Anonym (?)

Äldre 21 Feb 18:58

256 svar

Förstör jag för pappan och barnen?

Min sambo och jag separerade nyligen, vi har två barn tillsammans som är 9 och 11. Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner samt att vi ville olika saker med vår relation.

Jag kommer att bo kvar i lägenheten och köpa ut honom och han kommer att köpa en ny till sig. Detta är vi överens om och han har varit tydlig med att han inte vill bo kvar här. När han har hittat boende till sig kommer vi att ha barnen varannan vecka.

För mig hade det varit helt okej att han bott kvar här tills dess att han hittat en ny lägenhet, men han vill inte utan har valt att bo hos sin bror så länge. Där kan han inte ha barnen varannan vecka så de har bott kvar här hos mig och bara träffat pappan någon gång (det har bara gått ca 2 veckor).

Nu har pappan kommit fram till att han vill vara med barnen lika mycket som jag och hans lösning på det är att vi bor varannan vecka i min lägenhet till dess att han fixat sin egen lägenhet. Denna lösning fungerar inte alls för mig eftersom jag inte har någonstans där jag kan bo varannan vecka under en längre tid. Pappan tycker att jag får lösa det på något sätt.

Mitt förslag är att han flyttar tillbaka hit. Jag har erbjudit mig att sova i ena barnets rum så han kan ha sovrummet för sig själv, men det vill han inte. Jag har då lagt fram som förslag att jag kan hålla mig hemifrån två kvällar i veckan så kan han och barnen umgås här hela kvällen. Samt att jag kan åka bort någon helg. Han får givetvis träffa och umgås med barnen övrig tid också, bara det att det får ske på annan plats än i mitt hem om han inte vill träffa mig.

Pappan tycker att jag är oresonlig och förstör för honom och barnen för att jag inte går med på lämna mitt hem varannan vecka. Jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom, samtidigt som jag så klart inte vill försvåra hans umgänge med barnen. Så vad tycker ni? Förstör jag för pappan och barnen? Borde jag lämna min lägenhet till honom varannan vecka (hur nu det skulle gå till)?

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 25 Feb 23:55

#171

Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-25 06:29:40 följande:

Har allt bemötts med tystnad? Va? Återigen, va?

Nu orkar jag inte citera alla konkreta förslag som kommit i tråden, kanske nån annan har lust med det. Problemet är inte att du inte fått konkreta och bra förslag utan att du kan inte ta dem till dig. Du bevisar att du fortsätter att sätta dig själv i första hand.

Ingenstans i inlägget du citerar har jag påstått att allt jag skrivit har bemötts med tystnad. Jag har inte heller påstått jag inte skulle fått några konkreta förslag, däremot att många (inte alla) av förslagen varit absurda och världsfrånvända.

Visst går det att sova på ett vandrarhem, men det är inget bra förslag och det fullständigt orimligt att jag ska behöva göra det 50% av tiden i flera månader. Det är också orimligt att jag ska behöva sova på en kompis soffa och leva som en gäst i dennes hem, jag vill inte leva så och jag vill definitivt inte att mina vänner ska behöva leva så. De här förslagen är nödlösningar man kan bli tvungen att ta till när man inte har något annat val, men jag har ett val och det är att bo kvar i lägenheten.

För att jag faktiskt ska kunna flytta ut behöver jag tillgång till en liten lägenhet där jag faktiskt kan bo. Problemet är att det är allt annat än lätt att få tag på lägenheter med kort varsel i den här stan och att de är svindyra att hyra. Att jag ska betala minst 10 000 kronor i månaden för att mitt EX inte VILL bo med mig är inte rimligt någon stans.

Vill mitt ex ha ut mig ur lägenheten är den enda rimliga lösningen som jag kan se det att han hjälper mig att hitta en lägenhet och att han betalar halva kostnaden för den, om han sen vill bo i den eller fortsätta bo hos sin bror halva tiden gör han som han vill. Något sånt verkar mitt ex dock inte öppen för då han som sagt anser att det är min sak att lösa.

Anonym (hmmm)

Äldre 26 Feb 00:26

#172

Anonym (lina) skrev 2016-02-25 14:05:49 följande:

Alla föräldrar har ansvar för sitt egna föräldraskap. Ts har löst det för barnen sin vecka. Det har inte pappan gjort. Man kan inte tvinga sig på andra. Pappan kan inte tvinga sin vilja på ts. Han har inte lyckats ta ansvar för sitt föräldraskap då han inte kan erbjuda barnen ett vettigt boende varannan vecka. Mitt förslag är att pappan flyttar tillbaka hem under sin barnvecka så att barnen får stabilitet alternativt hyr en bostad eller har barnen hos brorsan.

Det är väl inte ts lägenhet än eller har hon löst ut pappan? De har båda samma rätt till lägenheten tills den dag då de skriver köpeavtal. Ts kan inte heller tvinga sin vilja på pappan så läget är låst.

