Anonym (?)

Äldre 21 Feb 18:58

256 svar

Förstör jag för pappan och barnen?

Min sambo och jag separerade nyligen, vi har två barn tillsammans som är 9 och 11. Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner samt att vi ville olika saker med vår relation.

Jag kommer att bo kvar i lägenheten och köpa ut honom och han kommer att köpa en ny till sig. Detta är vi överens om och han har varit tydlig med att han inte vill bo kvar här. När han har hittat boende till sig kommer vi att ha barnen varannan vecka.

För mig hade det varit helt okej att han bott kvar här tills dess att han hittat en ny lägenhet, men han vill inte utan har valt att bo hos sin bror så länge. Där kan han inte ha barnen varannan vecka så de har bott kvar här hos mig och bara träffat pappan någon gång (det har bara gått ca 2 veckor).

Nu har pappan kommit fram till att han vill vara med barnen lika mycket som jag och hans lösning på det är att vi bor varannan vecka i min lägenhet till dess att han fixat sin egen lägenhet. Denna lösning fungerar inte alls för mig eftersom jag inte har någonstans där jag kan bo varannan vecka under en längre tid. Pappan tycker att jag får lösa det på något sätt.

Mitt förslag är att han flyttar tillbaka hit. Jag har erbjudit mig att sova i ena barnets rum så han kan ha sovrummet för sig själv, men det vill han inte. Jag har då lagt fram som förslag att jag kan hålla mig hemifrån två kvällar i veckan så kan han och barnen umgås här hela kvällen. Samt att jag kan åka bort någon helg. Han får givetvis träffa och umgås med barnen övrig tid också, bara det att det får ske på annan plats än i mitt hem om han inte vill träffa mig.

Pappan tycker att jag är oresonlig och förstör för honom och barnen för att jag inte går med på lämna mitt hem varannan vecka. Jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom, samtidigt som jag så klart inte vill försvåra hans umgänge med barnen. Så vad tycker ni? Förstör jag för pappan och barnen? Borde jag lämna min lägenhet till honom varannan vecka (hur nu det skulle gå till)?

Flickanx2

Äldre 23 Feb 12:47

#51

Oj ingen lätt sits ni hamnat i verkar det som. Om jag har förstått det hela rätt så är det boendet som ställer till det för er? Du bor i en lägenhet och pappan bor hos sin bror och vill nu ha lika stor rätt att umgås med era gemensamma barn? Det tycker jag är helt riktigt tänkt av honom (och om jag förstått det hela rätt tycker du TS det också). Så långt är allt frid och fröjd, barnen har rätt till att få umgås med båda föräldrarna.

Så till dilemmat då. Var ska ni vara då ni har barnen? Du bor ju i lägenheten så där är det inga problem då du har barnen men pappa måste nog försöka själv att ordna upp sitt boende så att han kan ha barnen när det är hans tur. Det är inte upp till dig att ordna för honom, utan det måste han göra själv. Om det är svårt för honom får han själv försöka lösa den sitsen och tills dess får ni komma överrens om hur ni ska göra med barnen. Om du inte vill ha honom i din lägenhet (vilket jag kan förstå) så kanske hans umgänge med barnen får bli på ett annat sätt tills han har löst var han ska bo. Om barnen inte kan vara med honom hos hans bror (fast det kanske är svårt att lösa, vad vet jag...).

Jag tycker i alla fall att ni ska ha all heder för att ni verkligen verkar förstå att sätta barnen i första hand. Det är ju det allra viktigaste sedan om det är svårt att lösa just nu, det kanske är så men livet ser inte alltid ut som man vill. Pappan till barnen har lite att lösa innan han kan ta hand om barnen varannan vecka. Han har ju faktiskt ingenstans att låta barnen sova på. Det går jättebra att umgås under dagarna och barnen sover hemma hos dig på nätterna, tills han löst sin bo-situation. Det är var jag tycker i alla fall. Lycka till :)

ekdungen.blogspot.se/

Flickanx2

Äldre 23 Feb 12:49

#52

Ps. nä jag tycker verkligen inte du förstör vare sig för pappan eller för barnen. Jag tycker ni båda föräldrar verkar vilja ta sitt ansvar gentemot barnen. Nu är det först och främst pappan som måste lösa sin bo-situation så att han kan ta det ansvaret fullt ut.

ekdungen.blogspot.se/

TanganyikaIka

Äldre 23 Feb 13:41

#53

Nä. Han flyttade ut och var tydlig med det, då kan han inte komma tillbaka och tvinga ut dig. Han däremot omöjliggör ert samarbete tycker jag, genom att ändra förutsättningarna för det hela tiden.

