Anonym (?)

Äldre 21 Feb 18:58

256 svar

Förstör jag för pappan och barnen?

Min sambo och jag separerade nyligen, vi har två barn tillsammans som är 9 och 11. Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner samt att vi ville olika saker med vår relation.

Jag kommer att bo kvar i lägenheten och köpa ut honom och han kommer att köpa en ny till sig. Detta är vi överens om och han har varit tydlig med att han inte vill bo kvar här. När han har hittat boende till sig kommer vi att ha barnen varannan vecka.

För mig hade det varit helt okej att han bott kvar här tills dess att han hittat en ny lägenhet, men han vill inte utan har valt att bo hos sin bror så länge. Där kan han inte ha barnen varannan vecka så de har bott kvar här hos mig och bara träffat pappan någon gång (det har bara gått ca 2 veckor).

Nu har pappan kommit fram till att han vill vara med barnen lika mycket som jag och hans lösning på det är att vi bor varannan vecka i min lägenhet till dess att han fixat sin egen lägenhet. Denna lösning fungerar inte alls för mig eftersom jag inte har någonstans där jag kan bo varannan vecka under en längre tid. Pappan tycker att jag får lösa det på något sätt.

Mitt förslag är att han flyttar tillbaka hit. Jag har erbjudit mig att sova i ena barnets rum så han kan ha sovrummet för sig själv, men det vill han inte. Jag har då lagt fram som förslag att jag kan hålla mig hemifrån två kvällar i veckan så kan han och barnen umgås här hela kvällen. Samt att jag kan åka bort någon helg. Han får givetvis träffa och umgås med barnen övrig tid också, bara det att det får ske på annan plats än i mitt hem om han inte vill träffa mig.

Pappan tycker att jag är oresonlig och förstör för honom och barnen för att jag inte går med på lämna mitt hem varannan vecka. Jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom, samtidigt som jag så klart inte vill försvåra hans umgänge med barnen. Så vad tycker ni? Förstör jag för pappan och barnen? Borde jag lämna min lägenhet till honom varannan vecka (hur nu det skulle gå till)?

cupcakemom

Äldre 24 Feb 17:10

#141

Folk verkar anta att den som väljer att bryta upp tjoar och tjimmar och skålar i champagne "typ" men det finns ofta en stor sorg i att avsluta ett förhållande ( nu räknar jag inte in otrogna assholes här) så det är inte alltid lätt för den som tar beslutet heller..... Så varför ska den straffas för att den haft modet att avsluta något som inte fungerar...

Varför är det så synd om mannen att han ska "tvingas" bo med ts.. Knappast kul för ts att bo med mannen när man väl valt att bryta upp heller.. Men hon väljer att göra det för barnens skull... Men blir ändå kallad ego..... Så allt ansvar ligger på henne.. Han behöver inte ta något eget... Funkar det inte med brorsan så verkar ju hans föräldrar finnas och dom skulle knappast säga nej till barnbarnen...

Anonym (N)

Äldre 24 Feb 17:28

#142

Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-24 16:11:19 följande:

Det är lätt för den som är "klar" med relationen att förhålla sig sval - i detta fall TS. Visst en del människor kanske också fixar att vara "normala" inför barnen. Medan andra som vet mig sig att de inte klarar av det gör klokt i att inte vara kvar. Det betyder inte för den skull att man inte ska få vara med sina barn. Att vara den mer sårade eller mer känslosamma personen gör en inte olämplig som föräldrar. Den här pappan vill ju vara med sina barn på ett normalt sätt.. jag tycker inte TS lösning erbjuder det..

Nu är det T.ex sportlov massa familjer reser bort, skulle säkert inte vara svårt för TS att låna någon lägenhet en vecka och låta honom flytta hem .. vill man vara tillmötesgående och anstränga sig så går mycket att lösa. Vill man inte det så är ju allt omöjligt också..

Om man är vuxen så biter man ihop. Klarar man inte av det för att man är så insnöad på sitt eget ego så får man stå för det själv. Men mogna föräldrar agerar schysst framför sina barn och sätter barnens sorgeprocess i första rummet.

Anonym (Så fel.)

Äldre 24 Feb 17:56

#143

Många i tråden som inte har en aning om vad som är bäst för barnen. Så ja, då är man egoistisk och självisk.

Väldigt tydligt att TS endast tänker på sitt eget välmående och ingen annans.

