Startar ny tråd för oss som väntar syskon i mars -17. Jag är 32 år och väntar tredje barnet. Våra söner är snart 5 samt 8,5 år. Så detta blir lite av en sladdis om det går vägen. Jag plussade dagen före midsommarafton. BF enligt min app är 3/3 -17.
Fler?
anonym871: Beklagar, Får ni extra koll denna gången eller är den inte ärftlig?
Den kan vara ärftlig , men de tror inte den är detaljer våran del utan när hon bildade sig egen cell gick den sönder :(
Vi får gå på ultraljud varje vecka och göra moderkaksprov i vecka 11 om vi vill , så det är skönt !
anonym871: Beklagar, Får ni extra koll denna gången eller är den inte ärftlig?
Hur är illamåendet för er? Ska bara jobba imorgon sen väntar 4 veckors semester :)
Har någon fått någon mage redan? Känns som min är lika stor som v18
Mitt illamående börjar bli jobbigt nu! Jag har i morgon och sen två veckor till kvar innan semestern. Planen var att i slutet av augusti åka med svägerska, svåger svärmor och svärfar ner till deras nya hus utomlands men vet ju inte hur jag mår då så vi har inte vågat boka, får kanske hoppa över i år.
Har även fått tid för Kub idag och det blev 30:e augusti. Någon mer som kommer göra kub?
Min mage var lite stor i förväg och har nog inte blivit så mycket större men däremot väldigt uppblåst.
Mitt illamående är konstant men i olika styrka. Har slutat ta lergigan Comp, det kändes inte speciellt mycket bättre med det. Kräks ofta någongång under dagen också. Jobbigast är väl att få i sig mat. Vill liksom inte ha nåt.
Jag är lite svullen om magen men det va jag redan innan med så det syns nog ingen skillnad haha
Vi tänkte göra KUB men har tänkt om sen vi va på inskrivningen. Vi vill helt enkelt inte göra fostervattenprov. Detta blir min sista graviditet hur den än slutar o då vill vi inte ta risken för missfall. Vid RUL kommer man kunna se saker ändå o då får man ta beslut där ifrån i såna fall om det måste fattas.
Hej alla,
Hoppar in här. Plussade för ca 1 vecka sen och enlig appen är BF 15:e Mars, är alltså i vecka 7 (6+0) 
Jag har en dotter på 2,5 år. Var gravid förra året såhär dags men fick missfall i vecka 11. Självklart orolig för att även denna graviditet ska sluta på samma sätt, men väljer att glädjas och räknar med att allt ska gå bra. Tänker att jag inte kommer bli mindre ledsen om det blir missfall för att jag förväntat mig det värsta.
Ser att det senaste ni pratat om är illamående. Har som tur är inte blivit illamående, det har jag inte gjort tidigare graviditeter heller.
En stor skillnad på tidigare graviditeter är att jag snabbt tappat suget för mycket och tycker att saker smakar annorlunda. Suget efter kaffe har HELT försvunnit.. Tycker det luktar äckligt och känner inget behov av det. Trots att jag tidigare druckit 4-5 koppar per dag och verkligen älskar kaffe med mjölk 
Tycker choklad smakar annorlunda och inte alls gott längre och allt syrligt är jääättesurt numera.
Den 30 mars blir det då, räknat utifrån mensen och "snurran".
Idag verkar jag inte få behålla mat. Vad gör man då för att få energi?
Är det någon mer som har svårt att inse att de är gravida på riktigt? Vågar tro på det? Men inte bara tro utan sakta inse att det faktiskt är så. Tog ett nytt digitaltest idag bara för att få se de där orden igen men trots tre positiva test i handen går det bara inte in. Med andra barnet kändes det inte alls så här, det är ju ändå tredje barnet och ändå känns det så sjukt surrealistiskt det hela..! Någon som känner igen sig?