Anonym (Pella)

Äldre 23 Feb 14:16

#54

Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 08:32:19 följande:

Verkligen? Säger du det?

Kan folk inget om det mänskliga psyket?

Forska i saken och återkom sedan ignoranta människa.

Spelar ingen roll. Har man barn får man helt enkelt sköta barnen och ta ansvaret gällande barnen. Barnen går främst oavsett om man känner sig sviken och oälskad eller inte.

Det är typiskt såna personer som låter sina egna känslor gå före, som låter bli att höra av sig till sina barn, för dom vuxna blir ju såååå ledsna då. Dessa kan inte heller hantera en separation snyggt.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 23 Feb 15:05

#55

Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 11:42:06 följande:

Ni får väl hyra en liten 1a eller ett rum som ni bor i veckovis.

Att inte lämna barnen med honom? Hoppas du förstår att du inte har något val va? Men det är klart, har ni gemensam vårdnad så kan du alltid bara ta ungarna och sticka så blir det en rättsprocess av det hela... Bra lösning. "inte låta han ha barnen ensam" dummaste jag hört.

Eller så pressar du honom lite mer så att han tar med sig barnen till sin bror och sedan inte låter dig hämta?

Tänk till lite nu. Se till att fixa nåt alternativt boende så fort som möjligt.

Och ja. Bra förslag med familjerådgivningen. Gå dit.

Och du skriver att det är din lägenhet. Så du har med andra ord redan löst ut honom?

Nu är jag övertygat om att du missförstår mig med flit, men skit samma. Jag skrev: "OM han betedde sig så illa att jag fann det outhärdligt att stanna kvar i samma hem som honom skulle jag väl knappast VILJA lämna barnen ensamma med honom". Ingen människa med sunt förnuft skulle väl lämna sina barn ensamma med en människa som är så aggressiv att man känner sig tvungen att lämna sitt eget hem.

Det du verkar missa är att jag i den meningen målar upp ett PÅHITTAT scenario i vilket mitt ex beter sig riktigt illa mot mig framför barnen. I verkligheten beter sig inte mitt ex på det viset. I VERKLIGHETEN har jag varken någon lust eller anledning att hålla barnen från sin pappa och jag gör det inte heller. I VERKLIGHETEN finns det inte någon anledning till en rättsprocess för vi är överens kring hur vi ska ha barnen. Vi är bara inte överens kring hur vi ska bo tills dess att han har hittat någonstans att bo.

Mitt ex kommer inte heller att ta några barn till sin bror och sen vägra låta mig hämta dem. HAN tycker lika lite som jag (om inte mer) att barnen kan bo hos hans bror. Det skulle brorsan dessutom ALDRIG gå med på, han vill inte ha egna barn och han skulle definitivt inte vilja bo med våra trots att han tycker om dem. Någon plats för barnen där finns det inte heller. Men FRAMFÖRALLT skulle mitt ex ALDRIG göra så mot barnen. Han må vara väldigt ledsen och arg på mig just nu, men han är en BRA pappa och vi är BÅDA ÖVERENS om att lämna barnen utanför våra konflikter så långt det går.

Ja jag har skrivit min lägenhet, för enkelhetens skull, trots att jag ännu inte löst ut honom. Även om vi äger lägenheten tillsammans så är den mitt hem nu precis lika mycket som den var mitt hem när vi fortfarande var tillsammans och kommer att vara mitt hem när jag löst ut honom. På samma sätt var den hans hem när vi var tillsammans och den kan vara det nu också om HAN VILL. Så länge vi har lägenheten tillsammans har ingen av oss rätt att tvinga ut den andre, och den enda av oss som har försökt tvinga ut någon är han, INTE JAG.

