Förstör jag för pappan och barnen?

Nej egentligen är vi inte ovänner, han är nog bara ganska ledsen över att det blev som det blev. Så jag tycker inte heller att det borde vara någon omöjlighet att få det att fungera tills det löst sig med lägenheterna.

Inte för att det har med saken att göra, men beslutet att separera från barnens pappa var något som växte fram under lång tid, det var absolut inte något lättvindigt beslut. Vi har båda försökt få det att fungera men vi ville olika med vår relation och varken han eller jag var lyckliga som vi hade det.

Ja precis, därför är jag ju helt okej med att han bor här tills han hittat ett nytt boende och så har ju de flesta av mina och hand vänner som separerat gjort.

Jag ska försöka prata med honom, tycker att han borde förstå, vanligtvis är han en ganska vettig person.

Ja det är vår gemensamma bostad och därför är han ju välkommen att bo här tills dess att han ordnat med nytt boende till sig själv. Jag har som sagt inget emot det, men han vill inte bo tillsammans med mig.

Hade jag haft någonstans att bo varannan vecka, kanske det skulle kunna varit ett alternativ att göra som han vill och som ni gjorde, men nu har jag tyvärr inte den möjligheten.

Men om jag inte har någonstans att bo då?

Jag har förövrigt svårt att se på vilket sätt det skulle gynna mitt ex att bete sig på sättet du föreslår. Om han betedde sig så illa att jag fann det outhärdligt att stanna kvar i samma hem som honom skulle jag väl knappast vilja lämna barnen ensamma med honom?

Jag tror nog också att det kan vara någonting sånt som spökar faktiskt. Bra idé att vända sig till en familjeterapeut, det ska jag föreslå om vi kör fast ännu mer.

Jag förstår att han tycker att det är jobbigt att vara tillsammans med mig just nu.

Det är därför jag erbjudit mig att sova i ett av barnens rum om han skulle vilja bo här. Det är också därför jag har erbjudit mig att vara hemifrån 2 kvällar i veckan så att han kan umgås med barnen här hemma utan min närvaro. Samt att jag som sagt kan resa bort någon helg, eller kanske till och med fler, beroende på hur lång tid det tar att lösa det med nya boenden. 

Utöver detta finns inga hinder för honom att umgås med barnen genom att ta dem till sina träningar, ta med dem till och umgås med dem hos farmor och farfar, hos sin bror över dagen, hitta på saker med dem att göra ute på stan, bio, bowling etc.

Det hade kunnat vara en lösning, men fungerar tyvärr inte i det här fallet.

Hans bror är trevlig (eller nej det är han inte) men vi tycker om varandra och kommer bra överens men vi skulle inte kunna bo med varandra. Har dessutom mycket svårt att tänka mig att han skulle vilja bo med mig.

Helt ärligt är jag aningen förvånad att mitt ex klarat av att bo med honom i drygt två veckor, nu när jag tänker på det kanske det är där skon egentligen klämmer för mitt ex.

Nu är jag övertygat om att du missförstår mig med flit, men skit samma. Jag skrev: "OM han betedde sig så illa att jag fann det outhärdligt att stanna kvar i samma hem som honom skulle jag väl knappast VILJA lämna barnen ensamma med honom". Ingen människa med sunt förnuft skulle väl lämna sina barn ensamma med en människa som är så aggressiv att man känner sig tvungen att lämna sitt eget hem.

Det du verkar missa är att jag i den meningen målar upp ett PÅHITTAT scenario i vilket mitt ex beter sig riktigt illa mot mig framför barnen. I verkligheten beter sig inte mitt ex på det viset. I VERKLIGHETEN har jag varken någon lust eller anledning att hålla barnen från sin pappa och jag gör det inte heller. I VERKLIGHETEN finns det inte någon anledning till en rättsprocess för vi är överens kring hur vi ska ha barnen. Vi är bara inte överens kring hur vi ska bo tills dess att han har hittat någonstans att bo.

Mitt ex kommer inte heller att ta några barn till sin bror och sen vägra låta mig hämta dem. HAN tycker lika lite som jag (om inte mer) att barnen kan bo hos hans bror. Det skulle brorsan dessutom ALDRIG gå med på, han vill inte ha egna barn och han skulle definitivt inte vilja bo med våra trots att han tycker om dem. Någon plats för barnen där finns det inte heller. Men FRAMFÖRALLT skulle mitt ex ALDRIG göra så mot barnen. Han må vara väldigt ledsen och arg på mig just nu, men han är en BRA pappa och vi är BÅDA ÖVERENS om att lämna barnen utanför våra konflikter så långt det går.

Ja jag har skrivit min lägenhet, för enkelhetens skull, trots att jag ännu inte löst ut honom. Även om vi äger lägenheten tillsammans så är den mitt hem nu precis lika mycket som den var mitt hem när vi fortfarande var tillsammans och kommer att vara mitt hem när jag löst ut honom. På samma sätt var den hans hem när vi var tillsammans och den kan vara det nu också om HAN VILL. Så länge vi har lägenheten tillsammans har ingen av oss rätt att tvinga ut den andre, och den enda av oss som har försökt tvinga ut någon är han, INTE JAG.

Det är extrem bostadsbrist i staden vi bor i vilket gör att det inte är helt enkelt att få tag i en bostad, dessutom tenderar de andrahandslägenheter som de skulle bli frågan om att vara svindyra och jag har ingen aning om hur lätt eller fort det går att få tag på en. Även om jag har råd är jag måttligt intresserad av att betala över 10 000 i månaden för en lägenhet jag skulle bo i 2 veckor i månaden, men det är klart, jag kan ju lägga fram som förslag att han betalar den.