• Anonym (?)

    Förstör jag för pappan och barnen?

    Min sambo och jag separerade nyligen, vi har två barn tillsammans som är 9 och 11. Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner samt att vi ville olika saker med vår relation.

    Jag kommer att bo kvar i lägenheten och köpa ut honom och han kommer att köpa en ny till sig. Detta är vi överens om och han har varit tydlig med att han inte vill bo kvar här. När han har hittat boende till sig kommer vi att ha barnen varannan vecka.

    För mig hade det varit helt okej att han bott kvar här tills dess att han hittat en ny lägenhet, men han vill inte utan har valt att bo hos sin bror så länge. Där kan han inte ha barnen varannan vecka så de har bott kvar här hos mig och bara träffat pappan någon gång (det har bara gått ca 2 veckor).

    Nu har pappan kommit fram till att han vill vara med barnen lika mycket som jag och hans lösning på det är att vi bor varannan vecka i min lägenhet till dess att han fixat sin egen lägenhet. Denna lösning fungerar inte alls för mig eftersom jag inte har någonstans där jag kan bo varannan vecka under en längre tid. Pappan tycker att jag får lösa det på något sätt.

    Mitt förslag är att han flyttar tillbaka hit. Jag har erbjudit mig att sova i ena barnets rum så han kan ha sovrummet för sig själv, men det vill han inte. Jag har då lagt fram som förslag att jag kan hålla mig hemifrån två kvällar i veckan så kan han och barnen umgås här hela kvällen. Samt att jag kan åka bort någon helg. Han får givetvis träffa och umgås med barnen övrig tid också, bara det att det får ske på annan plats än i mitt hem om han inte vill träffa mig.

    Pappan tycker att jag är oresonlig och förstör för honom och barnen för att jag inte går med på lämna mitt hem varannan vecka. Jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom, samtidigt som jag så klart inte vill försvåra hans umgänge med barnen. Så vad tycker ni? Förstör jag för pappan och barnen? Borde jag lämna min lägenhet till honom varannan vecka (hur nu det skulle gå till)?

  • Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?
  • Anonym (Så fel.)
    Anonym (tt) skrev 2016-02-23 22:16:34 följande:

    Är personangrepp det enda sättet du kan argumentera på?


    Personangrepp för att jag säger att du är dum?

    Återigen. Skojar du med mig. Ville jag gå till personangrepp skulle jag väl ändå inte nöja mig med "dum"?

    Sluta säg så himla dumma saker och lägg fram ett riktigt argument varför TS agerar korrekt så kan vi prata.

    Tills vidare är du inte mycket att hänga i granen.
  • Anonym (?)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 16:31:36 följande:

    Missuppfattar inte med flit. Förstår perfekt.

    Ta in på ett vandrarhem för 150:- natten då så är boendet löst.

    Frågeställningen vad om du förstör för pappan och barnen... Ja, ja det gör du. Om du inte kan se det så är det du som är den själviske.

    Om pappan inte klarar av att bo ihop med dig för att det gör för ont och hans bror inte är ett bra alternativ att ha barnen hos så varför ska du då envisas med att bo kvar? Vandrarhem som sagt VV om inte annat.

    Hur tycker du annars att pappan och barnen ska kunna umgås? Eller är det din fullständiga rättighet att neka honom barnen för att du inte vill flytta VV?

    Ni andra i denna tråd som absolut inte vill förstå, vad är problemet? Är.det min hårda ton eller är ni helt enkelt inte kapabla att se saker från ett annat perspektiv?

    Jag har aldrig påstått att det är rätt att lacka ur och ställa till ett jävla väsen. Däremot säger jag att det är fullt förståeligt.

    Lever ni så fullkomligt inrutade liv så det enda ni förstår är solsidan?

    Så mycket skit som jag sett i mitt jobb, kanske jag har härdats mot mycket men blir ofantligt förvirrad av att folk inte vet hur verkligheten ser ut...


    Du tycker alltså att det är fullt rimligt att jag ska bo i en sovsal med ett 10-tal främlingar varannan vecka medan det är otänkbart att mitt ex ska behöva dela lägenhet med mig? För det är vad du får (om ens det) för 150 kronor natten. Så nej det kommer jag inte att göra. Inte heller kommer jag att betala 700 kronor natten, vilket är ett mer realistiskt pris för ett enkelrum. Så jag "envisas" med att bo kvar här därför att jag inte hittat något okej alternativt boende.

    Jag har för övrigt ALDRIG NEKAT mitt ex umgänge med barnen (hur läser du egentligen). Om han sen väljer bort att träffa sina barn om jag är i närheten eller för att han inte vill träffa dem någon annanstans än i vår lägenhet så är det hans val. Inte ens mitt ex har gått så långt att han anser att jag nekar honom umgänge.