Det är extrem bostadsbrist i staden vi bor i vilket gör att det inte är helt enkelt att få tag i en bostad, dessutom tenderar de andrahandslägenheter som de skulle bli frågan om att vara svindyra och jag har ingen aning om hur lätt eller fort det går att få tag på en. Även om jag har råd är jag måttligt intresserad av att betala över 10 000 i månaden för en lägenhet jag skulle bo i 2 veckor i månaden, men det är klart, jag kan ju lägga fram som förslag att han betalar den.

Anonym (Skumt)

Äldre 23 Feb 15:15

#56

Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 11:42:06 följande:

Ni får väl hyra en liten 1a eller ett rum som ni bor i veckovis.

Att inte lämna barnen med honom? Hoppas du förstår att du inte har något val va? Men det är klart, har ni gemensam vårdnad så kan du alltid bara ta ungarna och sticka så blir det en rättsprocess av det hela... Bra lösning. "inte låta han ha barnen ensam" dummaste jag hört.

Eller så pressar du honom lite mer så att han tar med sig barnen till sin bror och sedan inte låter dig hämta?

Tänk till lite nu. Se till att fixa nåt alternativt boende så fort som möjligt.

Och ja. Bra förslag med familjerådgivningen. Gå dit.

Och du skriver att det är din lägenhet. Så du har med andra ord redan löst ut honom?

Ja för det är ju så lätt att hyra en etta idag. Igår gick det ut på nyheterna att det är bostadsbrist i hela landet. Tycker du resonerar väldigt märkligt. Hon har erbjudit pappan att bo kvar men han vill inte utan han att väljer att bo hos sin bror. Nu vill han att TS ska försvinna bort varannan vecka. Om man varken har ekonomi eller någonstans att ta vägen? Då får väl pappan köpa en lägenhet som han kan bo i och ha barnen i inte köra ut mamman vv. Låter ju helknäppt.

cupcakemom

Äldre 23 Feb 15:28

#57

Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-23 00:21:52 följande:

Ok i klartext till de tröga och de som bor i fantasilandet narnia.

Lyssna noga nu ok.

En separation är väldigt jobbig för den som blir lämnad. Att tro att en separation därför ska gå lungt och smidigt till är bara naivt. Den lämnade kan bli sårad, känna sig oälskad och övergiven. Den lämnade känner nästan alltid ett stort svek. Detta översätts till följande: ilska.

Vilket kan betyda KAOS under separationen.

Att sedan TS vägrar samarbeta för att pappan ska kunna må bra och få umgås med barnen under separationen på sina villkor. Egoistisk och idiotiskt.

Det är säkert jättetrevligt att separera om man VILL och då går också separationen lungt och sansat till. Men det var inte det vi pratade om nu så jag lämnar detta.

Jag har blivit lämnad för en kompis dessutom.... Ja det gör ont, jävligt ont... Men ingen vinner på att jag uppför mig som en jävla idiot och skapar kaos... Allra minst vinner barnen på det... Jag har varit arg, jag har förbannat honom,... Till min mamma och mina vänner gentemot honom har jag haft en artig och trevlig ton och vi kan idag samarbeta om barnen utan problem, vi umgås inte men pratar med varandra när vi träffas... Idag var vi på utvecklingssamtal med ena barnet och då satt det barn jag har med min nya man i exet 's knä.... Hade jag uppfört mig som du tycker är naturligt hade vi alla varit förlorare i det hela...

Så nej jag ville inte separera men hade vett nog att hålla en sansad ton vilket är fullt möjligt om man väljer att inte vara så jävla egoistisk. Så vår separation var lugn och smidig trots mina känslor för jag satte barnens bästa framför allt. Det handlar bara om att uppträda vuxet x

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 23 Feb 15:53

#58

Flickanx2 skrev 2016-02-23 12:47:51 följande:

Oj ingen lätt sits ni hamnat i verkar det som. Om jag har förstått det hela rätt så är det boendet som ställer till det för er? Du bor i en lägenhet och pappan bor hos sin bror och vill nu ha lika stor rätt att umgås med era gemensamma barn? Det tycker jag är helt riktigt tänkt av honom (och om jag förstått det hela rätt tycker du TS det också). Så långt är allt frid och fröjd, barnen har rätt till att få umgås med båda föräldrarna.

