Förstör jag för pappan och barnen?

I söndags när jag ställde frågan var jag inte helt säker på min sak. Sedan dess har det inkommit en hel del svar till tråden varav vissa varit på "mitt ex sida" och vissa varit på "min".

Från sidan som argumenterar för mitt ex sak har jag anklagats för att vara ego, en dålig mamma och förebild för mina barn, att jag vägrar mitt ex umgänge med barnen, att jag skiter i mina barn, att jag inte bryr mig om mitt ex, att jag saknar empati, att jag krossat hans hjärta, att jag är kall, att jag förstört hans liv, att jag vägrar att kompromissa, att jag bara tänker på mig själv m.m. 

Mot mitt ex har dock inte ett enda ont ord fallit trots att det faktiskt är han som omöjliggör den bästa lösningen för barnen. Han är ju sårad säger ni och tycker helt plötsligt att det är okej att bry sig mer om sig själv än sina barn och att vägra kompromissa. Ni bedömer alltså mitt ex och mig enligt olika måttstockar.

Många av era förslag på hur jag ska tillmötesgå mitt ex önskemål har varit helt absurda och världsfrånvända, som min favorit att jag ska bo på vandrarhem för 150 kronor natten, min fråga om vart jag kan hitta ett sånt bemöts med TYSTNAD. Ni tycker inte att jag har rätt att ha några som helst krav på hur jag ska bo 50% av tiden kommande månader bara jag lämnar lägenheten. Min sambo däremot han ska absolut inte behöva bo med mig, nej han är ju sårad så han har givetvis all rätt i världen att ha krav på sitt boende.

Ni har vart tydliga med att ni tycker att mitt förslag på hur vi kan lösa umgänget är förkastligt, men ni har totalt misslyckats med att få fram varför i er argumentation. Först är det för komplicerat, när jag visar på att det inte alls är speciellt komplicerat, då saknas det tydligen vardagstid för pappan och barnen, när jag påtalar att det faktiskt skulle innebära att pappan hade hälften av vardagskvällarna med barnen bemöts det med... TYSTNAD. Det får mig att tro att ni faktiskt inte tycker att det är så dåligt egentligen. Det skulle ni ju dock aldrig kunna erkänna alltså fortsätter ni hävda att det är ett dåligt förslag. 

Ni som har argumenterat för exets sak har generellt gjort ett riktigt dåligt jobb och har därför inte lyckats få över mig till er sida. Det är därför du upplever mig så säker på min sak.

TS - det du inte känner för att förstå är skillnaden i att ha en kontinuerlig vardag ihop med barnen mot att ses under lite konstigs omständigheter hos farmor och farfar, på stan, eller att exet är hemma hos sig med barnen men sedan behöver gå. Att ha längre tid tillsammans är stort alla viktiga samtal kommer inte på beställning med barn. Att under en vecka ha vardag tillsammans är stort särskilt när det är tufft. Att vara den som sover med barnen och vaknar där att kunna ha samtal och funderingar som kan pågå några dagar och återkomma. Att vara tillsammans i det som är barnens hem. Jag vet inte hur du förklarar för barnen att pappa vill bo med dem varannan vecka, men att han i så fall behöver bo med dig vilket han inte orkar och att du vägrar ge honom den det utrymmet. För mig är begreppet en vardag tillsammans så tydligt i den kvalitet man har ihop med barnen att jag trodde folk förstod det.

Åter igen...vuxna män är INTE offer.

Jag vet att han är ledsen och sårad för att vår relation är slut och jag förstår att det är jobbigt för honom (det är jobbigt för mig med) och jag hjälper gärna till att underlätta umgänget för honom, inom rimliga gränser. Att han är sårad ger honom inte rätten att enhälligt besluta hur vi ska lösa det med barnen. 

TS - det du inte känner för att förstå är skillnaden i att ha en kontinuerlig vardag ihop med barnen mot att ses under lite konstigs omständigheter hos farmor och farfar, på stan, eller att exet är hemma hos sig med barnen men sedan behöver gå. Att ha längre tid tillsammans är stort alla viktiga samtal kommer inte på beställning med barn. Att under en vecka ha vardag tillsammans är stort särskilt när det är tufft. Att vara den som sover med barnen och vaknar där att kunna ha samtal och funderingar som kan pågå några dagar och återkomma. Att vara tillsammans i det som är barnens hem. Jag vet inte hur du förklarar för barnen att pappa vill bo med dem varannan vecka, men att han i så fall behöver bo med dig vilket han inte orkar och att du vägrar ge honom den det utrymmet. För mig är begreppet en vardag tillsammans så tydligt i den kvalitet man har ihop med barnen att jag trodde folk förstod det.