Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?
Vad innebär egentligen att ångra?
Visst, om du förblir barnlös kommer du säkert ha stunder efter 50, 70 och kanske även 100 då du funderar över hur ditt liv hade varit med barn i bilden. I perioder då livet är tufft och du känner dig ensam kan du säkert få för dig att allt hade varit så mycket bättre, lyckligare och lättare om du haft barn.
Men det är inte nödvändigtvis samma sak som att ångra sig.
Ingen av oss är immun mot livets svårigheter. Livet är fantastiskt och förjävligt - ofta samtidigt - oavsett om man har barn eller inte.
Det är naturligt att ifrågasätta våra val i livet, men ingen sitter på facit. Oavsett vad som händer i ditt liv kan vi inte veta om barn eller inte hade förändrat situationen. Vi vet heller inte om du faktiskt hade fått några barn ens om du hade försökt, vilken sorts människor de hade blivit, eller vad för fantastiskt som hänt i ditt liv och som du gått miste om ifall du levt ett annat liv.
Det enda vi kan göra är att ta de beslut som vi tror är rätt, nu och för framtiden, men som har förankring i vilka människor vi är i dag. Ingen vet hur länge vi får finnas.
Jag ser ingen poäng i att en person som alltid varit helt ointresserad av barn och föräldraskap skaffar barn för att någon annan, som är en HELT annan person med andra förutsättningar, hävdar att hon kommer att ångra sig sedan.
Oavsett vad du väljer - i den mån det nu är ett val: lev ditt liv. Kör ditt race. Lek med tanken att "om det inte fanns några normer, inga förväntningar eller osynliga regler - hur skulle jag leva då?".