Så till dilemmat då. Var ska ni vara då ni har barnen? Du bor ju i lägenheten så där är det inga problem då du har barnen men pappa måste nog försöka själv att ordna upp sitt boende så att han kan ha barnen när det är hans tur. Det är inte upp till dig att ordna för honom, utan det måste han göra själv. Om det är svårt för honom får han själv försöka lösa den sitsen och tills dess får ni komma överrens om hur ni ska göra med barnen. Om du inte vill ha honom i din lägenhet (vilket jag kan förstå) så kanske hans umgänge med barnen får bli på ett annat sätt tills han har löst var han ska bo. Om barnen inte kan vara med honom hos hans bror (fast det kanske är svårt att lösa, vad vet jag...).

Jag tycker i alla fall att ni ska ha all heder för att ni verkligen verkar förstå att sätta barnen i första hand. Det är ju det allra viktigaste sedan om det är svårt att lösa just nu, det kanske är så men livet ser inte alltid ut som man vill. Pappan till barnen har lite att lösa innan han kan ta hand om barnen varannan vecka. Han har ju faktiskt ingenstans att låta barnen sova på. Det går jättebra att umgås under dagarna och barnen sover hemma hos dig på nätterna, tills han löst sin bo-situation. Det är var jag tycker i alla fall. Lycka till :)

Ja ungefär så ja. Lägenheten jag bor i är vår gemensamma lägenhet men jag kommer att lösa ut honom och han kommer att skaffa nytt boende, när det är klart kommer barnen att bo varannan vecka, så långt är vi överens.

Eftersom vi äger lägenheten gemensamt har vi så klart båda rätt att bo i den. Jag har inga problem med att bo tillsammans medan han ordnar med lägenhet till sig, även om det med stor sannolikhet kommer att ta något längre tid än vad det tar för mig att lösa ut honom. Han vill dock inte bo tillsammans med mig och har därför helt av egen vilja valt att flytta hem till sin bror. Hos sin bror kan han inte ha barnen varannan vecka därför bor de kvar i lägenheten hos mig.

Nu har han kommit på att han också vill vara med barnen lika mycket som jag, vilket jag varken tycker är konstigt eller fel. Att flytta tillbaka är dock inget alternativ för honom så länge jag också bor i lägenheten, därför vill han att jag flyttar ut varannan vecka. Jag har inte den möjligheten och har därför sagt nej till det men kommit med förslag för att underlätta umgänget för dem, men de duger tydligen inte för honom.

Hans bror bor på gångavstånd från oss och barnens skola ligger nära. Pappan jobbar mycket hemifrån och har inte heller långt till jobbet när han väl är där, så det finns liksom inga egentliga hinder för att de inte skulle få till ett bra umgänge. Håller jag mig dessutom hemifrån två kvällar i veckan och kommer hem när barnen somnat får vi ju båda två vardagar var med barnen. På helgen kan de sova tillsammans hemma hos farmor och farfar, någon kväll kan de säkert sova över hos brorsan eller så kommer han förbi med dem när de ska sova. De kan gå på bio, eller så kan jag gå på bio eller gå ut med mina kompisar så kan de vara här. Någon helg kan jag resa bort. Saknar han morgnarna går jag gärna tidigare till jobbet så kan han ta dem. Det finns liksom alla förutsättningar för att det ska gå att ordna ganska bra.

Tack för lyckönskningarna :)!

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 23 Feb 16:09

#59

TanganyikaIka skrev 2016-02-23 13:41:07 följande:

Nä. Han flyttade ut och var tydlig med det, då kan han inte komma tillbaka och tvinga ut dig. Han däremot omöjliggör ert samarbete tycker jag, genom att ändra förutsättningarna för det hela tiden.

Jag kan ta om han skulle vilja flytta tillbaka, det kan jag, men en sån här sak det har du rätt i att han inte bara kan komma i efterhand och kräva.

Jag vet att han är väldigt ledsen över hur det blivit och ju mer jag tänker på det tror jag att det här faktiskt är ett sätt för honom att jävlas lite med mig. Förhoppningsvis inser han det själv snart, för vanligtvis är han en ganska vettig person. Vore tråkigt om det inte ska gå att få till ett bra samarbete, när vi egentligen har ganska goda möjligheter för det.