Anonym (Nnn)

Äldre 24 Feb 18:07

#144

Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-24 17:56:40 följande:

Många i tråden som inte har en aning om vad som är bäst för barnen. Så ja, då är man egoistisk och självisk.

Väldigt tydligt att TS endast tänker på sitt eget välmående och ingen annans.

Nehej men det vet då du! Det vore väl jättebra om du kunde tala ur skägget och köra upp bevis i ansiktet på oss andra då! Utveckla dig! Förklara dig! Om du inte kan det så vad tycker du då att du bidrar med annat än (förmodligen) självupplevda upplevelser som lett till din bitterhet.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 18:25

#145

Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-24 08:04:18 följande:

Fast det är ju inte ett vardagsliv tillsammans, dina barn går igenom något jobbigt just nu, de kanske inte visar det vad vet jag, men en separation är tuff, det blir osäkert och instabilt. Man kan behöva lugn och ro tillsammans vardagsrutiner en chans att småprata, en chans att få ta hand om deras sorg. Det är det ditt ex inte får med mindre än att han bor med dig - vilket han uppenbarligen inte klarar av

Jo tack jag är fullt medveten om att separationen är jobbig för barnen och att den just nu påverkar dem negativt. Jag är också fullt medveten om att det barnen helst av allt skulle vilja just nu är att allting var som vanligt, vilket tyvärr är helt omöjligt att ordna. Det innebär att livet numer kommer att se annorlunda ut för barnen, mitt ex och mig, detta oavsett om vi skulle gå på min eller mitt ex linje.

Jag är också fullt medveten om att min sambo skulle få mer tid med barnen om han bodde här varannan vecka, men att han inte skulle kunna få till ett vardagsliv med barnen enligt mitt förslag på umgänge det tror jag inte på. Vi skulle ju båda ha hälften av vardagskvällarna!

Vad det gäller helgerna så är exemplena på det de kan göra tillsammans sådant som vi faktiskt brukade göra på helgerna när vi levde tillsammans. Visst är barnen ledsna på grund av separationen, men deras liv har inte stannat. De vill inte sitta hemma en hel helg och småprata, de vill (och behöver) göra saker för att må bra. För övrigt går det alldeles utmärkt att prata även om man inte är hemma, barnen och jag var till exempel och bowlade i lördags och vi pratade massor om deras känslor och funderingar kring separationen.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 18:30

#146

smulpaj01 skrev 2016-02-24 09:53:19 följande:

Det är ju hemskt tråkigt att du inte ordnade boende åt dig själv INNAN du släppte bomben och ställde till det för ditt ex och era barn.

Finns något inte mycket att göra för att rädda situationen. Men jag tror enda sättet är faktiskt att Du flyttar ut 2 veckor per månad. Hyr en liten 1:a och dela den med exet varannan vecka.

Förstår verkligen att han inte kan/VILL bo i samma boende som dig efter detta!

Bomb och bomb...

Personligen hade jag mått skitdåligt om min sambo hade skaffat en lägenhet bakom ryggen på mig och sedan bara flyttat ut en dag, hade därför inte en tanke på att göra så mot honom. För övrigt hade det inte heller varit möjligt eftersom jag skulle behövt sälja vår nuvarande lägenhet för att få loss pengar till en tillräckligt stor kontantinsats.

Eftersom han redan har boende har jag förstått det som att han är ointresserad av att hyra en lägenhet tillsammans med mig, och själv har jag verkligen ingen lust att lägga 10 000 kronor i månaden på ett boende 2 veckor i månaden.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 18:35

#147

Blomma73 skrev 2016-02-24 10:02:02 följande:

Tycker att ni som beskyller ts för att vara en dålig mamma och person lägger ner! Kom istället med konstruktiva och realistiska förslag på lösningar, inte på fantasilösningar som att man bor för 150 kr natten i Stockholm. Det kostar det möjligtvis i en sovsal på en småort i Sverige.

Tycker ni verkligen det är rimligt att ts ska flacka runt hos olika vänner varannan vecka på obestämd tid? De flesta i Stockholm bor litet så inte så lätt att inhysa vänner mer kontinuerligt utan att det blir kaotiskt. De flesta vännerna kommer tröttna på detta rätt snart ( bor inte själv där men har vänner som gör). Eller att hon ska ta in på natthärbärgen i mån av plats? Hur ska hon då klara av att sköta arbetet och vara en bra mamma?

