• Anonym (?)

    Förstör jag för pappan och barnen?

    Min sambo och jag separerade nyligen, vi har två barn tillsammans som är 9 och 11. Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner samt att vi ville olika saker med vår relation.

    Jag kommer att bo kvar i lägenheten och köpa ut honom och han kommer att köpa en ny till sig. Detta är vi överens om och han har varit tydlig med att han inte vill bo kvar här. När han har hittat boende till sig kommer vi att ha barnen varannan vecka.

    För mig hade det varit helt okej att han bott kvar här tills dess att han hittat en ny lägenhet, men han vill inte utan har valt att bo hos sin bror så länge. Där kan han inte ha barnen varannan vecka så de har bott kvar här hos mig och bara träffat pappan någon gång (det har bara gått ca 2 veckor).

    Nu har pappan kommit fram till att han vill vara med barnen lika mycket som jag och hans lösning på det är att vi bor varannan vecka i min lägenhet till dess att han fixat sin egen lägenhet. Denna lösning fungerar inte alls för mig eftersom jag inte har någonstans där jag kan bo varannan vecka under en längre tid. Pappan tycker att jag får lösa det på något sätt.

    Mitt förslag är att han flyttar tillbaka hit. Jag har erbjudit mig att sova i ena barnets rum så han kan ha sovrummet för sig själv, men det vill han inte. Jag har då lagt fram som förslag att jag kan hålla mig hemifrån två kvällar i veckan så kan han och barnen umgås här hela kvällen. Samt att jag kan åka bort någon helg. Han får givetvis träffa och umgås med barnen övrig tid också, bara det att det får ske på annan plats än i mitt hem om han inte vill träffa mig.

    Pappan tycker att jag är oresonlig och förstör för honom och barnen för att jag inte går med på lämna mitt hem varannan vecka. Jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom, samtidigt som jag så klart inte vill försvåra hans umgänge med barnen. Så vad tycker ni? Förstör jag för pappan och barnen? Borde jag lämna min lägenhet till honom varannan vecka (hur nu det skulle gå till)?

  • Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?
  • Anonym (Nnn)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 00:21:52 följande:

    Ok i klartext till de tröga och de som bor i fantasilandet narnia.

    Lyssna noga nu ok.

    En separation är väldigt jobbig för den som blir lämnad. Att tro att en separation därför ska gå lungt och smidigt till är bara naivt. Den lämnade kan bli sårad, känna sig oälskad och övergiven. Den lämnade känner nästan alltid ett stort svek. Detta översätts till följande: ilska.

    Vilket kan betyda KAOS under separationen.

    Att sedan TS vägrar samarbeta för att pappan ska kunna må bra och få umgås med barnen under separationen på sina villkor. Egoistisk och idiotiskt.

    Det är säkert jättetrevligt att separera om man VILL och då går också separationen lungt och sansat till. Men det var inte det vi pratade om nu så jag lämnar detta.


    Vet du vad! Vi tröga människor från Narnia har ofta något som du tycks sakna. Vi har förmågan att sätta andra individer (läs barnen) före oss själva, därför BEHÄRSKAR vi oss. Det är en del i att bli vuxen att göra så och vet du vad, du skulle kanska testa? Att leva sitt liv som en aggressiv och egocentrerade skitstövel kan ju inte vara så roligt och du är ju uppenbarligen bitter så det förslår!
  • Anonym (Så fel.)
    Anonym (Nnn) skrev 2016-02-23 00:30:06 följande:

    Vet du vad! Vi tröga människor från Narnia har ofta något som du tycks sakna. Vi har förmågan att sätta andra individer (läs barnen) före oss själva, därför BEHÄRSKAR vi oss. Det är en del i att bli vuxen att göra så och vet du vad, du skulle kanska testa? Att leva sitt liv som en aggressiv och egocentrerade skitstövel kan ju inte vara så roligt och du är ju uppenbarligen bitter så det förslår!


    Sätta barnen först, det var just det. TS gör inte det. Hon tänker BARA på sim egen situation.

    Bitter... Nä, blir bara förbannad av idioter som inte förstår bättre.
  • Anonym (A)

    Och Ts ska därför bo på vandrarhem, eller om ekonomin inte tillåter det på härbärge eller sova ute?

    I nuläget verkar det vettigaste att Ts lämnar hemmet kvällstid några kvällar i veckan så pappan kan umgås med barnen.

    Pappan sover sedan hos sin bror, och Ts sover hemma.