Anonym (Så fel.)

Äldre 23 Feb 16:31

#60

Anonym (?) skrev 2016-02-23 15:05:34 följande:

Nu är jag övertygat om att du missförstår mig med flit, men skit samma. Jag skrev: "OM han betedde sig så illa att jag fann det outhärdligt att stanna kvar i samma hem som honom skulle jag väl knappast VILJA lämna barnen ensamma med honom". Ingen människa med sunt förnuft skulle väl lämna sina barn ensamma med en människa som är så aggressiv att man känner sig tvungen att lämna sitt eget hem.

Det du verkar missa är att jag i den meningen målar upp ett PÅHITTAT scenario i vilket mitt ex beter sig riktigt illa mot mig framför barnen. I verkligheten beter sig inte mitt ex på det viset. I VERKLIGHETEN har jag varken någon lust eller anledning att hålla barnen från sin pappa och jag gör det inte heller. I VERKLIGHETEN finns det inte någon anledning till en rättsprocess för vi är överens kring hur vi ska ha barnen. Vi är bara inte överens kring hur vi ska bo tills dess att han har hittat någonstans att bo.

Mitt ex kommer inte heller att ta några barn till sin bror och sen vägra låta mig hämta dem. HAN tycker lika lite som jag (om inte mer) att barnen kan bo hos hans bror. Det skulle brorsan dessutom ALDRIG gå med på, han vill inte ha egna barn och han skulle definitivt inte vilja bo med våra trots att han tycker om dem. Någon plats för barnen där finns det inte heller. Men FRAMFÖRALLT skulle mitt ex ALDRIG göra så mot barnen. Han må vara väldigt ledsen och arg på mig just nu, men han är en BRA pappa och vi är BÅDA ÖVERENS om att lämna barnen utanför våra konflikter så långt det går.

Ja jag har skrivit min lägenhet, för enkelhetens skull, trots att jag ännu inte löst ut honom. Även om vi äger lägenheten tillsammans så är den mitt hem nu precis lika mycket som den var mitt hem när vi fortfarande var tillsammans och kommer att vara mitt hem när jag löst ut honom. På samma sätt var den hans hem när vi var tillsammans och den kan vara det nu också om HAN VILL. Så länge vi har lägenheten tillsammans har ingen av oss rätt att tvinga ut den andre, och den enda av oss som har försökt tvinga ut någon är han, INTE JAG.

Det är extrem bostadsbrist i staden vi bor i vilket gör att det inte är helt enkelt att få tag i en bostad, dessutom tenderar de andrahandslägenheter som de skulle bli frågan om att vara svindyra och jag har ingen aning om hur lätt eller fort det går att få tag på en. Även om jag har råd är jag måttligt intresserad av att betala över 10 000 i månaden för en lägenhet jag skulle bo i 2 veckor i månaden, men det är klart, jag kan ju lägga fram som förslag att han betalar den.

Missuppfattar inte med flit. Förstår perfekt.

Ta in på ett vandrarhem för 150:- natten då så är boendet löst.

Frågeställningen vad om du förstör för pappan och barnen... Ja, ja det gör du. Om du inte kan se det så är det du som är den själviske.

Om pappan inte klarar av att bo ihop med dig för att det gör för ont och hans bror inte är ett bra alternativ att ha barnen hos så varför ska du då envisas med att bo kvar? Vandrarhem som sagt VV om inte annat.

Hur tycker du annars att pappan och barnen ska kunna umgås? Eller är det din fullständiga rättighet att neka honom barnen för att du inte vill flytta VV?

Ni andra i denna tråd som absolut inte vill förstå, vad är problemet? Är.det min hårda ton eller är ni helt enkelt inte kapabla att se saker från ett annat perspektiv?

Jag har aldrig påstått att det är rätt att lacka ur och ställa till ett jävla väsen. Däremot säger jag att det är fullt förståeligt.

Lever ni så fullkomligt inrutade liv så det enda ni förstår är solsidan?

Så mycket skit som jag sett i mitt jobb, kanske jag har härdats mot mycket men blir ofantligt förvirrad av att folk inte vet hur verkligheten ser ut...

Förstör jag för pappan och barnen?

INNEHÅLL