Tycker ts kommit med bra och konstruktiva lösningar. Som möjligen kan komplettera med en natt i veckan på vandrarhem.

Ja men eller hur! Kunde man få rum för 150 kronor natten skulle bostadsbristen vara löst (eller vandrarhemmen fullbokade för lång tid fram).

Jag kan absolut lägga till att jag sover borta en av kvällarna, det är inget större problem för mig. Jag har människor omkring mig som skulle ställa upp med en soffa 4 nätter i månaden och gäller det en natt i veckan så behöver det ju inte ens vara samma soffa. 2 veckor i månaden är en helt annan sak. Jag kommer föreslå detta för exet nästa gång vi pratas vid.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 18:42

#148

Anonym (X) skrev 2016-02-24 10:30:46 följande:

TS, har du släppt bomben om separation utan att alls ha pratat om era problem innan och utan att ni alls försökt ändra på det som är fel?
Om inte så skit i de som säger att du förstör.

I december 2014 berättade jag för honom att mina känslor för honom hade svalnat men också att jag var villig att försöka hitta dem igen. Under våren som följde provade vi på parterapi och det vi fick ut av det var att vi hade olika förväntningar och önskemål gällande vår relation.

Inför sommaren "föreslog" jag att det bästa kanske var om vi gick separata vägar, men han ville försöka lite till och jag gick med på det för att jag älskar honom som person och för att jag tyckte synd om honom. Sommaren var okej och jag kunde faktiskt känna lite hopp för oss, men hösten var hemsk.

Under hela den här tiden har jag upplevt det som att han har velat ha mer av mig än vad jag kunnat ge vilket gjort honom ledsen, sårad och i större behov av mig och ju mer han velat ha desto mindre har jag velat ge (det handlar om känslor/kärlek inte sex). Så till slut fick jag nog och valde att avsluta relationen, en relation där varken han eller jag var lycklig. Så nej, det kom knappast som en chock för honom.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 19:06

#149

Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-24 12:15:42 följande:

Vi är flera som gått igenom skilsmässor i Stockholm med svårt med boende, jag trasslade runt med lite olika lösningar i några veckors tid för att barnens pappa skulle få bo med dom. Han bodde varannan vecka hos en kompis. Sen aktiverade vi verkligen alla nätverk som fanns långt utanför mina bekvämlighets gränser för att be om hjälp - fick tag i en andrahands etta som vi delade kostnaden för. Aldrig att jag skulle parkerat mig i lägenheten och gett honom lite slask tid enl ett komplicerat schema och då var det inte ens jag som ville skiljas. - tycker som sagt att TS lösningar inte är riktigt justa. Så klart bekvämt för henne men inte för exet och framförallt inte bra för barnen..

Komplicerat schema?!? Hur svårt kan det vara...

Han har barnen varje tisdag och torsdag. Helgerna kan vi göra upp efter önskemål, skulle det av någon oförklarlig anledning inte gå är det väl bara att bestämma att varannan helg har han dem: Fredag kväll och söndag och följande helg har han dem på lördagen.

Om vi ska tala om vad som är bäst för barnen så är det absolut bästa för dem att mitt ex skulle flytta hem igen och bo här tills han köpt en lägenhet till sig där han kan ha barnen. Det vet både jag och mitt ex, det har han till och med själv sagt.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 19:19

#150

Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-24 14:06:39 följande:

Nej men hon är skyldig sina barn en lösning där de får vara med sin pappa i sitt hem precis som hon får... Du tycker att hon fullgör det genom att han "får" bo kvar i sitt hem - men om han inte mäktar med att ha det så just nu så ligger det på TS att vara delaktig i en rättvis lösning. Han bor inneboende hos någon och det får hon också göra..

Det finns en lösning där barnen får vara lika mycket med sin pappa som med mig. En lösning som HAN VÄLJER BORT.

Han väljer att bo inneboende, då måste jag också göra det för annars är det orättvist? Oavsett om jag har någon att bo hos eller inte.

Har jag gjort fel de två gångna veckorna när jag tagit hand om barnen han i princip skitit i (innan han kom på det här). Skulle jag också bara ha dragit för att det inte skulle bli orättvist att jag spenderat mer tid med dem än han?

Förstör jag för pappan och barnen?

INNEHÅLL