    Nedan har jag skrivit lite förslag på hur umgänget kan gå till även om jag bor kvar i lägenheten:

    Pappan bror bor på gångavstånd från oss och barnens skola ligger nära. Pappan jobbar mycket hemifrån och har inte heller långt till jobbet när han väl är där, så det finns liksom inga egentliga hinder för att de inte skulle få till ett bra umgänge. Håller jag mig dessutom hemifrån två kvällar i veckan och kommer hem när barnen somnat får vi ju båda två vardagar var med barnen. På helgen kan de sova tillsammans hemma hos farmor och farfar, någon kväll kan de säkert sova över hos brorsan eller så kommer han förbi med dem när de ska sova. De kan gå på bio, eller så kan jag gå på bio eller gå ut med mina kompisar så kan de vara här. Någon helg kan jag resa bort. Saknar han morgnarna går jag gärna tidigare till jobbet så kan han ta dem. Det finns liksom alla förutsättningar för att det ska gå att ordna ganska bra trots att jag bor här.
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-23 22:44:16 följande:
    Du tycker alltså att det är fullt rimligt att jag ska bo i en sovsal med ett 10-tal främlingar varannan vecka medan det är otänkbart att mitt ex ska behöva dela lägenhet med mig? För det är vad du får (om ens det) för 150 kronor natten. Så nej det kommer jag inte att göra. Inte heller kommer jag att betala 700 kronor natten, vilket är ett mer realistiskt pris för ett enkelrum. Så jag "envisas" med att bo kvar här därför att jag inte hittat något okej alternativt boende.

    Jag har för övrigt ALDRIG NEKAT mitt ex umgänge med barnen (hur läser du egentligen). Om han sen väljer bort att träffa sina barn om jag är i närheten eller för att han inte vill träffa dem någon annanstans än i vår lägenhet så är det hans val. Inte ens mitt ex har gått så långt att han anser att jag nekar honom umgänge.

    Nedan har jag skrivit lite förslag på hur umgänget kan gå till även om jag bor kvar i lägenheten:

    Pappan bror bor på gångavstånd från oss och barnens skola ligger nära. Pappan jobbar mycket hemifrån och har inte heller långt till jobbet när han väl är där, så det finns liksom inga egentliga hinder för att de inte skulle få till ett bra umgänge. Håller jag mig dessutom hemifrån två kvällar i veckan och kommer hem när barnen somnat får vi ju båda två vardagar var med barnen. På helgen kan de sova tillsammans hemma hos farmor och farfar, någon kväll kan de säkert sova över hos brorsan eller så kommer han förbi med dem när de ska sova. De kan gå på bio, eller så kan jag gå på bio eller gå ut med mina kompisar så kan de vara här. Någon helg kan jag resa bort. Saknar han morgnarna går jag gärna tidigare till jobbet så kan han ta dem. Det finns liksom alla förutsättningar för att det ska gå att ordna ganska bra trots att jag bor här.
    Sorry TS det duger inte .. synd om dig som behöver sova i "sovsal" eller vad det blir - men kanske synd om exet som måste bo hos sin bror med vad det medför - du har gjort slut han går med på att du får bo kvar på sikt vilket är hyggligt av honom - du får ta att det blir bökigt även för dig en tid. Det du föreslår ovan är bara superstökigt för alla särskilt för barnen. Men också för ditt ex som ju redan har det stökigt med att bo hos sin bror..
  • Anonym (tt)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 22:38:10 följande:

    Personangrepp för att jag säger att du är dum?

    Återigen. Skojar du med mig. Ville jag gå till personangrepp skulle jag väl ändå inte nöja mig med "dum"?

    Sluta säg så himla dumma saker och lägg fram ett riktigt argument varför TS agerar korrekt så kan vi prata.

    Tills vidare är du inte mycket att hänga i granen.


    Att kalla mig för dum är ett personangrepp och även ett fullständigt osakligt argument. Säger mer om dig än om mig.

    Jag däremot har argumenterat sakligt hela tiden. Så om det är någon som lägga fram ett riktigt argument så är det du.
  • Anonym (tt)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 22:38:10 följande:

    Personangrepp för att jag säger att du är dum?

    Återigen. Skojar du med mig. Ville jag gå till personangrepp skulle jag väl ändå inte nöja mig med "dum"?

    Sluta säg så himla dumma saker och lägg fram ett riktigt argument varför TS agerar korrekt så kan vi prata.

    Tills vidare är du inte mycket att hänga i granen.


    Anonym (tt) skrev 2016-02-23 22:55:30 följande:

    Att kalla mig för dum är ett personangrepp och även ett fullständigt osakligt argument. Säger mer om dig än om mig.

