du får uppdrag då eftersom det är den politiska inriktningen. Det säger inte ett skit om det är rätt eller fel.

Argumentationen för mångkultur i den här tråden håller mestadels så låg nivå att jag börjar tro folk driver med mig.

Inget av våra riksdagspartier är idag motståndare till "mångkulturen"! Den har vi, oavsett vi vill eller ej. Vi lever ju i en allt mer globaliserad värld med intensifierad världshandel. Då får man mångkultur. Det är oundvikligt.

Jämför svensk kultur med kulturer från länder många emigrerar till Sverige från, vilken/vilka kulturer följer bäst de mänskliga rättigheterna?
Kan du säga någon punkt där svensk kultur bryter mot MR?

Våra lagar kan inte reglera allt, folk måste också dela de värderingarna. Du har upprepade gånger försvarat helt andra värderingar.

Det var inte ett svar på frågan, var den för svår?

Kompletterande fråga:
Du tycker att talibankulturen är okej att ha i Sverige, eller har du någon slags selektiv idé kring mångkultur? I så fall undrar jag hur den idén mer exakt ser ut och fungerar?

Intressant och svår fråga. Egentligen är dessa alldeles för frihetsbegränsande för att ha något existensberättigande, men hur fan kommer man åt dem på ett legitimt sätt enligt religionsfrihet...? Jag funderar ju lite i de banorna att man kanske inte behöver ge folk mer frihet att själva välja än vad de också låter andra vara fria att välja. Begränsande endast mot de som vill begränsa.

Jag ser främst till samhället i stort samt individens frihet. Individen måste få var fri att själv få välja medan gruppen ska inte få begränsa individen med hänvisning till deras tro, vilket tyvärr är vanligt i flertalet religioner och inte minst religiöst baserade kulturer, medan man i en sekulär kultur som den svenska är mer fri till egna val. Man behöver alltså inte komplettera den svenska kulturen för att få vara grek, buddist, äta libanesisk mat, njuta av italiensk konst e.t.c. allt rymms där. Alltså kan jag inte acceptera kulturer som begränsar individers frihet i Sverige.

Ja, man tvivlar verkligen ibland.... 

Du ringade in problemställningen riktigt bra i sista stycket i #341, men jag skulle vilja komplettera den tanken med några saker. För precis som du säger så är den Svenska kulturen så tillåtande att du får göra, tro och äta nästan vad som helst. Helt OK för mig så länge du inte begränsar en andra människors liv, precis som du säger. Men uppenbart har vi nu fått "kulturella influenser" som gör att vissa badhus och skolor numera gör skillnad på pojkar och flickor på ett sätt som vi inte sett tidigare.

Men det finns en annan vinkling på det där med att inte begränsa andra människor. För man kan ju tänka sig att en t.ex en troende muslimsk flicka, född i Sverige, inte själv anser sig begränsad eller förtryckt, utan att hon själv är "jämställd" med sin man trots att de båda lever efter en bok som på säkert tusen punkter berättar om vad en man och en kvinna skall och inte skall göra. Det är ju på ett vis OK att hon vill leva så, men är det OK ur det Svenska samhällets synvinkel att vi tillåter en uppfostran av den typen för Svenska medborgare?

Socialen kan efter en "orosanmälan" göra hembesök för att i barnens intresse nagelfara (med förvånande stort fokus på småsaker) hur föräldrar har hand om sina barn, men i mångkulturens och religionsfrihetens namn så har samhället inga invändningar emot att småflickor (Svenska medborgare födda i Sverige) indoktrineras till att veta "en kvinnas plats" i familjen.
 
Vi har skolplikt i Sverige, och det är något vi propagerar hårt för att alla människor i hela världen ska få, inte minst för att vi vill att flickor i världen ska bli "självständiga" och ha möjlighet att "stå på egna ben". Men när det gäller Svenska småflickor (med föräldrar som kommer från dessa kulturer där Sverige jobbar för kvinnors frigörelse) så är det tydligen en annan sak, för här tillåter vi inte bara att det är OK med en uppfostran i hemmet till förtryckt kvinna, utan här är det OK att fostras i en skola där man gör skillnad på pojkar och flickor.

Det låter fint med frihet, men sanningen är att den individuella frihet som vi har och känner bygger på skolplikt, kunskap fri från religion, och på en lång tradition av lagstiftning som konsekvent gått i riktning mot jämlikhet. Där vi inte lyckas så bra som staten önskar, t.ex föräldraledighet, så tvingar staten oss att dela mer lika.

Alla kulturer har säkert något gott att tillföra (flera har nämnt mat i denna tråd), men vad det gäller tollerans, jämlikhet och individens frihet så kan jag inte se att andra kulturer nu kan bidra med något annat mer än möjligen som en prövande motkraft som vi måste bekämpa för att inte ta det vi har för givet.