Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Jag har 2 barn och jag både ångrar mig och inte. 

fick en förlossningsskada som trots operation inte blir bra så just nu har jag inte haft smärtfritt sex på 4 år och finns inget ljus i tunneln där. Just nu inget sex alls på över ett år. plus en massa andra jobbiga förändringar med kroppen också då. 

Även om de är fina och jag älskar de så är det jobbigt och påfrestande med småbarn, för jobbigt i mitt tycke faktiskt, speciellt efter en tung vinter och massa sjukdomar. Men jag försöker se längre fram i tiden och hoppas att det blir bättre när de blir äldre.

önskar att jag rest mer och gjort mer för mig själv innan jag skaffade barn vid 28, men jag var så familjeinriktad.

Hade jag inte haft barn och jag skulle ha blivit gammal .Då skulle jag vara klar med arvet och någon som bryr sig om mig lite på äldre dar ärligt talat.

Så ska det inte vara.

Försök fixa remiss i första hand till Eva Uustal, Linköping, i andra hand Huddinge sjukhus. De är de bästa på förlossningsskador i Sverige. 

Livet är inte kört, du är ung! Det finns hjälp att få <3

Du kan resa med barnen när de är lite större, finns massor av konton på IG med mammor som reser med sina 8-åringar eller liknande. 

Du kan ju inte lita på att vårdpersonalen är bra. Finns många bittra undersköterskor, som tar ut detta på de hjälplösa gamla, som inte har några barn som kommer och hälsar på och kan lägga märke till spår av misshandel, svält etc..

Jag har arbetat i äldrevården (även om det var länge sedan nu, men det ska vara ännu värre nu p.g.a. större överbelastning och större svårigheter att hitta kompetent personal), och jag kan tala om att det var underförstått, att man såg till de som hade anhöriga som brukade dyka upp oannonserat först och mest. De fick inte hittas i någon stol med bajsblöja, eller bortglömda på toalettstolen, eller läggas extremt tidigt för att personalen skulle få vara ifred. 

Värdefull synpunkt från Anonym (Endabarn), ja, utan anförvanter kan det bli så illa. Har man syskonbarn får man hoppas att de vid något tillfälle i alla fall, ger sig tillkänna. Kanske man har en god man som besöker boendet, eller helst, kunna bo kvar i sin egen bostad med hjälp, hemtjänst till exempel. Det är ju så de flesta vill ha det, kommunpolitiker och de äldre själva, många i alla fall.                                                                                                                                                                                      Inga angenöma framtidsutsikter, har man tur kanske något händer som avslutar det hela innan man blivit oförmögen att sköta sig själv. Om jag  fortfarande funkar mentalt vill jag ha med mig mina  böcker till boendet, hela mitt bibliotek, men jag misstänker starkt att det inte går.

Tycker inte riktigt att man kan använda argumentet "vem ska ta hand om dig när du blir gammal". Är man helt ointresserad av barn och föräldraskap tycker jag inte att man ska skaffa dem i det enda egoistiska syftet att de ska sköta ens ärenden när man är gammal. Och ingen av oss vet ju hur framtiden blir.

Det kan ju faktiskt bli tvärtom också. Jag känner ett par vars två barn bägge har grava funktionsnedsättningar. De kommer aldrig kunna få någon hjälp och avlastning av sina vuxna barn, utan tvärtom få ta hand om dem tills de dör eller inte klarar det längre, utan får förlita sig på vården.

Är ju inte heller helt ovanligt att barnen flyttar utomlands, eller till och med dör före sina föräldrar.

Allt kan hända. Det finns inga garantier för något.

Därför tror jag att det enda vi faktiskt kan förhålla oss till är frågan "VILL jag ha barn/vara förälder eller inte?" Det måste vara det som avgör.

Fast jag tycker att det hör ihop. I en normal familj/släkt är det som en väv, Livets väv. Föräldrarna tar hand om barnen när de är små, och stöttar dem när de är unga... sedan hjälper de till med barnbarnen efter ork och förmåga, och barnbarnen får ta del av den äldre generationens erfarenheter, vilket är mycket positivt. Alla ställer upp för varandra. På ålderdomen tar de nu medelålders barnen hand om sina föräldrar, och barnbarnen som nu är unga vuxna kommer också och hälsar på. Man firar alla storhelger tillsammans och så. 

Normalvettiga barn, som själva blivit korrekt behandlade av sina föräldrar, kommer inte att bo utomlands under den perioden då de gamla föräldrarna är vårdbehövande. 

Angående familjen med genetiska skador, så rör det sig uppenbart om ett sjukdomsanlag som nedärvts från båda föräldrarna, och därför blivit manifest. (Eftersom det blev två barn med samma syndrom.) Detta borde de ha kollat upp redan efter det första barnet, och inte skaffat ett till tillsammans. Sedan kunde de t.ex. ha adopterat ett syskon till det handikappade barnet. 

Tillägg till ovanstående: jag känner också en sådan familj. Båda pojkarna är gravt autistiska, de kan varken tala eller ta ögonkontakt, de är helt inneslutna och kommer alltid att vara.

Här tycker jag att föräldrarna borde ha tänkt sig för samt gjort genetisk analys, innan de skaffade barnen. För det är så uppenbart att både kvinnan och mannen har något slags autism, även om de båda har hyfsade utbildningar och jobb, och mannens båda syskon har grav autism - inte så att de inte kan tala och ta ögonkontakt, men de arbetar inte utan går båda på något slags daglig verksamhet, då det sociala inte fungerade för dem på arbetsplatserna. På dessa två (mannens) syskon märker man det DIREKT, på mannen och kvinnan själva märker man det efterhand, att det är något konstigt.

Här borde föräldrarna ha fattat, att de två inte borde ha skaffat barn, eller i alla fall inte med varandra...

Gud så hemskt!

Vad är nästa steg? Skallmätning? Tvångssterilisering? 
Herregud vilka attityder som finns.

Kan vi lägga till frågan hur många som ångrar att de fått barn? Är nog fler än man tror eftersom få vågar prata om det.

Har två kvinnliga vänner i 50 års åldern som ej har barn. De är nöjda. har hus och djur. De har många vänner.

Tänker barnen flyttar ju ändå ut när man är typ 50-55 och är inte alla som har tät relation med vuxna barn. Jag träffar bara mina föräldrar 2ggr per år