Det kanske är jag som har fel? Men det känns då inte så!

När barnet ska lägga sig följer han med sin pappa in i köket och tittar på när han fyller ett glas med vatten från kannan. Sen fyller pappan på nytt vatten i kannan och ställer in i kylen igen. Då ser barnet att vattnet han får kommer från kannan och din dotter får sin kanna påfylld.

Har bara skummat igenom tråden än så länge, så det kanske redan är någon som skrivit detsamma.

Då undrar jag vilka relationer ni som tycker att TS ska "ta ett rejält snack med pappan" lever i? Uppenbarligen tillsammans med män som är betydligt mer lyhörda än TS man, eftersom hon redan har pratat med honom utan resultat. Vad tänker ni att TS ska säga som hon inte redan har sagt? Att hon tänker separera om han inte fyller på vattenflaskan? Det är ju lätt för er att skriva att hon ska "sätta ner foten" och annat, men detta fungerar ju uppenbarligen inte i den relation TS befinner sig i?!

Den enda öppning jag kan se är att TS och mannen sätter sig ner och TS på djupet intresserar sig för hur dessa helger upplevs av mannen. Något är det ju som gör att han går från en fungerande vuxen i hemmet till en utmattad latmask när sonen är där. Möjligen kan en förklaring till beteendet finnas där.

Jag vill tacka alla som har tagit sig tid att skriva. Lösningen med att ha ett glas upphällt i förväg var ju det som jag trodde skulle kunna fungera bäst för det kan vi knö in i kylen.
Jag är glad att det ändå finns några som förstår och ser att problemet inte är att jag inte gillar hans barn, han får så gärna vatten från kannan om hans pappa fyller på den.

Ang detta med att fylla på, min dotter fyller på när hon tar det sista, alltså inte under tiden. Visst kan jag jobba med att hon ska lära om kring detta, men faktiskt så anser jag att pappan utan funktionshinder bör kunna fylla på när HAN har tagit. Vanlig hyfs anser jag, men då krävs det att han tar striden med sitt barn.

Nu behöver vi dock inte fundera på det iaf på ett tag eftersom barnets mamma 'löst' problemet åt oss genom att flytta 40 mil från sin förra ort som redan den låg 10 mil från oss.
Vi visste att hon skulle flytta, det gjorde hon förra gången vi hade barnet, hon hade talat om att hon bytt till sig en billigare lgh. Inga konstigheter tyckte vi, bara bra då hon är arbetslös.
Maken sms:ade idag för att få nya adressen, han är rätt glömsk och hade inte frågat efter den tidigare, men idag behövde han ju veta var han skulle hämta.

Svaret, via sms:
"Men du kan ju inte ha umgänge längre, vi har ju flyttat till XX, det är alldeles för långt att åka."

Maken ringde, men hon svarade inte så de har skrivit sms. Hon har inte sagt ett ljud om att hon skulle flytta långt, när hon sa att hon bytt till sig en billigare lgh tolkade vi det (felaktigt) som att hon menade på samma ort. Hennes svar på hur i hela friden vi skulle ha vetat att hon menat en helt annan ort var: "Men du (pappan) borde ju veta vad hyrorna ligger på där! Du har ju bott där själv. Det finns inget billigare där än den lgh jag bodde i".
Saken är den att när barnet blev till så bodde min make tillfälligt på den orten, men inte tusan har han koll på hyrorna!

Hon har ensam vårdnad och inget skriftligt umgängesavtal finns. Dock så finns dokumentation från deras möten med soc och BUP, men tror tyvärr inte det hjälper. Pojken har ju gått på sitt nya dagis i 3 v redan så troligen kommer det anses som att han har rotat sig där. Maken ringer runt från jobbet så gott det går just nu för att kolla om det finns något han kan göra.

Åh herregud, jag är mållös!!
Vad är det för fruntimmer egentligen?

