Är själv i en situation där jag känner mig villrådig kring att försöka att skaffa barn eller inte. Åren går... Är inte övertygad om att barn är rätt för mig men är livrädd över att jag ska ångra mig om 5-10 år när det är för sent.
Inte än men kan hända när man är 85!!!
Inte än men kan hända när man är 85!!!
att jag inte hade ngr jäkla jobbiga barn, barnbarn eller barnbarnsbarn. jag börjar nästan gråta när jag tänker på barnbarnen som jag aldrig någonsin kommer få..HAHA ..skojar.
Så underbart att vara barn och partner fri
Får leva mitt liv exakt som jag vill .Utan vare sig partner eller barn är man inte bara fri man har massor med pengar över
Samtidigt som mina kollegor inte kan spara mycket lägger jag undan massor till mitt sparkonto varje månad
Plus att jag kan unna mig saker . Prylar resor etc
Sen när jag blir gammal kommer jag ha skit mycket pengar över för jag inte valde att skaffa några dumma dyra ungar
Katter mycket sötare och trevligare än barn
Verkligen inte efter igår. Man måste ha bra tålamod. De var jobbiga kusin barn Skrek som de hade kolik och en verkade ej kunna ca still och öppnade paket innan alla andra
Sorry för att jag kapar er barnfrias hyllning till er själva men jag tycker verkligen att det är jätteintressant att läsa om alla som vill leva barnfria för att barn är så jobbiga och kostar så mycket pengar och att man inte kan göra vad man vill när man vill och allt vad det nu är. Tänk om alla skulle tänka så, då hade inte någon tagit hand om er den dag ni är sjuka, eller när ni är gamla och behöver hjälp. Ja barn är intensiva och högljudda men de är även nyfikna, kärleksfulla och empatiska små varelser (för det mesta). Att tro att man blir lycklig utan barn den dag man dör med massa pengar på banken och att aldrig någonsin ha känt den kärleken som bokstavligt talat är lika intensivt från sekunden barnet föds tills döden skiljer en åt är det mest fantastiska man kan få vara med om. Och det gör (inte alla kanske) till en mer empatisk och bättre människa i denna individualistiska och egocentriska värld där alla över 30 utan barn lever som att de är tonåringar. Vem har glädje av massa pengar när man är gammal och ligger för döden? och vad är livet om det bara går ut på att jobba, festa, resa, titta på Netflix och sådana materialistiska saker? Är ni så verklighetsfrånvända att det är det som är det viktiga i livet? Då tycker jag faktiskt synd om er. På riktigt.
Fast det där med att man blir gammal och ingen hälsar på en på äldreboendet är ju en dålig motivering. Ponera att jag får ett barn som väljer att flytta till Kina, då har jag ändå ingen som hälsar på mig. Nej, man skaffar inte barn för att man är rädd för att bli ensam.
Sorry för att jag kapar er barnfrias hyllning till er själva men jag tycker verkligen att det är jätteintressant att läsa om alla som vill leva barnfria för att barn är så jobbiga och kostar så mycket pengar och att man inte kan göra vad man vill när man vill och allt vad det nu är. Tänk om alla skulle tänka så, då hade inte någon tagit hand om er den dag ni är sjuka, eller när ni är gamla och behöver hjälp. Ja barn är intensiva och högljudda men de är även nyfikna, kärleksfulla och empatiska små varelser (för det mesta). Att tro att man blir lycklig utan barn den dag man dör med massa pengar på banken och att aldrig någonsin ha känt den kärleken som bokstavligt talat är lika intensivt från sekunden barnet föds tills döden skiljer en åt är det mest fantastiska man kan få vara med om. Och det gör (inte alla kanske) till en mer empatisk och bättre människa i denna individualistiska och egocentriska värld där alla över 30 utan barn lever som att de är tonåringar. Vem har glädje av massa pengar när man är gammal och ligger för döden? och vad är livet om det bara går ut på att jobba, festa, resa, titta på Netflix och sådana materialistiska saker? Är ni så verklighetsfrånvända att det är det som är det viktiga i livet? Då tycker jag faktiskt synd om er. På riktigt.
Ja det gör jag.
47 år gammal så det är försent nu.
Alla vänner är upptagna med sina familjer och barn. Alla verkar så tillfreds och lyckliga. Jag vet inte längre vad jag ska göra med min tid. Fler restaurangbesök? Fler resor och span? Dessvärre är det enbart ytlig lycka som snabbt går över. Kärleken till ett barn däremot.. den är djup, självklar och evig.
tror inte vi människor är gjorda att ha för mycket tid till övers. Vi blir på tok för egofixerade. Att ta hand om andra och sätta sig själv andra rum är hälsosamt.
Men det insåg jag försent.
Sorry för att jag kapar er barnfrias hyllning till er själva men jag tycker verkligen att det är jätteintressant att läsa om alla som vill leva barnfria för att barn är så jobbiga och kostar så mycket pengar och att man inte kan göra vad man vill när man vill och allt vad det nu är. Tänk om alla skulle tänka så, då hade inte någon tagit hand om er den dag ni är sjuka, eller när ni är gamla och behöver hjälp. Ja barn är intensiva och högljudda men de är även nyfikna, kärleksfulla och empatiska små varelser (för det mesta). Att tro att man blir lycklig utan barn den dag man dör med massa pengar på banken och att aldrig någonsin ha känt den kärleken som bokstavligt talat är lika intensivt från sekunden barnet föds tills döden skiljer en åt är det mest fantastiska man kan få vara med om. Och det gör (inte alla kanske) till en mer empatisk och bättre människa i denna individualistiska och egocentriska värld där alla över 30 utan barn lever som att de är tonåringar. Vem har glädje av massa pengar när man är gammal och ligger för döden? och vad är livet om det bara går ut på att jobba, festa, resa, titta på Netflix och sådana materialistiska saker? Är ni så verklighetsfrånvända att det är det som är det viktiga i livet? Då tycker jag faktiskt synd om er. På riktigt.
Handlar inte om att hylla sig själv här utan snarare om att veta vad man behöver för att må bra i livet.
Själv behöver jag lugn och ro, ett liv i enkelhet, och detta får man inte i sällskap av barn.
Själv är jag nöjd med att ha min egen familj runtomkring mig och sedan få komma hem till ett tyst och lugnt boende.
Tycker sen att föräldrar är mer benägna än barnfria att slå sig själva för bröstet och demonstrera för alla hur duktiga de är.
Dessutom finns det gott om föräldrar som också struntar i sina barn så nej, det där magiska kärleksbandet du talar om ger jag inte mycket för. Bevisligen så uppstår inte detta bland alla som ynglat av sig.