Anonym (lina)

Äldre 26 Feb 00:43

#173

Anonym (hmmm) skrev 2016-02-26 00:26:25 följande:

Det är väl inte ts lägenhet än eller har hon löst ut pappan? De har båda samma rätt till lägenheten tills den dag då de skriver köpeavtal. Ts kan inte heller tvinga sin vilja på pappan så läget är låst.

Faktum är att det rent juridiskt är BÅDAS hem fram till bodelningen. Rent moraliskt anser jag att det är bådas hem tills BÅDA fixat eget boende.

Fram tills dess är det alltså bådas hem både juridiskt och moraliskt. Ingen tvingar sig på den andra genom att bo kvar i det gemensamma hemmet eftersom det är bådas hem. Båda har med andra ord lika stor RÄTT att i hemmet.

Att tvinga den andra att flytta ut däremot tvång.

Ts gör ingenting fel genom att bo kvar. Det gör däremot exet eftersom han försöker pressa och manipulera ts att flytta ut. Okej om han respektfullt skulle frågat ts om hon kan göra honom en tjänst och flytta ut. Då skulle jag känt mer sympati för honom. Men nu har han inte gjort utan försöker istället ta till fula metoder. Inte okej oavsett hur dåligt man mår.

Jag tycker att ts helt enkelt kan strunta i exet och låta honom lösa sin situation bäst han kan på egen hand.

Anonym (hmmm)

Äldre 26 Feb 00:55

#174

Anonym (lina) skrev 2016-02-26 00:43:13 följande:

Faktum är att det rent juridiskt är BÅDAS hem fram till bodelningen. Rent moraliskt anser jag att det är bådas hem tills BÅDA fixat eget boende.

Fram tills dess är det alltså bådas hem både juridiskt och moraliskt. Ingen tvingar sig på den andra genom att bo kvar i det gemensamma hemmet eftersom det är bådas hem. Båda har med andra ord lika stor RÄTT att i hemmet.

Att tvinga den andra att flytta ut däremot tvång.

Ts gör ingenting fel genom att bo kvar. Det gör däremot exet eftersom han försöker pressa och manipulera ts att flytta ut. Okej om han respektfullt skulle frågat ts om hon kan göra honom en tjänst och flytta ut. Då skulle jag känt mer sympati för honom. Men nu har han inte gjort utan försöker istället ta till fula metoder. Inte okej oavsett hur dåligt man mår.

Jag tycker att ts helt enkelt kan strunta i exet och låta honom lösa sin situation bäst han kan på egen hand.

Som jag skrev alltså. Men läget är låst. Han vill inte se ts varannan vecka.

Anonym (lina)

Äldre 26 Feb 01:12

#175

Anonym (hmmm) skrev 2016-02-26 00:55:17 följande:

Som jag skrev alltså. Men läget är låst. Han vill inte se ts varannan vecka.

Hur du får det tills ts problem är märkligt med tanke på att det är exets problem.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 06:36

#176

Anonym (Ja du förstör) skrev 2016-02-25 07:18:48 följande:

TS - det du inte känner för att förstå är skillnaden i att ha en kontinuerlig vardag ihop med barnen mot att ses under lite konstigs omständigheter hos farmor och farfar, på stan, eller att exet är hemma hos sig med barnen men sedan behöver gå. Att ha längre tid tillsammans är stort alla viktiga samtal kommer inte på beställning med barn. Att under en vecka ha vardag tillsammans är stort särskilt när det är tufft. Att vara den som sover med barnen och vaknar där att kunna ha samtal och funderingar som kan pågå några dagar och återkomma. Att vara tillsammans i det som är barnens hem. Jag vet inte hur du förklarar för barnen att pappa vill bo med dem varannan vecka, men att han i så fall behöver bo med dig vilket han inte orkar och att du vägrar ge honom den det utrymmet. För mig är begreppet en vardag tillsammans så tydligt i den kvalitet man har ihop med barnen att jag trodde folk förstod det.

Jag förstår mycket väl att det är skillnad på att bo med barnen varannan vecka mot att ha dem enligt mitt förslag och jag har inte heller svårt att förstå varför mitt ex föredrar sin lösning framför min. Jag både vet och förstår att mitt ex har ett behov av att umgås med sina barn, men det är inte MITT ansvar att tillgodose det, det är HANS eget.

Vissa av sakerna du lyfter fram som fördelar med varannan vecka tror jag är fullt möjliga med den lösning jag föreslår. Träffas pappa och barnen i princip varannan dag som de skulle göra enligt mitt förslag, så är det möjligt att få till kontinuitet och samtal som kan pågå över flera dagar och återkomma. Jag har också svårt att förstå varför det skulle vara en konstig omständighet att umgås hos farmor och farfar eller ute på stan, när det faktiskt är sånt de brukade göra även innan separationen.

