Anonym (:() skrev 2016-05-31 08:59:43 följande:
Ja Det tycker jag väl... Men nu när åren gått så blir man ändå mer och mer ensam på något sätt. Det är svårt att förklara.
Framför allt tror jag att min sorg kom när en del av våra vänner börjat få barnbarn. När de innan fick sina egna barn för längesen så var de mest trötta och tyckte allt var jobbigt (de var såklart glada och lyckliga också, men vi som vänner fick verkligen se mycket av de negativa bitarna med barn). Men när de nu fått barnbarn så är deras glädje så enorm! Det fullkomligt lyser kärlek, stolthet, glädje lycka om dem. Och det får mig att känna mig väldigt ensam och tom. Som att jag glömde bort det absolut viktigaste i livet...
Jag längtar efter att bli mormor för att kunna ta igen allt det jag inte orkade och hann med när mina barn var små. Man hade så fullt upp de åren, samtidigt skulle man ju utbilda sig, skaffa karriär, ha egna intressen och vänner, hålla liv i kärleken, man ville så mycket... nu har jag hamnat i en annan skönare lunk och har tid att ge mina barnbarn. Lära dem saker i deras takt, precis som min mamma spenderade mycket tid med mina barn.