Har tyvärr inget vettigt att komma med förutom att jag är ledsen för er och barnets skull, som har en mamma som försvårar/förhindrar umgänget.

Hoppas att det löser sig. Lycka till!

Jag anser till att börja med att barnet är så sällan hos sin pappa att det inte är någon mening med att pappan ska lägga ner någon större tid på att uppfostra barnet eller dra andra gränser än nödvändiga (typ att inte slåss, ha sönder saker etc.). Så låt barnet få vatten ur kannan.

Sen tycker jag att det är oschysst av dig att se barnet som ouppfostrat och gnälligt och som bara behöver gränser. Vad vet du om det egentligen? Även om han inte har någon diagnos så kan man fortfarande ha svårigheter och det här barnet har uppenbarligen någon hang up på det här med kannan. Dessutom har han ju problem med att lita på sin pappa eftersom han inte tror på att vattnet kommer från kannan om den fylls på efter att han har fått sitt vatten.

Med det sagt ska självklart din dotter ha vatten i kannan. Jag skulle helt enkelt ha gjort så att pappan fyller på kannan en liten stund innan barnet ska sova på så sätt är den full när han tar ett glas till sonen och det kommer att finnas kvar vatten till dottern.

Sedan skulle jag nog träna dottern på att fylla på kannan. Enbart för hennes egen skull. Det kan ju vara bra för henne att kunna fylla på den om hon är ensam hemma och vattnet tar slut.

Jag känner att jag ändå vill svara på detta även om jag inte svarar på alla andra inlägg. (Ber om ursäkt för det men om ni läser mitt senaste inlägg så förstår ni att vi har lite annat att tänka på just nu).

Ja, pappan blir rätt utmattad av att ha umgänge. Det är en stor omställning för honom att ha ett barn som behöver passning. (Hans barn kommer att bli uppfinnare eller nåt haha, han pillrar itu ALLT om man inte ser upp) Det är aktiviteter som ska göras om så bara till lekparken där det blir rätt intensivt. Vi har en underbar lekpark där alla åldrar hittar nåt att göra, men det kräver ju också att man som vuxen är med hela tiden.

Dessutom har han då jobbat en hel vecka, sen åkt och hämtat barnet vilket är en pärs då mamman har en hel del att säga varje gång, sällan något snällt. Minsta försening måste han ringa om, är det fem minuter så måste han ringa. Trafiken rår han inte direkt på men det struntar hon i, han måste lära sig planera säger hon. Är han försenad så anklagar hon honom för att inte vilja ha umgänge och talar om hur ledsen hans son är för att han får vänta.

Maken är rätt känslig för sånt och tar tyvärr åt sig. Så, när kl börjar närma sig 21 vilket det brukar bli innan pojken somnar (nedvarvning börjar vid 20, med bad eller något annat lugnt och så lägga sig vid 20.15 - 20.30 med sagoläsning) så somnar pappan med.

Tack.

Ja, hon är udda men detta trodde vi aldrig. Fick sms från maken nu, tydligen har hon träffat någon på den orten så för att de ska kunna träffas så flyttade hon dit.

Du har aldrig hört talas om tankens kraft?

Om barnet hör vatt3nkrqnen och tror att vattnet då KOMMER från kranen så smakar det som om det kommer från kranen.

Även vuxna fungerar ju s0 så varör är det så svårt att tänka sig att det även gäller ett litet barn?

Han har fått följa med och se att kannan fylls på efteråt, men det hjälps inte. Dagtid dricker han det vatten som serveras, även om det kommer från kranen. Men som sagt, vill han ha från kannan så får han från kannan om den fylls på. Det är inte det saken handlar om, att han inte får ta vatten från kannan.

Men som sagt, det problemet finns ju inte längre då han troligen inte kommer hit på umgänge mer.

Men oj! Ja inte hade jag trott att den andra föräldern skulle flytta så långt utan att säga till om det.

Usch! Hoppas att det löser sig och att din man hittar hjälpen jan söker.