    Jag däremot har argumenterat sakligt hela tiden. Så om det är någon som lägga fram ett riktigt argument så är det du.


    sv.wikipedia.org/wiki/Ad_hominem-argument
  • Anonym (tt)
    Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-23 22:53:22 följande:

    Sorry TS det duger inte .. synd om dig som behöver sova i "sovsal" eller vad det blir - men kanske synd om exet som måste bo hos sin bror med vad det medför - du har gjort slut han går med på att du får bo kvar på sikt vilket är hyggligt av honom - du får ta att det blir bökigt även för dig en tid. Det du föreslår ovan är bara superstökigt för alla särskilt för barnen. Men också för ditt ex som ju redan har det stökigt med att bo hos sin bror..


    Han gjorde det inte av hygglighet. Exet flyttade ut för att han inte ville bo kvar längre. Men ts har ingen rätt att neka honom flytta tillbaka. Och det gör hon ju inte heller.
  • Anonym (?)
    fkh skrev 2016-02-23 18:28:56 följande:

    Jag var 12 år när mina föräldrar skilde sig och jag tog detta väldigt bra tack vare att de hade samma upplägg som din fd sambo nu föreslår. Det är svårt nog att vänja sig vid att ens föräldrar inte bor ihop men får man göra det i en övergångsfas där föräldrarna till en början flyttar varannan vecka istället för barnen eller att barnens umgänge med pappan förstörs så är det förstnämnda utan tvekan ett bättre alternativ. Om du tänker efter så ber ju inte pappan om en större uppoffring från din sida än vad du tvångsmässigt utsätter dina barn för- de kommer behöva flytta mellan två hem tills de blir vuxna nog att flytta hemifrån. Sätter du dina barn före dig själv så är detta det bästa tillvägagångssättet för dem då de successivt vänjer sig vid att först bo ifrån sina båda föräldrar en vecka i taget i de hem de hittills bott i för att sedan fullständigt flytta in hos pappa också.

    Dessutom skriver du "mitt hem" trots att du inte köpt ut din sambo ännu samt att hittills verkar du vara den enda i familjen som slipper göra uppoffringar i form av husrum så jag tycker inte alls det låter som en så dum ide.


    Jag vet inte om du missat att jag INTE har någonstans att bo varannan vecka (inget vettigt boende i alla fall). Vi kommer liksom inte "tvångsmässigt att utsätta" våra barn för att inte ha något boende varannan vecka.

    Ja det är MITT HEM, det är det väl oavsett om jag äger det ensam eller inte, jag bor ju här. Det är mina barns hem också och det är hans hem (eller var beroende hur HAN ser på det).
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (tt) skrev 2016-02-23 23:01:54 följande:
    Han gjorde det inte av hygglighet. Exet flyttade ut för att han inte ville bo kvar längre. Men ts har ingen rätt att neka honom flytta tillbaka. Och det gör hon ju inte heller.
    Fast vad vet du om det? Oavsett så tycker jag att det är rimligt att man inte vill bo med någon som just brutit med en.. hade TS ex varit bekväm med det hade han väl inte flyttat .. förmodligen tycker han att det är jobbigt på det ena eller andra sättet?
  • Anonym (Ja du förstör)
    Anonym (?) skrev 2016-02-23 23:16:36 följande:
    Jag vet inte om du missat att jag INTE har någonstans att bo varannan vecka (inget vettigt boende i alla fall). Vi kommer liksom inte "tvångsmässigt att utsätta" våra barn för att inte ha något boende varannan vecka.

    Ja det är MITT HEM, det är det väl oavsett om jag äger det ensam eller inte, jag bor ju här. Det är mina barns hem också och det är hans hem (eller var beroende hur HAN ser på det).
    Fast du är ju helt låst - varför ställer du ens frågan TS? Du har ju bestämt att du gör rätt och han fel som inte orkar bo med dig under en separation.. Även om du är klar med er relation och tycker att ni bara är "vänner" så kan det väcka helt andra känslor hos honom
  • Anonym (tt)
    Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-23 23:19:03 följande:

    Fast vad vet du om det? Oavsett så tycker jag att det är rimligt att man inte vill bo med någon som just brutit med en.. hade TS ex varit bekväm med det hade han väl inte flyttat .. förmodligen tycker han att det är jobbigt på det ena eller andra sättet?


    Det är kanske rimligt att känna att man inte vill fortsätta bo med den som dumpat en. Däremot är det mindre rimligt att agera efter den känslan om det innebär en negativ påverkan på ens barn.

    Exet är en vuxen människa och förväntas kunna ta vuxenansvar. Det innebär att ibland kunna sätta sin barns behov före sina egna.
Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?