Andra saker du lyfter fram håller jag med om att det inte går att få till annat än med varannan veckas lösningen men många av dem rör snarare exets behov än barnens. Barnen har till exempel inget behov av att det skulle vara exet som är den som sover med dem (yngsta föredrar till och med att sova med mig) eller den som går upp med dem.

Jag påstår inte att det inte finns några fördelar för barnen med varannan veckas lösningen, för det gör det men det finns också fördelar med att lösa det som jag föreslår framförallt för att det faktiskt är det enda lösning som just nu är realistiskt genomförbar. Även om min lösning inte är den absolut bästa tänkbara lösning för barnen så är jag övertygad om att barnen kan få sina behov av BÅDA sina föräldrar tillräckligt tillgodosedda under den här tiden det rör sig om även med min lösning.

Jag har givetvis INTE sagt någonting om hur jag eller exet vill göra med boendet till barnen, SJÄLVKLART lämnar jag dem utanför vår konflikt.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 07:09

#177

fkh skrev 2016-02-25 08:17:32 följande:

Det är ju precis det du inte gör, hjälper till att underlätta för honom. Du bryter upp erat liv tillsammans och förväntar dig att han ska gilla läget.

Och om någon ovan undrade ifall de som inte stryker ts medhårs är bittra själar så kan jag bara svara för mig själv. Har aldrig varit med om en separation men på något vis har jag lärt mig empati ändå.

Nej jag hjälper honom inte just nu för HAN är inte intresserad av den hjälpen.

Jag har också(?) empati och jag förstår att mitt ex mår väldigt dåligt just nu. Jag har inte heller några problem med att förstå varför han vill vara med barnen utan mig. Däremot vet mitt ex lika väl som jag att jag inte har någonstans att flytta varannan vecka. Han ställer alltså ett krav han VET att jag omöjligen kan uppfylla.

Det är rätt sorgligt egentligen för det är barnen och framförallt faktiskt mitt ex som är förlorarna när han vägrar att ens diskutera alternativa lösningar.

Så ja, för att kunna tillgodose sina barns behov och men också sina egna borde han "gilla läget" och faktiskt försöka göra det bästa av den här ganska tråkiga situationen.

Anonym (brodern)

Äldre 26 Feb 07:12

#178

Ni kan tillsammans hyra en 2:a i andra hand för runt 6000kr/mån. Det blir 3000kr var.

Hur svårt kan det vara? Jag ser dig som väldigt egoistisk och empatilös i detta och jag både förstår och lider med ditt ex.

Jag hyr ut min 2:a vid gullmarsplan för 6000 kr så detta förslag är INTE på långa vägar "verklighetsfråvänt"!

Anonym (Nnn)

Äldre 26 Feb 07:26

#179

Anonym (brodern) skrev 2016-02-26 07:12:10 följande:

Ni kan tillsammans hyra en 2:a i andra hand för runt 6000kr/mån. Det blir 3000kr var.

Hur svårt kan det vara? Jag ser dig som väldigt egoistisk och empatilös i detta och jag både förstår och lider med ditt ex.

Jag hyr ut min 2:a vid gullmarsplan för 6000 kr så detta förslag är INTE på långa vägar "verklighetsfråvänt"!

Men då kan ju TS ex hyra en sådan lägenhet så är problemet ur världen. Med 2 barn kan man absolut bo i en 2:a i ett par år tills man hittat något bättre. Är det så pass lätt att hitta lägenheter i Stockholm så förstår jag inte alls varför han bor kvar? Det hade ju inte jag gjort om jag mådde så pass dåligt av det.

fkh

Äldre 26 Feb 08:13

#180

Anonym (?) skrev 2016-02-26 07:09:26 följande:

Nej jag hjälper honom inte just nu för HAN är inte intresserad av den hjälpen.

Jag har också(?) empati och jag förstår att mitt ex mår väldigt dåligt just nu. Jag har inte heller några problem med att förstå varför han vill vara med barnen utan mig. Däremot vet mitt ex lika väl som jag att jag inte har någonstans att flytta varannan vecka. Han ställer alltså ett krav han VET att jag omöjligen kan uppfylla.

Det är rätt sorgligt egentligen för det är barnen och framförallt faktiskt mitt ex som är förlorarna när han vägrar att ens diskutera alternativa lösningar.

Så ja, för att kunna tillgodose sina barns behov och men också sina egna borde han "gilla läget" och faktiskt försöka göra det bästa av den här ganska tråkiga situationen.

Huruvida man inte har någonstans att bo är väl relativt i förhållande till hur viktigt det egentligen är för en att flytta. Skulle det brinna hemma hos dig och ni var tvugna att flytta ut för renovering så antar jag att ni inte skulle bo på gatan. Det går liksom alltid att hitta en lösning om man försöker tänka lite, men lättast är ju att säga att man inte har något alternativ.

Förstör jag för pappan och barnen?

INNEHÅLL