Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Vad innebär egentligen att ångra?

Visst, om du förblir barnlös kommer du säkert ha stunder efter 50, 70 och kanske även 100 då du funderar över hur ditt liv hade varit med barn i bilden. I perioder då livet är tufft och du känner dig ensam kan du säkert få för dig att allt hade varit så mycket bättre, lyckligare och lättare om du haft barn.

Men det är inte nödvändigtvis samma sak som att ångra sig.

Ingen av oss är immun mot livets svårigheter. Livet är fantastiskt och förjävligt - ofta samtidigt - oavsett om man har barn eller inte.

Det är naturligt att ifrågasätta våra val i livet, men ingen sitter på facit. Oavsett vad som händer i ditt liv kan vi inte veta om barn eller inte hade förändrat situationen. Vi vet heller inte om du faktiskt hade fått några barn ens om du hade försökt, vilken sorts människor de hade blivit, eller vad för fantastiskt som hänt i ditt liv och som du gått miste om ifall du levt ett annat liv.

Det enda vi kan göra är att ta de beslut som vi tror är rätt, nu och för framtiden, men som har förankring i vilka människor vi är i dag. Ingen vet hur länge vi får finnas.

Jag ser ingen poäng i att en person som alltid varit helt ointresserad av barn och föräldraskap skaffar barn för att någon annan, som är en HELT annan person med andra förutsättningar, hävdar att hon kommer att ångra sig sedan.

Oavsett vad du väljer - i den mån det nu är ett val: lev ditt liv. Kör ditt race. Lek med tanken att "om det inte fanns några normer, inga förväntningar eller osynliga regler - hur skulle jag leva då?".

Jag ångrar mig. Är idag 48 år och valde bort barn för att det kändes aldrig rätt. Psykiskt dåligt mående och dåliga relationer gjorde valet enkelt. Idag önskar jag att jag tänkt annorlunda med min första långvariga relation. Han ville ha barn men inte jag - tycke jag var för ung (20-25 år). Men jag får stå mitt kast och mår inte dåligt av det men ångrar ändå att det inte blev något. 

En del får barn som äldre men det är inget alternativ för mig. Skulle det ha blivit barn för min del så innan 35 år. 

Jag har 2 barn och jag både ångrar mig och inte. 

fick en förlossningsskada som trots operation inte blir bra så just nu har jag inte haft smärtfritt sex på 4 år och finns inget ljus i tunneln där. Just nu inget sex alls på över ett år. plus en massa andra jobbiga förändringar med kroppen också då. 

Även om de är fina och jag älskar de så är det jobbigt och påfrestande med småbarn, för jobbigt i mitt tycke faktiskt, speciellt efter en tung vinter och massa sjukdomar. Men jag försöker se längre fram i tiden och hoppas att det blir bättre när de blir äldre.

önskar att jag rest mer och gjort mer för mig själv innan jag skaffade barn vid 28, men jag var så familjeinriktad.

Du kan ju inte lita på att vårdpersonalen är bra. Finns många bittra undersköterskor, som tar ut detta på de hjälplösa gamla, som inte har några barn som kommer och hälsar på och kan lägga märke till spår av misshandel, svält etc..

Jag har arbetat i äldrevården (även om det var länge sedan nu, men det ska vara ännu värre nu p.g.a. större överbelastning och större svårigheter att hitta kompetent personal), och jag kan tala om att det var underförstått, att man såg till de som hade anhöriga som brukade dyka upp oannonserat först och mest. De fick inte hittas i någon stol med bajsblöja, eller bortglömda på toalettstolen, eller läggas extremt tidigt för att personalen skulle få vara ifred. 

Tillägg till ovanstående: jag känner också en sådan familj. Båda pojkarna är gravt autistiska, de kan varken tala eller ta ögonkontakt, de är helt inneslutna och kommer alltid att vara.

Här tycker jag att föräldrarna borde ha tänkt sig för samt gjort genetisk analys, innan de skaffade barnen. För det är så uppenbart att både kvinnan och mannen har något slags autism, även om de båda har hyfsade utbildningar och jobb, och mannens båda syskon har grav autism - inte så att de inte kan tala och ta ögonkontakt, men de arbetar inte utan går båda på något slags daglig verksamhet, då det sociala inte fungerade för dem på arbetsplatserna. På dessa två (mannens) syskon märker man det DIREKT, på mannen och kvinnan själva märker man det efterhand, att det är något konstigt.

Här borde föräldrarna ha fattat, att de två inte borde ha skaffat barn, eller i alla fall inte med varandra...