    Kan de hitta en liten övernattningslägenhet skulle de kunna turas om att bo där, tills pappan hittat något större.

  • Maggot
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 00:21:52 följande:
    Ok i klartext till de tröga och de som bor i fantasilandet narnia.

    Lyssna noga nu ok.

    En separation är väldigt jobbig för den som blir lämnad. Att tro att en separation därför ska gå lungt och smidigt till är bara naivt. Den lämnade kan bli sårad, känna sig oälskad och övergiven. Den lämnade känner nästan alltid ett stort svek. Detta översätts till följande: ilska.

    Vilket kan betyda KAOS under separationen.

    Att sedan TS vägrar samarbeta för att pappan ska kunna må bra och få umgås med barnen under separationen på sina villkor. Egoistisk och idiotiskt.

    Det är säkert jättetrevligt att separera om man VILL och då går också separationen lungt och sansat till. Men det var inte det vi pratade om nu så jag lämnar detta.
    Både omoget och bittert.

    En vuxen som tycker det är normalt att det blir KAOS under en separation där barn är inblandade för att en annan vuxen bestämmer sig för att gå vidare i livet ska nog uppsöka någon slags hjälp med sina aggressionsproblem.

    Det är ingen mänsklig rättighet att inte bli dumpad, däremot är det helt ok att avsluta relationer om man vill det. Utan att någon ska vara en dramaqueen.

    Har man barn tar man sig samman och beter sig som folk, inte fan skapar man något "kaos" för att man känner sig "sviken och oälskad". Fjortisar kanske gör det. Vuxna bör inte göra det.
  • Anonym (brodern)
    Anonym (A) skrev 2016-02-23 06:40:16 följande:

    Och Ts ska därför bo på vandrarhem, eller om ekonomin inte tillåter det på härbärge eller sova ute?

    I nuläget verkar det vettigaste att Ts lämnar hemmet kvällstid några kvällar i veckan så pappan kan umgås med barnen.

    Pappan sover sedan hos sin bror, och Ts sover hemma.

    Kan de hitta en liten övernattningslägenhet skulle de kunna turas om att bo där, tills pappan hittat något större.


    Ts kanske kan bo hos mannens bror varannan vecka? De lär ju känna varandra ganska väl antar jag?
  • Anonym (Så fel.)
    Maggot skrev 2016-02-23 07:41:37 följande:

    Både omoget och bittert.

    En vuxen som tycker det är normalt att det blir KAOS under en separation där barn är inblandade för att en annan vuxen bestämmer sig för att gå vidare i livet ska nog uppsöka någon slags hjälp med sina aggressionsproblem.

    Det är ingen mänsklig rättighet att inte bli dumpad, däremot är det helt ok att avsluta relationer om man vill det. Utan att någon ska vara en dramaqueen.

    Har man barn tar man sig samman och beter sig som folk, inte fan skapar man något "kaos" för att man känner sig "sviken och oälskad". Fjortisar kanske gör det. Vuxna bör inte göra det.


    Verkligen? Säger du det?

    Kan folk inget om det mänskliga psyket?

    Forska i saken och återkom sedan ignoranta människa.
  • Anonym (Så fel.)
    Anonym (brodern) skrev 2016-02-23 08:28:30 följande:

    Ts kanske kan bo hos mannens bror varannan vecka? De lär ju känna varandra ganska väl antar jag?


    Bra förslag.
  • nevermind

    Det är ju bara att vägra. Han kan inte göra så mycket... Jag hade heller inte lämnat mitt hem varannan vecka. Ska man bo på gatan??

  • Anonym (tt)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 08:33:00 följande:

    Bra förslag.


    Ett bra förslag. Men förutsätter såklart att alla de inblandade också tycker att det är en bra lösning. Om de inte känner varandra eller gillar varandra är det inte säkert att varken ts eller brorsan skulle vara bekväma med det. Dessutom är det inte säkert att exet heller skulle vara nöjd med det. Särskilt om han är lagd åt det svartsjuka hållet.
  • Anonym (Nnn)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 08:32:19 följande:

    Verkligen? Säger du det?

    Kan folk inget om det mänskliga psyket?

    Forska i saken och återkom sedan ignoranta människa.


    Jodå, det kan vi. De flesta av oss är säkert gamla nog att ha blivit dumpade också, men vi betedde oss inte som du. Jag förstår ju att du har någon bakomliggande problematik, men då kanske det inte är den bästa idéen att sitta på ett forum och vräka ur sig förolämpningar till andra....
Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?